Den yttersta domen

(24.04.2013) I trosbekännelsen bekänner vi att Jesus “skall igenomkomma i härlighet för att döma levande och döda”. Mänsklighetens historia börjar med att mannen och kvinnan skapas till Guds avbild och avslutas med Kristi yttersta dom. Ofta glömmer man dessa historiens bägge ändar, och särskilt tron på Kristi återkomst och på den yttersta domen är ibland inte särskilt klar eller fast i de kristnas hjärta. Under sitt offentliga liv talade Jesus ofta om sin sista ankomst. Idag tänkte jag reflektera över tre texter i evangelierna som hjälper oss att träda in i detta mysterium: de tio jungfrurna, talenterna och den yttersta domen. Alla tre hör till Jesu tal om tidens slut i Matteusevangeliet.

Först och främst skall vi komma ihåg att med himmelsfärden har Guds Son lyft upp till Fadern den mänsklighet han iklätt sig, och han vill lyfta upp alla till sig, kalla hela världen att tas emot av Guds öppna famn, för att hela verkligheten vid historiens slut skall överlämnas till Fadern. Men det finns denna ”omedelbara tid” mellan Kristi första och sista ankomst, som är just den tid som vi lever i. I detta sammanhang, i den ”omedelbara tiden” finner vi liknelsen om de tio brudtärnorna (jfr Matt 25:1-13). Den handlar om tio flickor som väntar på brudgummen, men han dröjer och de somnar. När det plötsligt förkunnas att brudgummen kommer, förbereder sig alla för att ta emot honom, men medan fem kloka flickor har olja för sina lampor, står de fem oförståndiga där med släckta lampor utan olja. Medan de letar efter olja kommer brudgummen, och de oförståndiga brudtärnorna finner dörren stängd till bröllopsfesten. De knackar envetet, men det är för sent, och brudgummen svarar: jag känner er inte. Brudgummen är Herren, och tiden av väntan på hans ankomst är den tid som han ger oss, till oss alla, med barmhärtighet och tålamod före sin slutliga ankomst. Det är en tid för att vaka, en tid då vi måste låta trons, hoppets och kärlekens lampor brinna, hålla hjärtat öppet för det goda, det sköna och det sanna. Det är en tid för att leva enligt Guds vilja, för vi vet inte dagen eller stunden då Kristus återkommer. Det som begärs av oss är att vara redo för mötet med Jesus. Det handlar om att förmå se tecknen på hans närvaro, hålla vår tro vid liv med bön och sakrament, att vaka för att inte somna, för att inte glömma Gud. De kristna som somnat lever ett sorgligt liv, det är inget lyckligt liv. En kristen skall vara lycklig av Jesu glädje. Låt oss inte somna!

Den andra liknelsen, den om talenterna, låter oss reflektera över förhållandet mellan hur vi använder Guds gåvor och hans ankomst, då han skall fråga oss hur vi har använt dem (jfr Matt 25:14-30). Vi minns liknelsen väl. Före sin avfärd ger en man varje tjänare några talenter för att de skall användas väl under hans frånvaro. Till den förste ger han fem, till den andre två och till de tredje en. Under hans frånvaro mångfaldigar de första två sina talenter – det är antika mynt – medan den tredje föredrar att gräva ned sin och ge tillbaks den orörd till sin herre. När mannen kommer tillbaka dömer han hur de har handlat. Han berömmer de två första, medan den tredje kastas ut i mörkret för av rädsla har han dolt talenten och stängt sig i sig själv. En kristen som stänger sig, som döljer alla Herrens gåvor är ingen kristen. En kristen som inte tackar Gud för allt han har gett! Tiden av väntan på Herren är en tid då man skall handla – vi lever i handlingens tid – en tid då man skall låta Guds gåvor bära frukt, inte för oss själva utan för honom, för kyrkan, för andra, en tid då man skall försöka göra så att det goda i världen växer. Särskilt i dessa kristider är det viktigt att inte stänga in sig och gräva ned sin talent, sin andliga, intellektuella eller materiella rikedom, allt det som Herren har gett, och att i stället öppna sig, vara solidarisk och bry sig om andra. Jag har sett att det var många ungdomar här på torget. Stämmer det? Finns här många ungdomar? Var är de? Jag vill fråga er, ni som är i livets början: har ni tänkt på vilka talenter Gud har gett er? Har ni tänkt på hur ni kan använda dem för att hjälpa andra? Gräv inte ned era talenter! Satsa på höga ideal, de ideal som vidgar hjärtat, ideal om tjänande som gör era talenter fruktbara. Vi har inte fått livet för att bevara det svartsjukt för oss själva, vi har fått det för att vi skall ge det. Kära ungdomar, tänk stort! Var inte rädda för att drömma stort!

Till sist några ord om den yttersta domen, som beskriver Herrens andra ankomst, då han skall döma alla människor, levande och döda (jfr Matt 25:31-46). Evangelisten använder bilden av en herde som skiljer lammen från getterna. Till höger ställer han dem som har handlat enligt Guds vilja, som har hjälpt sin nästa när denne var hungrig, törstig, hemlös, naken, sjuk, i fängelse. Jag sade främling: jag tänker på de många hemlösa som finns här i stiftet Rom. Vad gör vi för dem? Till vänster ställer han dem som inte har hjälpt sin nästa. Vi skall alltså dömas av Gud på kärleken, på hur vi har älskat honom i våra bröder och systrar, särskilt i de svagaste och mest behövande. Visst skall vi komma ihåg att vi blir rättfärdiggjorda och frälsta av nåd, av en fri kärleksakt av Gud som alltid tar första steget. På egen hand kan vi inte göra någonting. Tron är framför allt en gåva som vi har fått. Men för att Guds nåd skall bära frukt måste vi öppna oss för honom genom ett fritt och konkret svar. Kristus kommer med Guds räddande barmhärtighet. Han ber oss att anförtro oss åt honom, att svara på hans kärleks gåva med ett gott liv med gärningar som inspireras av tro och kärlek.

Kära bröder och systrar, vi skall aldrig vara rädda för att se fram emot den yttersta domen. Det skall i stället stimulera oss att leva bättre i nuet. Gud ger oss denna tid med barmhärtighet och tålamod för att vi varje dag skall lära oss att känna igen honom i fattiga och små, för att vi skall verka för det goda och vaka i bön och kärlek. Må Herren vid vårt livs och vid historiens slut kunna se oss som goda och trogna tjänare.