Ödmjukhet och helande: Kardinal Bergoglio:s böcker
(27.03.2013)Ödmjukhet, vägen till Gud och Hela efter korruption är titlarna
på de två första böckerna av Jorge Mario Bergoglio som har översatts till italienska.
Det italienska missionärsförlaget (EMI) presenterade böckerna och Vatikanradion var
där. I Bergoglios texter känner man Sant’Ignatius av Loyola:s spiritualitet och fader
Antonio Spadaro, redaktör för tidskriften Civiltà Cattolica, ser detta även i sättet
påve Franciskus skriver på genom att de alltid centreras på tre nyckelord. Han sa:
Denna
talrytm är typiskt ignatisk och jesuitisk. De andliga övningarna har alltid
predikats i tre punkter och påve Franciskus talade redan som kardinal ofta efter tre
nyckelord för att få fram det grundläggande budskapet i en talrytm. Fader Spadaro
berättar om påvens stränghet, om än i metaforer, då han skriver till exempel om korruption.
I texten Hela efter korruption understryker han att korruption inte skulle
finnas om hjärtan inte var korrupta och man läser vidare, synden förlåter man
men korruptionen kan inte förlåtas för att det är en andlig trötthet.Den
korrupta, fortsätter den då blivande påven, ser sig som självtillräcklig och
tröttnar på att be om förlåtelse. Dessa ord har starkt gripit don Luigi Ciotti,
chef för organisationen Libera som arbetar mot maffian och korruptionen i Italien,
han sa:
Jag slås av att Evangeliet är så radikalt, för Evangeliet rekommenderar
att tala öppet och klart som är motsatsen till skenhelighet. Och i denna text talar
påve Franciskus mycket klart. Det som jag tycker är mycket viktigt är att han säger
att man inte får blanda ihop synden med korruptionen och framför allt när han skriver
att korruptionen snarare måste helas och behandlas än förlåtas. Så det blir ett personligt
ansvar för oss alla. Det som är viktigt för mig är den sociala synden. Jag tror att
man även inom Kyrkan måste ha en reningsprocess mot all form av makt, man talar ju
även om korruption mellan präster, och här behövs mod för att aldrig bromsa upp och
välja det ”minst onda” av alternativ. Det krävs mer mod att bygga upp något bra, för
det gemensamma bästa.
Den som anger sig själv lämnar utrymme åt Guds
barmhärtighet, skriver påven i den andra texten som nu publiceras på italienska,
Ödmjukhet, vägen till Gud. Han skriver vidare: Den som kan anklaga sig själv
är en person som alltid vet hur man ”närmar sig” andra , som den barmhärtige samariten
och detta närmande till Kristus blir ett närmande till medmänniskor. Professor
Lucetta Scaraffia, redaktör på Osservatore Romano, sa att kring detta tema möts påve
Franciskus och påve Benedictus. Att påvarna på många sätt är olika men att de i själva
verket kompletterar varandra. Förlagschefen Lorenzo Fazzini sa också: Vi ser påven
som en ”missionärspåve”, en global påve, en påve som lever ödmjukt och lär oss denna
ödmjukhet. Som missionärsförlag har vi alltid hållit öppna horisonter för Kyrkan och
kyrkor och folk och att nu ha en sydamerikansk påve är för oss en stor ära och ett
mycket stort ansvar.