"Må Gud ge mig kraft att fortsätta" Påvens Regina Caeli

(16.04.2012) Påven fyller 85 år idag den 16:e och på torsdag den 19:e april firar han sju år som påven. Under Regina Caeli bönen på söndagen bad påven om särskilda böner: ”Be för mig, att Gud må ge mig kraft att genomföra det uppdrag han har anförtrott mig”.

Påven, som nu har nu återvänt till Rom efter en veckas vila i Castel Gandolfo, togs emot av tusentals troende på Petersplatsen på den Andra Påsksöndagen klockan 12. Denna söndag, kallas i den katolska liturgin för ”in albis”, efter det latinska ordet alba som är den långa vita linneklädnad de nydöpta bär under dopet på påsknatten, och som det var sed att de sedan bar i en vecka för att ta av den först efter 8 dagar dvs på den andra påsksöndagen ”in albis”. Men sedan år 2000 har denna söndag ytterligare en viktig betydelse. I samband med kanoniseringen av den polska nunnan Faustina Kowalska, den 30 april 2000, beslutade påven Johannes Paulus II att man denna söndag ska fira den Gudomliga Barmhärtigheten. Den förre påven var mycket fäst vid denna vördnad, och det var efter den första vespern till denna söndag som han avled år 2005.

I dagens reflektion sa påven Benedictus XVI att varje år när vi firar påsk återupplever vi det Jesu första lärjungar erfor när de mötte honom som uppstånden, i den övre salen. Johannesevangeliet berättar att detta möte ägde rum på kvällen "den första dagen i veckan" och sedan "åtta dagar senare" (jfr Joh 20,19.26).

”Den dagen, som sedan fick namnet "söndag", är Herrens dag. Dagen då den kristna gemenskapen samlas för att fira eukaristin. Den skiljer sig från den judiska sabbaten. Firandet av Herrens dag är ett mycket starkt bevis på Kristi uppståndelse, för bara en extraordinär och omvälvande händelse kunde ge upphov till att de första kristna startade en annorlunda sed än den judiska sabbaten”, sa påven.

”Då som nu är den kristna tillbedjan inte bara en åminnelse av tidigare händelser, eller en mystisk upplevelse. I huvudsak är det ett möte med den uppståndne Herren, som är i Guds dimensionen bortom tid och rum, och ändå verkligen närvarande i gemenskapen, Han talar till oss i Skriften, och bryter det eviga livets bröd åt oss. Genom dessa tecken upplever vi vad lärjungarna har upplevt, dvs att se Jesus men samtidigt inte känna igen honom; att röra vid hans kropp, en riktig kropp, dock fri från jordiska band.”

Slutligen talade påven om barmhärtigheten. ”När Jesus möter apostlarna upprepar han flera gånger hälsningen "Frid vare med dig" (Joh 20:19,21,26). Den traditionella hälsningen, med vilken man önskar shalom, frid, blir här ny. Hälsningen blir en gåva som bara Jesus kan ge, eftersom friden är frukten av hans radikala seger över ondskan. Den "frid" som Jesus ger till sina vänner är frukten av Guds kärlek som ledde honom till att dö på korset, "full av nåd och sanning" (Joh 1,14). Det är därför den saliga Johannes Paulus II uppkallade denna söndagen efter påsk, den Gudomliga Barmhärtigheten, med en särskild ikon i åtanke: den med Kristus, där det ur hans genomborrade sida flödar blod och vatten, enligt aposteln Johannes vittnesbörd (jfr jn 19,34 till 37). Men nu Kristus är uppstånden, och från honom springer påsken sakrament: dopet och eukaristin: de som närmar sig dem med tro tar emot det eviga livet som gåva.”