Det Påvliga rådet för vårdpersonals XXVII internationella konferens hålls nu i Rom

(17.11.2012)Sammandrag från juristen Francesco D’Agostinos inlägg: Sjukhusens bioetiska och biopolitiska problem

Sjukhus är idag farliga platser, inte bara av medicinska skäl då det inom sjukhus kan utvecklas oväntade sjukdomar, men av etiska skäl. På sjukhus utkämpas idag en etisk strid. Sjukhus har utvecklats på alla plan och liv räddas i högre utsträckning. Men kärnfrågan är att vetenskapen och tekniken inte bör styra etiken utan etiken måste föras in i vetenskapen och tekniken. Så är det inte nu och i många fall avvisas detta. Det verkar som att sjukhusens problem kring bioetik är desamma och är till stor del olösta. Detta förorsakar bekymmer för bioetiken eftersom den mänskliga naturen bygger på personens identitet. Vi lever nu i en tid när det verkar möjligt att styra över livet.


Fader Mario Bonora under temat: "Att vara och att ingripa inom sjukvården: en balansakt i kärlekshandlingen". Han sa:



”Kristus kom inte för att bli tjänad utan för att tjäna. Denna mening från Matteusevangeliet, förmedlar den inställning som alla inblandade inom vården av lidande människor måste ha. Och det är just denna tjänst, att ta hand om de svagaste och de fattigaste av de fattiga, som bäst sammanfattar det kristna budskapet som Kyrkan har levt efter i otaliga svårigheter men alltid med brinnande hjärta i 2000 år. Genom århundradena har lekmän värnat om social hjälp och har med tiden utvecklats i samhällen som tillsammans med vetenskapens och teknikens tillgänglighet hjälper den lidande personen. Trots detta stöter man på många hinder, som ekonomiska, administrativa och organisatoriska aspekter som trots allt måste tillgodoses och som är en del av arbetet inom vården. Strategin som står till den troendes förfogande är att vid hanterandet av svåra situationer alltid respektera personen.



I svårigheter och kristider är vi kallade att svara ”med tillit och hopp!” som Benedictus XVI själv säger när han ber de kristna att tolka kriserna som ”ett tillfälle till upptäckande och nyplanering”, en möjlighet att utvecklas utan rädsla. Vi har blivit kallade att tjäna genom vår tillit till Gud för en bättre värld.”