"Lämna Babels fiendskap och splittringar bakom er" Påvens predikan på Pingstdagen
(28.05.2012) "Pingsten är enhetens, förståelsens och den mänskliga gemenskapens högtid,
och pingsten motsätter sig Babel, där människan vill göra sig av med Gud, och alltmer
förlorar sin förmåga att älska, och därav är allt mindre mänsklig." Detta är sammanfattningen
av påven Benedictus XVI:s ord på Pingstdagen, när han firade den högtidliga mässan
i Peterskyrkan.
I dagar då kyrkan i Rom plågas av intriger gjorde påven en
intensiv och klar liknelse med Babel, och genom att utgå från de liturgiska texterna
reflekterade han över vad som händer: "Vi bevittnar dagligen hur det verkar som om
människan blir mer och mer aggressiv och konflikbenägen, alltför upptagen av sig eget
jag och sina egna intressen." "Vi återupplever Babel" - sa påven – ”där människorna
hade samlat så mycket makt att de tänkte att de kunde ersätta Gud.” Men vad hände
i Babel:
"Medan människorna arbetade tillsammans för att bygga tornet, insåg
de plötsligt att de byggde mot varandra. Samtidigt som de försökte vara som Gud, riskerade
de att inte vara människor längre, eftersom de hade förlorat en viktig del i att vara
människa. Förmågan att komma överens, att förstå varandra och arbeta tillsammans."
”En
biblisk berättelse som är sann ännu idag”, sa påven. "Människan dominerar naturens
krafter, manipulationen av naturen går så långt att man "producerar" själva det mänskliga
livet. I denna situation verkar det som om att be till Gud är något föråldrat och
värdelöst, eftersom vi själva kan bygga och skapa vad vi vill." Men här, återigen
till Babel:
"Det är sant, vi har utökat vår förmåga att kommunicera, få information,
att förmedla nyheter. Men kan vi säga att har utökat förmågan att förstå varandra,
eller förstår vi kanske paradoxalt nog varandra mindre och mindre? Verkar det inte
som om det bland människorna slingrar en känsla av misstro, misstänksamhet, rädsla
för den andra, så till den grad att man blir farligt för varandra?"
"Enheten
kan bara vara en gåva från den Helige Ande”, fortsätter påven. ”Han skänker ett nytt
hjärta och ett nytt språk, en ny förmåga att kommunicera. Det rör sig om "en eld av
kärlek som kan förvandla". Det är det som hände med lärjungarna på Pingstdagen:
"Rädslan
försvann, hjärtat upplevde en ny kraft, språket bröt ut och de började tala, så att
alla kunde förstå den korsfäste och uppståndne Jesu Kristi budskap. På pingstdagen
föddes enhet och förståelse, mitt bland splittringen och främlingskapet.”
Påven
förklarade att ”att vara kristen innebär att man inte är sluten i sig själv, utan
kristen är att mötas, öppna sig för varandra och enas som ”vi” i en kyrka, med djup
inre ödmjukhet. Då är det tydligt varför Babel är Babel och Pingst Pingst":
"Där
människorna vill vara Gud, kan resultatet inte vara annat än att den ena motsätter
sig den andra. Men där du sätter sanningen i Herren, öppnar du dig för hans Ande,
som upprätthåller och förenar människorna."
Aposteln Paulus förklarar emellertid
att människan kännetecknas "av en inre konflikt, en splittring mellan köttets impulser,
egoism, fiendskap, svartsjuka, splittring, och de som kommer från Anden, "kärlek,
glädje och frid" - ”och vi”, sa påven, ”vi måste välja sida, ingen kompromiss är möjlig”.