Julmässan. Påven påminde om flyktingar och invandrare: Stöd måste ges till dem som lider på av grund av krig i Guds namn.

(25.12.2012)I går kväll höll Benedictus XVI midnattsmässan i Peterskyrkan. I sin predikan upprepade påven vikten av gästfrihet till flyktingar och migranter och uppmanade de troende att "se upp" mot "missbruk av religionen." Slutligen bad Benedictus XVI för fred i Mellanöstern och uppmanade att stödja de lidande.

"Ännu på nytt": Påvens predikan inleds med dessa ord som gör oss uppmärksamma på julens oändliga skönhet, den skönhet som är "sanningens sken". Sanningen om en Gud som blir ett barn och som "tryggt lämnar det i våra händer så att vi kan ta emot honom och älska honom." Men är vi då redo att ta emot Gud undrar Benedictus XVI? Och fortsatte:

"Med den stora moraliska frågan om hur det ser ut hos oss när det gäller flyktingar och invandrare, får den en ännu djupare innebörd. Har vi verkligen utrymme för Gud, när han försöker komma in hos oss? Har vi tid och plats för honom? Är det kanske inte Gud själv som vi avvisar?".

Dagens människa har inte tid för Gud, fortsätter påven, tvärtom; ju snabbare man rör sig desto mindre tid har man. Och frågan om Gud "verkar aldrig brådskande".

"Vårt tankesätt är inställt på att Han, trots allt, inte borde existera. Även om det verkar som om han knackar på dörren till våra tankar, måste han skickas iväg med någon förevändning. För att anses seriös, måste tanken vara inställd på att göra ’hypotesen Gud’ överflödig. Det finns ingen plats för Honom."

Så, fyllda av oss själva ger vi inte plats för andra; för barn, för de fattiga, för de lidande, för utlänningar och för de marginaliserade. Men ändå, säger Benedictus XVI, är Gud god, han är godheten själv och "där man inte ärar Gud och där Han glöms bort eller till och med förnekas är det heller inte fred." De idéer som strömmar fram om att religioner orsakar våld, krig och intolerans är fel, sa påven.

"Det är sant att en religion kan bli sjuk och gå så långt som att motsäga sin egen natur, som när människan själv tar Guds uppdrag i egna händer genom att göra Gud sin privata egendom. Mot dessa förvrängningar av det heliga måste vi vara vaksamma. Om missbruk av religion i historien är ett obestridligt faktum, är det ändå inte sant att ett "nej" till Gud skulle återställa freden. Om Guds ljus slocknar, slocknar även människans gudomliga värdighet."

För att, i syndens och våldets mörker ”har tron fört in en lysande stråle av fred och godhet som fortsätter att lysa, sa påven”. Och det är här Benedictus XVI:s predikan blir en bön:

"Herre, gör så att svärden smids om till plogbillar (jfr Jes 2:4), att i stället för att ge vapen till krig ge hjälp till de lidande. Upplys de personer som tror att de bör utöva våld i Ditt namn, så att de lär sig att förstå det absurda i våld och att känna igen Ditt sanna ansikte. Hjälp oss att bli människor i din avbild och på så sätt, fredsmänniskor".

Som herdarna gick till Betlehem med "helig nyfikenhet och helig glädje", måste människan gå för att möta Herren och gå bortom det materiella för att nå det väsentliga.

Slutligen höjde påven en bön för fred i Mellanöstern: "Vi ber för att det blir fred där. Vi ber för att israeler och palestinier kan utveckla sina liv i den Ende Gudens fred och i frihet. Vi ber också för de angränsande länderna, för Libanon, för Syrien, för Irak och andra, så att det blir fred där. Att de kristna i dessa länder, där vår tro har sitt ursprung, kan behålla sina hem och att kristna och muslimer tillsammans bygger sina länder i Guds frid ".