Påven till ambassadörerna: Den svåraste fattigdomen är bristen på kärlek

(04.05.2012) "Att göra det möjligt för alla att lära känna Gud i full frihet, innebär att man hjälper till att skapa en stark inre identitet, vilket leder till att människor vittnar om det goda och åstadkommer det goda"... Det sa påven i fredags när han tog emot en grupp ackrediterade ambassadörer vid den Heliga stolen. Ambassadörerna kom från Etiopien, Malaysia, Irland, Fiji och Armenien.


Det har blivit en tradition att påven framför ett allmänt budskap till nya ambassadörer. I sitt tal fokuserade han på hur ett samhälles öppenhet för Gud bidrar till att övervinna den "andliga och materiella" fattigdomen som den nuvarande ekonomiska krisen har orsakat.


Påven började med att notera hur masskommunikationssystemen har gjort vår planet "mindre" och därigenom människor mer medvetna om det stora lidande som orsakas av fattigdomen och som i sin utveckling har antagit ”nya dramatiska former.”


"Globaliseringen", sa Benedictus XVI, "har lett människor till att "tro på obegränsad njutning och konsumtion", men idag när de nödvändiga medlen för att tillgodose dessa behov saknas "har det uppstått frustration". Det har resulterat i "en ökande ensamhet på grund av social utslagning", en växande klyfta mellan rika och fattiga och en känsla av "orättvisa" som kan bli en källa till socialt uppror.


Han uppmanade medlemsstaterna att se till att de sociala lagarna inte ökar ojämlikheten och tillade att för att stärka det politiska livets mänskliga grundval, "måste vi uppmärksamma en annan typ av fattigdom: förlusten av hänvisningar till andliga värden, till Gud ".


"Detta vakuum" - fortsatte han - "gör urskiljningen mellan gott och ont svårare, och att följa ytliga ideal lättare. Det är på grund av detta som "många unga människor som är på jakt efter ett ideal, vänder sig till artificiella paradis som förstör dem. Narkotikamissbruk, konsumism och materialism fyller inte människans hjärta som är skapad för evigheten. Den svåraste fattigdomen är bristen på kärlek".


Benedictus XVI sa att: "I nödsituationer, är medkänsla och att osjälviskt lyssna en stor tröst. Även utan stora materiella resurser är det möjligt att vara lycklig. Att leva enkelt i harmoni med vår tro, bör kvarstå som en möjlighet ". Påven drog slutsatsen, "religion gör det möjligt för oss att känna igen vår bror i vår nästa".