(19.04.2012) Att den katolska kyrkans troende minskar till antalet begränsar sig till
den gamla kontinenten: till ett Europa som präglas av den växande sekulariseringen.
Men om man vidgar blicken, uppenbarar sig verkligen annorlunda. Under det senaste
århundradet upplever den katolska kyrkan sin mest extraordinära expansionsfas i dess
historia.
I början av 1900-talet, var antalet katoliker i Afrika söder om Sahara,
mindre än 2 miljoner. Hundra år senare är antalet 130 miljoner.Även på världsnivå
skedde det en expansion i antal troende i den katolska kyrkan under 1900-talet. Från
266 miljoner i början av 1900-talet, räknar man efter hundra år en miljard och 100
miljoner troende. Antalet har multiplicerats med 4, mer än den samtidiga befolkningsökningen
på jorden.
Expansionen, som började i början av 1800-talet när kyrkan blev
som mest attackerad av fientliga makter och kulturer, visar inga tecken på att stanna
upp”, skriver Sandro Magister på Chiesa.it. För den katolska kyrkan i Europa är magra
år. Men i andra regioner i världen är det motsatta.
Sydkorea, till exempel,
är ett land där katolicismen växer otroligt fort, och då i samhällets mest aktiva
och moderna del av befolkningen. Den italienska dagstidningen Avvenire publicerade
på påskdagen en rapport skriven av en av de främsta experterna på katolsk mission,
fader Piero Gheddo, som själv är missionär och numera ordförande i det påvliga institutet
för utlandsmission. Han har skrivit många böcker och samarbetade med påven Johannes
Paulus II då han skrev sin encyklika "Redemptoris Missio", år 1990.
”Han skriver
att när han besökte Sydkorea 1986 var antalet konvertiter från buddismen till katolicismen
redan högt, mellan 200 0ch 400 konvertitet om året tog emot dopets sakrament. Under
år 2009 döptes 157 000 personer.”
Fader Gheddo ger flera anledningar till att
den katolska kyrkan växer. I Sydkorea råder full religionsfrihet, och kristendomen
har stor dragningskraft eftersom alla människor enligt den står lika inför Gud. Dessutom
deltog både katoliker och protestanter den folkliga rörelsen mot militärdiktaturen,
mellan 1961 och 1987, medan buddhismen och konfucianismen främjade lydnad till auktoriteten.
Kristendomen är vidare en religion där Gud blev människa för att rädda oss, medan
shamanism, buddhism och konfucianism inte är religioner, utan snarare teorier över
mänsklig visdom och liv.
Det som kännetecknar den koreanska kyrkan är lekmännens
engagemang i evangelisationen. Från 1779 till 1836, då de första franska missionärerna
nådde Korea började de kristna sprida sig. Sedan kom förföljelsen, men vanan att arbeta
med kyrkan finns kvar. I dag vet de som konverterar att de måste engagera sig i en
rörelse, föreningar, eller i en församlingsgrupp. Katolsk "passivitet" är inte tillåtet.
Församlingsprästen Fadern Paul Kim Bo Rok, säger att ”att bli kristen innebär att
träda in i en gemenskap där du engagerar dig. När du blir en del av kyrkan accepterar
du allt. Detta är den koreanska andan: antingen accepterar du allt och engagerar dig,
eller så lämnar du.”