Påvens sista Angelus: Jag överger aldrig kyrkan

(25.02.2013) Lyssna här: "Kära bröder och systrar ... Herren kallar mig att "bestiga berget", för att ägna mig ännu mer åt bön och meditation. Men detta betyder inte att överge kyrkan, om Gud ber mig att göra detta, är det så att jag kan fortsätta att tjäna kyrkan med samma engagemang och med samma kärlek som jag har gjort hittills, men på ett sätt som är bättre anpassat till min ålder och min styrka". "Vi kommer alltid att vara nära varandra i bön!".

Detta var Benedictus XVI: s avskedsbudskap i söndags, under hans sista Angelus. Klockan 12 hörde man kanonerna från Gianicolo-höjden markera att det var midddagstid och även de stora klockorna i Peterskyrkan. Och medan gardinerna drogs åt sidan framför hans studiefönster och den röda påvliga fanan vecklades ut, utbröt långa applåder från ett hav av pilgrimer nere på Peterplatsen.

De hade kommit i tiotusentals, och många hade väntat på Petersplatsen sedan gryningen, män, kvinnor och barn, troende och icke-troende, gamla och unga, ordensfolk och lekmän. De höll upp banderoller med tacksamhetsbudskap och tog farväl av den 85-årige påven, som hade väglett dem i tron ​​under de senaste åtta åren.

En far och hans unga son från den jordbävningsdrabbade staden Aquilla, i mellersta Italien, höll upp en hemmagjord skylt, som tackade påven för att han hade besökt stadens befolkning i deras svåraste stund, för hans materiella stöd och hans andliga solidaritet. Dominikannunnor från Filippinerna hade hållit en bönevaka sedan gryningen. Och bredvid dem fanns ungdomar i sovsäckar, från Spanien, Brasilien, och Mexiko med en skylt där det stod "dödsrikets portar skall aldrig få makt".

Med utsträckta armar och synligt rörd, hälsade påven till dem alla, och upprepade "grazie, grazie".