Hela Libanon förbereder sig för Påvens besök

(12.09.2012) ”Benedictus XVI:s mod stödjer Kyrkorna i Mellanöstern och den Arabiska våren, säger den libanesiske jesuiten fader Samir. ”Hela Libanon förbereder sig för att ta emot Påven. Särskilt de kristna gör det med olika slag av möten för ungdomar och familjer. Landet vimlar av libanesiska flagor och Vatikanflaggor. Längs hela motorvägen som följer kusten finns bilder av Påven. Även tidningarna har varje dag artiklar om Påvens besök.

Alla väntar på hans ord om fred och försoning, även om situationen i Syrien, som ligger bara en bit härifrån, är mycket spänd. Trots det gör regeringen allt den kan för att garantera säkerheten. Att resan äger rum, att den inte har blivit uppskjuten eller inställd är en mycket viktig sak. Många tror ännu inte på det, men jag bekräftar det och säger: detta Benedictus XVI:s besök är redan det beviset för att Påven känner till faran, men inte fruktar den. Och om något skulle hända - må Gud göra att detta inte sker - betyder det: ´jag delar er oro och era bekymmer´.

Under Synoden om Mellanöstern betonade Påven och Kyrkan i själva verket att de kristna i denna region inte får lämna dessa platser, för vi har en mission här. Påven tycks säga: Er situation är svår och det vet vi. Men vi vill hjälpa er och bekräfta att er närvaro är viktig. Denna resa är redan den ett budskap för det faktum att den sker.

Det kommer välkomstord till Påven även från muslimska personligheter. Muslimerna är inte likgiltiga. Påvens gestalt och särskilt Benedictus XVI:s har alltid varit en fredlig, konstruktiv gestalt som predikar förståelse och försoning, fred mellan muslimer och kristna. Dessutom är Libanon ett litet och svagt land och glatt över att under några dagar få befinna sig under världens strålkastare.

Å andra sidan är Libanon även det arabiska land där det råder mest enighet mellan kristna och muslimer. Det faktum att Påven väljer Libanon för att säga något till Mellanöstern innebär att detta land även har en mission. Och de libanesiska muslimerna är medvetna om detta. Inför problem såsom religions- och samvetsfrihet har de en mycket mer moderat och öppen hållning än alla andra muslimer i området.

En aspekt som man hoppas förstärka är det ekumeniska engagemanget. Lekmännen är mycket mer öppna för det ekumeniska samarbetet. Tillsammans med en ortodox präst och en munk förrättade jag för några dagar sedan en ekumenisk vigsel mellan en katolsk kvinna och en grekisk-ortodox man. Vi utförde alla riter tillsammans med hymnerna i de båda riterna på arabiska.

En annan viktig sak är relationerna med muslimerna. De är goda framförallt om vi inte försöker att göra teologiska överenskommelser. Det viktigaste är att man i Libanon förverkligar samvetsfriheten, d.v.s. möjligheten för en person att byta religion utan tvång.
En ung munk som häromdagen följde med mig till en konferens sa att han hette Muhammad. Inför min häpnade berättade han för mig att han hade konverterat för fem år sedan och sedan trätt in i klostret. Relationerna med hans familj är fortfarande goda framförallt med syskonen och modern, men inte med fadern.

På konferensen som handlade om relationerna mellan kristna och muslimer närvarade flera män och kvinnor som har blivit kristna. Bland dem fanns även en man som sa till mig: ´Jag var en muslimsk terrorist. Sedan tack vare Tele Lumière, en libanesisk katolsk tv-sändare, konverterade jag. Tack vare broder Noor, den ansvarige för tv:n, har jag förändrats och nu arbetar jag på denna tv´. Det skall understrykas att Libanon är det enda arabiska landet där man kan övergå från en religion till en annan utan att riskera att dödas eller bli starkt marginaliserad i samhället.

Påven kommer för att publicera och sprida den Apostoliska uppmaningen som följer Synoden för Kyrkorna i Mellanöstern. Alla stift förbereder sig nu för hans besök med debatter, konferenser som grundar sig just på Synodens teman. Vad mer kommer detta besök att föra med sig? Det beror på vad de kristna kommer att förverkliga efter Påvens besök".