2012-04-30 10:15:03

"Varje människa är en kärlekshistoria" Påvens Regina Caeli på den Gode Herdens söndag


(30.04.2012) Påven Benedictus XVI vigde på söndagen 9 diakoner från Roms stift till präster. Det är tradition att påven den 4:e söndagen i påsk, på den Gode Herdens söndag viger stiftpräster. Efter den högtidliga mässan i Peterskyrkan hälsade påven de troende från sitt fönster vid 12-slaget, för att tillsammans med dem be Regina Caeli.Påven började sin reflektion med att tala om de nya prästerna och tacka Gud för denna gåva.

Han sa att de unga som han idag hade vigt till präster inte skiljer sig från andra ungdomar. ”Men de har berörts på djupet av skönheten i Guds kärlek, och de kunde inte annat än att svara med hela sitt liv.”

”Låt oss be för att alla unga människor är lyhörda för Guds röst som talar till deras hjärtan, och kallar dem att bryta sig loss från allt för att tjäna Honom. Detta är anledningen till världsböndagen för kallelser som infaller idag. Faktum är Herren alltid kallar oss, men många gånger lyssnar vi inte. Vi distraheras av mycket, och av mer ytliga röster. Vi är rädda för att höra Herrens röst, eftersom vi tror att det berövar oss vår frihet.”

”I själva verket är var och en av oss frukten av kärlek: naturligtvis våra föräldrars kärlek, men ännu djupare, Guds kärlek, som vi läser i Bibeln: Även om inte din moder vill ha dig, vill jag ha dig, för jag känner dig och älskar dig (Jes 49:15). I samma ögonblick som jag inser detta förändras mitt liv. Livet blir ett svar på denna kärlek, som är större än allting annat, och så förverkligar sig min frihet fullt ut.”

De 9 nyvigda prästerna – ”Hur mötte de Guds kärlek? De mötte kärleken i Jesus Kristus, i hans evangelium, i Eukaristin och i kyrkans gemenskap. I kyrkan upptäcker man att varje mänskligt liv är en kärlekshistoria. Den Heliga Skriften visar det tydligt för oss, och det bekräftas av helgonens vittnesbörd. Ett bra exempel är den helige Augustinus ord i sina Bekännelser när han vänder sig till Gud och säger: "Sent har jag älskat dig, du unga och gamla skönhet, sent har jag älskat! Du var inom mig, och jag utanför ... Du var med mig, och jag var inte med dig ... Men du kallade mig, och ditt rop vann över min dövhet "(X, 27,38).”

Påven avslutade sin reflektion med att uppmana till att be för att ”varje församling ska vara som en frodigt trädgård, där kallelsens frö kan gro och växa, och föröka sig i överflöd. Vi ber om att denna trädgård odlas överallt. I synnerhet är familjen den plats där man ”andas” Guds kärlek, vilket ger inre styrka även mitt i livets prövningar och svårigheter. Den som i sin familj upplever erfarenheten av Gud, får en ovärderlig gåva, som bär frukt i sinom tid. Må den heliga Jungfrun Maria förmedla oss detta, hon som är en förebild för det fria och lydiga mottagandet av den gudomliga kallelsen, varje kallelses Moder.”








All the contents on this site are copyrighted ©.