Kardinal Ravasis intryck efter Hedningarnas förgård i Stockholm

(18.09.2012) På måndagen, när kardinal Gianfranco Ravasi återvänt till Rom efter tre intensiva dagar i Stockholm, med Hedningarnas Förgård och möten med ministrar och ärkebiskop i Uppsala, berättade han för Vatikanradion om sin upplevelse och sina intryck. Innan resan hade han sagt att han förväntade sig att besöka ett sekulariserat land, med luthersk tradition.

”Detta möte är inte likt något annat, och för mig var det lite som den ultimata paradoxen, eftersom jag hade förberett mig på ett formellt möte med ceremoniell artighet kring ett ämne som det kanske inte fanns så mycket intresse för. Resultatet jag upplevde var raka motsatsen.”

”Visst är mitt intryck att sekulariseringen är dominerande i Sverige. På en plats som Vetenskapsakademin, som är helt sekulär, har trossamtal lite utrymme eftersom trossamtal i det offentliga är politiskt och kulturellt inkorrekt. Ände var ämnet som berördes mellan troende och icke troende framförallt tro, inte icketro. Framträdande personer i det svenska kulturlivet berättade personligt om hur de kommit till tro eller hur de övergivit en tro, eller om deras totala förnekande av tron – de gjorde det offentligt och kanske inför sina kolleger. För mig var detta en överraskning.”

Inför mötet hade kardinalen sagt att han förväntade sig att samtalet skulle slå gnistor pga de uppenbara positionerna mellan troende och icke-troende i frågor om vetenskap och sekularism.

”Jag måste först ge en eloge till ambassadör Ulla Gudmundsson och hennes sätt att leda samtalet med stor skärpa och balans. På Vetenskapsakademin ledde hon ett systematiskt, omfattande, exakt, kvalificerat samtal, som även tog oväntade vägar. För mig som kommer från en medelhavskultur var det gripande att se personerna sitta helt tysta i en fullpackad sal i närmare 4 timmar utan rast för att i slutändan endast klaga på bristande tid. I mötet på Fryshuset, där både starka vittnesmål om tron och ateister som stolt stod upp för sina tankar tog del, kanske man kan tala mer om gnistor och meningsmotsättningar. Men här angrep gnistorna snarare likgiltigheten och trosfrågan som en privatsak.”

”Jag mötte inte likgiltighet någonstans. Jag vill ge tre exempel. Jag och kulturministern, en icke troende svensk kvinna, talade länge om mycket specifika teman, som embryonala stamceller, och skillnaderna mellan hur den katolska kyrkan och man i Sverige ser på livets början. I mötet med den lutherske ärkebiskopen i Uppsala, som är en man med djup mänsklighet och stor andlighet, talade vi om ekumeniska dialog och kulturell dialog, om ungdomar, att kommunicera tron och dialogen med andra kulturer, samt om ekonomi. För det tredje hoppas jag på fortsatt dialog och gärna samarbete med Vetenskapsakademins ordförande Georg Klein, som är en högt respekterad personlighet i Sverige – jag hoppas på fortsatt dialog med honom i vetenskapliga frågor, särskilt de som gäller bioetik.”