Sommarlektyr - "Kallad till tystnad"

Det är inget att förundras över att bokförlaget Catholica har gett ut trappistmunken Thomas Mertons självbiografi två gånger. "Kallad till tystnad" är en bok som är så viktig i modern katolicism att det alltid måste finnas en ny utgåva tillgänglig i bokhandlarna. Den har beskrivits som 1900-talets motsvarighet till Augustinus Bekännelser.

Thomas Merton föddes i Frankrike 1915 men levde I USA där han som ung man blev allt mer besviken på det samtida samhället. Bara 31 år gammal berättar han i Kallad till tystnad sin väg från ateism och konstnärsliv till konversionen till katolicismen och inträdet i trappistklostret The Abbey of Gethsemani i Kentucky 1941. Merton skrev denna andliga självbiografi 1946, fem år efter inträdet i den stränga trappistorden vars liv präglas av tystnad. Merton berättar öppet om sitt liv i vad man i kyrkliga sammanhang kallar “världen” där både alkohol och sex förekommer mer än vad Mertons överordnade i klostret uppskattade, varför publikationen sköts upp till 1948 medan Merton tonade ner de mest omdiskuterade styckena.

Bokens amerikanska title är The Seven Storey Mountain, sjuvåningsberget, och syftar på skärselden i Dantes Gudomliga komedi. I Storbritannen fick samma bok titeln Elected Silence. Boken kom ut första gången 1948 och fick överraskande stor uppmärksamhet i en efterkrigsvärld som törstade efter mening, rötter och källor i besvikelsen över vart den moderna nationalismen lett i andra världskriget. Under samma tid fanns flera fromma katoliker bland dem som lade grunden till dagens EU. Trappistorden, där Thomas Merton trädde in, uppstod i cisterciensklostret La Trappe i Normandie 1664 som en strängare gren av cistercienserna, vilka i sin tur skapades 1098 för att återgå till den stränga benediktinska ordensregel som skrevs av det västerländska klosterväsendets fader Benedictus på 500-talet. Merton står alltså mitt i en andlig tradition som genomsyrar ett och ett halvt årtusende av europeisk andlig utveckling.

På 1960-talet var Thomas Merton en man av sin tid. Han stöttade fredsrörelsen och ägnade sig åt interreligiös dialog i Asien. Han dog 1968 i en olyckshändelse: han var på en kongress i Bangkok för abbotar från benediktin- och cisterciensorden och råkade ta i en dåligt jordad elektrisk fläkt när han steg ur badkaret. Hans kvarlevor flögs tillbaka till klostret Gethsemani, där han begravdes.