(11.06.2012) Under Angelusbönen på Kristi Lekamens högtid talade påven Benedictus
XVI om den offentliga trosbekännelsen som är förknippad med denna dag, då man firar
Jesus konkreta närvaro bland oss, och om tabernaklet som den viktigaste platsen i
kyrkan.
”I det Heliga Sakramentet förblir Herren närvarande även efter det
eukaristiska firandet, för att stanna med oss”, sa påven och tillade att det finns
mycket antika källor om Eukaristin. ”Redan den helige Justinus, skriver att efter
utdelandet av kommunionen, bars det konsakrerade brödet av diakonerna till dem som
inte deltagit (jfr Apologia, 1, 65).
”Det är därför som tabernaklet i vilket
Eukaristin förvaras är den heligaste platsen i kyrkan,” sa påven och hans tankar gick
till de jordbävningsdrabbade städerna och byarna i Emilia Romagna, där många kyrkor
har skadats, och där även det Heliga Sakramentet blivit kvar under rasmassorna.
”Jag
ber för församlingarna och för de många präster som nu måste fira mässan utomhus eller
i tält, och jag tackar dem för det de gör för befolkningarna. Denna situation visar
ännu tydligare hur viktigt det är att vara enade i Herrens namn, och den styrka som
kommer från Eukaristin, som även kallas ”pilgrimens bröd”. Från att dela detta Bröd
kommer möjligheten att dela med sig av sitt liv och sina egendomar, att bära varandras
bördor, och vara gästfria och välkomnande.”
Påven avslutade med att påminna
om det han även sa under sin predikan i torsdags då han firade Kristi Lekamen – värdet
av Eukaristisk tillbedjan – att vörda det Heliga Sakramentet, ensam i tystnad eller
gemensamt, med psalmer och hymner. ”Jungfru Maria är mästare även här”, sa påven.
”Ingen mer eller bättre än hon betraktade Jesus med trons ögon, och ta emot i sitt
hjärta resonansen av hans gudomliga närvaro. Må hon sprida äkta tro på det Eukaristiska
Mysteriet.”
Efter Angelusbönen påminde påven om att det är Världsdagen för
blodgivare på torsdag, den 14:e juni, ett initiativ som stöds av Världshälsoorganisationen.
Påven uttryckte sin ”djupa uppskattning till dem som utövar denna form av solidaritet,
så nödvändig för många patienters liv.”
Från Emilia Romagna kommer nyheter
om präster som på olika sätt agerar i jordbävningstider. Många tusen är dem som fortfarande
lever i tält, ovissa om hur länge de måste göra det. Många församlingshem agerar soppkök,
härbärge och stöd av olika slag för de nödsatta, vilket innebär en stor hjälp för
den statliga hjälpaktionen. Den katolska kyrkan i Italien har skänkt 3 miljoner euro
till hjälp åt de drabbade, och påven har skänkt 600 000 euro.
Kyrkoherden
i Poggio Renate Don Simone Zanardi har inte övergett sin kyrka, uppkallad efter Ärkeängeln
Mikael, trots att den har rastat. Han tillbringar sina dagar på torget vid kyrkan
och fortsätter sin pastorala mission där, på en parkbänk framför kyrkan. ”Uppriktigt
sagt vet jag inte var jag annars skulle ta vägen”, säger han. ”Jag vill vara här där
mina församlingsbor är.”
Efter det att kyrkan rasat samman tog sig Don Simone
in i kyrkan trots att det hade satts upp stängsel för att förhindra tillträde, för
riskerna för fler ras. Han brydde sig inte om det för han ville rädda det Heliga Sakramentet.
”Jag lyckades med det och tog det till en annan kyrka, San Pietro in Casale, som fortfarande
har en solid struktur.”
Vid åttatiden på kvällen lämnar don Simone parkbänken.
Han har fått en säng hemma hos byns slaktare, där han får sova om nätterna. Inte lika
bra gick det för don Ivo Martini, som var kyrkoherde i Rovereto di Novi. Han gick
in i kyrkan efter jordbävningen tillsammans med en brandman, för att försöka rädda
en Mariastaty. Plötsligt kom ett kraftigt skalv och kyrkan rasade ytterligare över
prästen som omkom omedelbart.