Påven undertecknar den postsynodala uppmaningen ”Ecclesia in Medio Oriente”: Frukta
inte, kyrkor i Mellanöstern!
(14.09.2012) Klockan 17:00 svensk tid reste påven till den grekisk-melkitiska basilikan
St.Paul för att underteckna den apostoliska uppmaningen ”Ecclesia in Medio Oriente”.
I röda och vita skrudar och väl till mods i denna vackra helgedom log Benedictus XVI
när patriarken Laham välkomnade honom på tyska för att fira denna viktiga händelse
tillsammans, på festdagen för det Heliga korsets upphöjelse.
Bysantinska melodier
fyllde ceremonin i den kända basilikan St Paul – som är en katolsk helgedom av östlig
rit som speglar en gammal bysantinsk tradition i sin interiör med dess rikt förgyllda
mosaiker och dekorerade kupoler och absider. Den är en mindre kopia av Hagia Sofia
i Istanbul och byggdes mellan 1947 och 1962. Basilikan är en del av ett större komplex
som också innefattar ett större seminarium. När han kom till denna plats, kunde påven
också se det svepande segelliknande taket till den maronitiska basilikan, Vår Fru
av Lebanon, som ligger mycket nära St.Paul och där hans företrädare, Johannes Paulus
II kallade detta land för ett "budskap" i Mellanöstern.
Undertecknandet av
den apostoliska uppmaningen Ecclesia in Medio Oriente markerar en milstolpe för den
Katolska kyrkan i Libanon vars troende representerar en majoritet av de kristna som
utgör lite mindre än hälften av Libanons fyra miljoner invånare. Den grekisk-melkitiska
och maronitiska kyrkan är bara två av sex olika östliga riter som är i gemenskap med
Rom i Mellanöstern. Och patriarkerna och biskoparna i fem av dessa var närvarande
för att bevittna undertecknandet av detta historiska dokument som påven har kallat
för en "färdplan" för de kristna under många år framöver.
”Tack vare Försynen”,
sa påven i sitt tal, ”sker denna händelse på festdagen för det Heliga korsets upphöjelse,
en festdag som har sitt ursprung i öst år 335, efter invigningen av uppståndelsens
basilika som byggdes över Golgata och vår Herres grav av kejsaren Konstantin den store,
som ni vördar som helgon. En månad från och med nu kommer vi att fira sjuttonhundraårsdagen
av Konstantins Chi-Rho-vision, som strålande i den symboliska natten av hans otro
och som åtföljdes av orden: "I detta tecken ska du segra". Senare undertecknade Konstantin
ediktet i Milano och gav sitt namn till Konstantinopel. Det förefaller mig att den
Post-Synodala Uppmaningen kan läsas och förstås i ljuset av denna högtid tillägnad
det Heliga korsets upphöjelse, och i synnerhet mot bakgrund av Chi-Rho, de två första
bokstäverna i det grekiska ordet "Christos". Genom att läsa den på detta sätt leder
det till en förnyad uppskattning av kyrkans och varje döpt persons identitet, och
är samtidigt en kallelse att vittna i och genom kommunion.”
”Ecclesia in Medio
Oriente gör det möjligt att ompröva det nuvarande för att se framtiden med Kristi
ögon. Genom dess bibliska och pastorala orientering, dess uppmaning till en djupare
andlig och ecklesiologisk reflektion, dess uppmaning om liturgisk och kateketisk förnyelse,
och dess kallelse till dialog, utpekar uppmaningen en väg att återupptäcka det väsentliga
på: att vara en Kristi lärjunge även i svåra och ibland smärtsamma situationer som
kan leda till frestelsen att ignorera eller glömma korsets upphöjelse. Det är här
och nu som vi är kallade att fira kärlekens seger över hatet, förlåtelsen över hämnden,
tjänstgöringen över dominansen, ödmjukheten över stoltheten och enigheten över splittringen.”
"Frukta
inte, du lilla hjord" (Luk 12:32) och kom ihåg löftet till Konstantin: "I detta tecken
ska du segra!" Kyrkor i Mellanöstern, frukta inte, ty Herren är verkligen med er,
till tidernas ände! Frukta inte, eftersom den universella kyrkan vandrar vid er sida
och är mänskligt och andligt nära er! Det är med detta hopp och dessa uppmuntrande
ord att vara trons aktiva budbärare genom er gemenskap och vittnesbörd, som jag på
söndag kommer jag att överräcka den Post-Synodala Uppmaningen Ecclesia in Medio Oriente
till mina ärevördiga broderpatriarker, ärkebiskopar och biskopar, samt till alla präster,
diakoner, ordensmän och kvinnor, seminarister och alla lekmän.”