Påve Franciskus: Problemet är inte att vara syndare utan att inte låta sig förvandlas genom Kristi kärlek

(17.05.2013)Problemet är inte att vara syndare utan att inte låta sig förvandlas genom Kristi kärlek. Det sa påven sammanfattningsvis i fredagsmorgonens mässa i Santa Martakapellet, där några anställda vid Vatikanmuséerna deltog.

Det centrala i fredagens predikan var dagens evangelium, där den uppståndne Jesus frågar Petrus tre gånger om han älskar honom. Det är en kärleksdialog mellan Herren och hans lärjunge som beskrivs i historien kring mötet mellan Petrus och Jesus. Från detta första ”Följ mig!” till det nya namnet "Du är Petrus, Klippan”, det vill säga hans mission, även om Petrus inte förstod någonting. Vidare, när Petrus ser att det är Kristus och genast säger nej till korsvägen och Jesus som svarar: ”Håll dig på din plats, Satan!” Och han accepterar denna förödmjukelse. Petrus, sa påven, visste många gånger inte att han var en bra man. I Getsemane är han eldig och tar till svärdet för att försvara Jesus, men sedan förnekade han honom tre gånger. Och när Jesus ser på honom med den där så vackra blicken, sa påven, gråter Petrus. Jesus ser till att Petrus mognar genom deras möten, i själ och hjärta. Så Petrus skäms när han hör Jesus fråga tre gånger ”Simon, Johannes son, älskar du mig?”, för att han minns att han tre gånger hade sagt att han inte kände honom.

Lyssna här: Petrus blir bedrövad för att han frågar för tredje gången ”har du mig kär?”. Denna smärta, denna skam.. En stor man denne Petrus... Syndare, syndare. Men Herren låter honom förstå att han och även vi, är alla syndare. Problemet är inte att vara syndare: problemet är att inte be om syndernas förlåtelse, att inte skämmas för det vi har gjort. Detta är problemet. Och Petrus har denna skamkänsla , denna ödmjukhet, inte sant? Synden, Petrus synd är något som med Petri stora hjärta för honom att möta Jesus på nytt, i förlåtelsens glädje.

Herren överger inte sitt löfte när han sa till honom ”Du är Petrus” och nu säger han: ”För mina får på bete” och så överlämnar han sin flock till en syndare.

Lyssna här: Men Petrus var en syndare men inte en korrupt man, inte sant? Syndare, ja, vi alla... men inte korrupta. En gång hörde jag om en präst, en god församlingspräst som arbetade bra. Han blev biskopsnominerad och han skämdes för att han inte kände sig värdig det och plågades i anden. Och han gick till biktfadern. Biktfadern lyssnade på honom och sa: Men var inte rädd. Om detta stora som Petrus gjorde, gjorde honom till påve, kan du gå framåt! Det är Herren som är sådan. Herren är sådan. Herren får oss att mogna genom många möten med honom, och möter honom även med våra svagheter, med våra synder...

Petrus lät sig formas genom mötena med Jesus och detta, sa påven, behöver vi alla, för att vi går på samma väg. Petrus är en stor man. Inte för att han är duktig utan för att han är ädel och har ett ädelt hjärta. Och detta ädla för honom till gråten, till denna smärta, till denna skam och även att ta detta arbete att föra fåren på bete.

Lyssna här: Vi ber Herren idag att denna livsförebild av en man som oavbrutet möter Herren och som Herren renar och låter mogna genom mötena, hjälper oss att gå framåt och söka upp Herren och möta Honom. Men mer än detta är det viktigt att låta sig möta Herren: Han söker oss alltid, Han är alltid nära oss. Men många gånger tittar vi åt ett annat håll, för att vi inte har lust att tala med Herren och låta oss möta Herren. Möta Herren, men ännu viktigare är att låta sig möta Herren: detta är en nåd. Den nåd som Petrus lär oss. Vi ber idag för denna nåd. Så må det vara.