Afghanistan: verksamhet för barnen kabul

(27.04.2013) På Julen år 2001 riktade Påven Johannes Paulus II en stark och innerlig vädjan: ”Rädda barnen i Kabul!” Det var en vädjan som med styrka ville fästa uppmärksamheten på ett problem, som många talar om, som även griper de mest okänsliga personerna, men som i den allmänna debatten stannar vid ord, nämligen tragedin för barnen som är involverade i krigen i världen.

Den Julen hände dock något särskilt. En som hörde Påvens budskap var missionären fader Pravettoni, som redan var engagerad i solidaritetsverksamhet och som lyckades involvera några religiösa ordnar som särskilt ägnade sig åt humanitära situationer och redan verkade i hjälpen till barn. Syftet var att öppna ett hem för barn i Kabul som stöddes och leddes av en grupp nunnor. Fjorton kongregationer, sju manliga och sju kvinnliga, anslöt sig till initiativet.

Den 7 april 2004 inrättades äntligen organisationen ”För barnen i Kabul” och i november anlände fyra nunnor. Efter nästan två år av svårigheter lyckades dessa att erhålla två hus, ett såsom bostad och ett annat för undervisningen för barnen. Detta centrum som nu leds av två nunor tar hand om 40 barn från 6 till 12 år som inte bara får undervisning utan som har tillträde till många andra aktiviteter. Här finns också ett rum där man tar emot besökare, föräldrar och barnläkaren som varje lördag undersöker de svårt förståndshandikappade barnen.

Ja, detta undervisningscentrum har med tiden blivit mycket uppskattat. Föräldrarna är så glada över undervisningen som deras barn får att de uttrycker sin tacksamhet med de enkla och uppriktiga orden: ´Vi ber för er´, ”inte för att vi är nunnor”, säger en syster, ”vi klär oss såsom alla afghanska kvinnor, utan för att de har förstått att vi är här för deras barn”.

Nunnan säger också att vad som förvånar föräldrarna är framförallt den snabba förändringen hos de handikappade barnen som inom loppet av två veckor lär sig att hälsa, att äta och att tvätta ansiktet. Ingen av föräldrarna missar dessutom födelsedagsfesterna, en nyhet för familjerna med handikappade barn, för tidigare var födelsedagsfesterna endast för friska barn och för dem med föräldrar som hade råd med dem.

Nunnan säger: ”vi har organiserat dessa fester för att undvika att barnen känner sig underlägsna de andra, även om det tar mycket tid för oss och de inte medför få utgifter. Människorna håller av oss, men de förstår inte hur många uppoffringar vi gör, för vi går bara ut för att bege oss till Mässan på den italienska ambassaden, där kyrkan ligger som även används av protestanterna och där vi dessutom kan möta Jesu små systrar, som verkar här sedan 50 år tillbaka och jesuiterna. Men vi grundar vår verksamhet på freden, kärleken, harmonin och respekten”, säger en av de två nunnorna som verkar för barnen i Kabul.