Kyrkan och Europa - allmänt perspektiv

Europeisk ledare - introduktion
Bibeln berättar den antika historien om byggandet av Babels torn. Medan människorna arbetade tillsammans för att bygga tornet, insåg de plötsligt att de byggde mot varandra. Medan de försökte vara som Gud, riskerade de att inte ens vara människor, eftersom de hade förlorat en viktig del i att vara människa: förmågan att komma överrens, att förstå varandra, att arbeta tillsammans.

Den ekonomiska krisen angriper Europa. Orsakerna beror inte enbart på EU och är inte uteslutande ekonomiska - de har olika ursprung, som den finansiella krisen i USA, den dynamiska utvecklingen i Asien, de allvarliga konsekvenserna av en stigande arbetslöshet, vilket leder till bristande framtidsutsikter för den yngre generationen. Utöver detta har vi krisen inom utbildningsområdet i förhållande till samhällets sociala och kulturella struktur i framtiden, och svårigheterna att driva en socialpolitik som stödjer familjen. Ovanpå detta den demografiska krisen i samband med den ökande invandringen till Europa, och dess kulturella och sociala konsekvenser; de långsiktiga effekterna på människans friheter som ideologier och lobbygrupper ger, och som inte återspeglar på gemenskapen och det civila samhället, osv.

Även utvecklingen är mångcentrerad. Aktörerna och orsakerna till både underutvecklingen och utvecklingen är många. Ideologier förenklar på ett konstgjort sätt verkligheten, medan man istället bör utforska den mänskliga dimensionen av problemen. Den sociala frågan har blivit radikalt antropologiska frågor som provrörsbefruktning, embryoforskning, möjligheten att klona och hybridisera människa. Teknikens absolutism ger sig uttryck i läskiga scenarier för framtidens människan, även genom de nya redskap som "dödens kultur" har till sitt förfogande.

Europa som är försvagat demografiskt och kulturellt, och berikat av de miljontals nya medborgarna från olika kontinenter, kulturer och religioner, tar nu avgörande steg för sin framtid. Redan 1997, efter mötet i Gniezno mellan sju presidenter för europeiska länder och påven Johannes Paulus II, sa Förbundsrepubliken Tysklands president Roman Herzog: "Idag går förändringarna fort. Om Europa förblir en autonom kontinent om 25 år, eller ett bihang av amerikansk massmedia och asiatisk industri, beror på om Europa kommer att återfinna sin dynamik, som kontinenten sedan århundraden har ärvt av kristendomen."

Benedictus XVI tillägger: "I det mångkulturella situationen vi befinner oss i, ser vi att om den europeiska kulturen endast är rationell - utan den transcendenta religiösa dimensionen – kan vi inte föra en dialog med mänsklighetens stora kulturer, som alla har denna enastående religiös dimension, vilket är människans dimension. (...) Jag tror därför att det är Europas plikt att driva denna dialog för att integrera tro och modern rationalitet i en gemensam antropologisk syn som kompletterar människan och därmed möjliggör kommunikationen mänskliga kulturer emellan"(Presskonferens på flyget till Portugal, 11 maj 2010).

Vad gör kyrkan i detta sammanhang? Kyrkan har inte tekniska lösningar att erbjuda, den fodrar inte att ta del av staternas politik, men den har något att säga vad gäller ett samhälle värdigt människan, hennes värdighet och kvaliteten på den kulturella och civila utvecklingen.

I över två år, erbjuder Vatikanradion, tack vare utbytet mellan journalister från Afrika, en ledare på sex afrikanska språk, för att bidra till en bredare debatt om en mycket komplicerad situation. Från och med idag inleder vi med en europeisk ledare för att uttrycka tankar som grundar sig på kyrkans läroämbete och erfarenheterna den gamla kontinentens länder gör, sedda ur den universella ”romerska” kyrkans perspektiv.

Andrzej Koprowski SJ