(16.06.2012) ”Från Syrien” skriver fader Lombardi i sin ledare, ”når oss dagligen
nyheter om massakrer på oskyldiga människor i alla åldrar och från olika religiösa
övertygelser. Under mer än 15 månader har offren fortsatt att stiga. Nu drar fler
och fler människor slutsatsen att landet närmar sig ett tillstånd av inbördeskrig.”
”Landet
som tidigare präglades av en fredlig samexistens mellan olika delar av den muslimska
världen, där även de ekumeniska relationerna mellan kristna av olika bekännelser och
riter och interreligiösa relationer mellan kristna och muslimer har varit fredliga
– vi minns påven Johannes Paulus II: s oförglömliga besök 2001 - plågas nu av våld
och kaos. Syrien riskerar upplösning, och det verkar inte finnas någon utväg. Den
apostoliska delegaten till Syrien, ärkebiskop Mario Zenari, har beskrivit det som
en "långsam nedstigning till helvetet".”
”Unga syrier har känt förändringens
vindar svepa genom andra länder i hela regionen. Deras förväntningar om frihet och
ett större deltagande i det politiska livet har inte besvarats av dem som styr landet.
Samtidigt har våldsamma element blandat sig in i oppositionen och de fortsätter att
vinna mark.”
”Trots påvens täta appeller, och många andra religiösa och civila
ledares appeller, har det internationella samfundet hittills varit oförmögen att reagera
på ett effektivt sätt. Det faktum att Syrien har en särskild angenäm plats i den internationella
politiska balansen påverkar fredsansträngningarna. Men Kofi Annans plan har inte gjort
några framsteg och möjligheten att inleda en väpnad internationell intervention är
mycket oroande. Hur länge kommer våldstrenden fortsätta att växa? Hur länge kommer
folk att dö, eller tvingas att fly från sina hem?”
”För de troende” avslutar
fader Lombardi, ”är det en tid som präglas av medkänsla och bön”, av att hjälpa ”de
som lider så mycket som möjligt”, att ”uppmana till och stödja dialoginitiativ”. Det
behövs ”glimtar av hopp”. ”Vi får varken glömma eller överge Syrien.”