Den katolske kompositören James MacMillan

(29.11.2012) I september år 2010, när påven gjorde sitt historiska besök i Storbritannien, var hans första stop Glasgow i Skottland. När han invigde det allra första officiella statsbesök av påven i Storbritannien, firade han invigningsmässan till tonerna av nyskriven liturgisk musik. Musiken var tankeväckande, glad, sångbar och rikt musikalisk. Det var ett uruppförande av ett verk av den då utanför sin krets helt okände skotske kompositören James MacMillan.

James MacMillan har åstadkommit det till synes omöjliga för en samtida konstnär inom alla konstarter. Den skotska kompositören och dirigenten har skapat en djup repertoar av kompositioner som spänner från kammarstycken till orkesterverk och hela operor. Hans musik blandar framgångsrikt moderna uttryck med en traditionell musikalisk förståelse. Hans arbete respekteras av avantgardister och tas väl emot av de klassiska konsertbesökarna. Hans verk hyllas av musiker, dirigenter och andra kompositörer. Han är aktiv inom det internationella musiklivet med en rad beställningsuppdrag som kompositör och är en uppbokad gästdirigent. Och ändå han kan avvara tid för att arbeta regelbundet med sin egen församlingskör i Glasgow.

MacMillan är 52 år och son till en svetsare och lärare. Som barn studerade han piano och trumpet. Han började tidigt att komponera och under gymnasietiden hade han en förkärlek för renässansens kyrkomusik.

Liksom sin brittiska föregångare Benjamin Britten, komponerar han med lätthet tilltalande melodier med rika körarrangemang. Och liksom Debussy, äger han ett suggestivt musikaliskt vokabulär som tillåter honom stor frihet i kompositionerna. Kanske är det inte en tillfällighet att han delar dessa båda kompositörers entusiasm för ljudet av det östasiatiska klockinstrumentet som kallas Gamelan som han ofta använder i sin musik. Men det vill inte säga att hans musik är meditativ på ett östasiatiskt vis. Han ingjuter en intensitet i sin musik som reflekterar det den mänskliga dramat; kampen mellan gott och ont.

MacMillan är mycket viktig nu i kyrkans historia som djupt katolsk kompositör som är villig att stå upp för sin tro på världsscenen. Han speglar den naturliga föreningen mellan konst och musik och Kyrkan. Det kan vara så att hans stora bidrag till det kulturella samtalet är hans respekt för den traditionella musiken och att genom sin stora kunskapsbredd kunna introducera nutida musik för lyssnarna.

MacMillan står ”klar och färgstark”. När han tillfrågades om han anser att skapandet av skönhet är ett av konstnärens mål, lämnar MacMillan det avskalade svaret: "Ja." Och det är det som gör hans konst värd att lyssna på.

/ur Kevin McCormicks artikel i Catholic World Report