Påven har landat i Libanon

(14.09.2012) Påven Benedictus XVI har landat i Libanon, och så inlett sin 24:e apostoliska resa. De tre kommande dagarna han tillbringar i Libanon har som främsta anledning överlämnandet av den postsynodala uppmaningen till Mellanöstern, det slutliga dokumentet efter biskopssynoden 2010 som såg Mellanösterns biskopar samlade i Rom under en månad för att samtala om de kristnas situation och framtid i regionen. Dokumentet lämnas nu över till biskoparna som representerar de många olika katolska österländska riterna.

Påven landade på Beiruts flygplats Rafiq Hariri vid ettiden och välkomnades av 21 kanoner som sköt salut, och av en stor välkomstdelegation: presidenten, parlamentariker och ministrar, patriarker och biskopar från de olika katolska riterna, ortodoxa, protestantiska och muslimska representanter, och en grupp troende. Den Heliga Stolens nuntie, Msgr. Caccia, beskrev för Vatikanradion att han upplevde det rörande att se så många Vatikanflaggor och stora bilder på påven längst vägarna och på byggnaderna. Sciiterna har låtit sätta upp banderoller på franska och arabiska med texten ”Sciiterna i Hezbollah välkomnar påven till samexistensens hemland”. I Libanon lever shiiter, sunniter, och druser sida vid sida av en brokig skara kristna, främst maroniter, och både syrisk-ortodoxa och grekisk-ortodoxa, grekisk-melkiter, armenier, syriskkatoliker kaldéer, assyrier, och den latinska katolska riten, samt en liten minoritet judar.

I sitt första tal på libanesisk mark underströk påven att han kommer som en fredens pilgrim, och presenterar den postsynodala uppmaningen som en riktlinje för de kristna de kommande åren. Påven talar även om Libanon som en förebild i Mellanöstern, för den samexistens som råder mellan de olika religionerna, även om han ”inte glömmer de smärtsamma händelserna som under många år härjade landet”.

”Ni vet att denna balans är mycket känslig, och riskerar att brista som en spänd båge, när den utsätts för spänningar. Det är i dessa stunder som man måste ge tecken på stor visdom och moderation. Förnuftet måste vinna över ensidiga passioner för att främja det gemensamma bästa.”

Påven tillägger att de inte rör sig om en mänsklig kraftansträngning att bevara freden, utan att det är en Guds gåva som man måste ”be om, förvalta till varje pris och stärka med beslutsamhet.”

Påven avslutar med att säga att han kommer som Guds vän, och som vän till alla i länder och folk i regionen, oberoende deras tro. Även till dem säger Kristus: «Salami-O Tikum». Jag ger er min frid. Påven förknippar dessa Jesu ord med den libanesiska hälsningsfrasen “l’Ahlan wa Sahlan”, när han avslutade med att intyga att han känner sig precis så välkommen som dessa ord förmedlar.