"Friheten ligger i att göra Guds vilja" Påven inleder påskens Triduum med Coena Domini
mässan
(06.04.2012) Påven Benedictus XVI firade mässan Coena Domini på skärtorsdagens kväll
i basilikan San Giovanni in Laterno, påvens biskopssäte som Roms biskop. Denna mässa
som inleder påskens liturgiska ”triduum”, firar Eukaristins instiftande. ”Men inte
bara det”, sa påven i sin predikan som utspelade sig i Getsemane.
”Till skärtorsdagen
hör även den mörka natten i Getsemane, Jesu ensamhet och övergivenhet, dödens mörker,
Judas svek, Jesu arrestering och Petri förnekande – i dessa händelser äger vår frälsning
rum.”
Påven tar oss med när Jesus går ut, i natten. ”Jesus som är ljus, sanning,
renhet och godhet går ut i natten som symboliserar döden, ondskan och förvanskning
av sanningen. Han kliver ut i den för att övervinna den, och inleda en ny dag i mänsklighetens
historia.”
Petrus, Jakob och Johannes, dessa tre lärjungar tar Jesus med sig,
samma som såg Jesu gudomlighet på härlighetens berg, där de hör honom tala med profeterna
om sitt uttåg i Jerusalem. ”Lärjungarna får nu bevittnar det första steget i Jesu
exodus - den yttersta förnedringen – ett väsentliga steg för att nå den frihet som
var uttågets mål”, sa påven. Lärjungarna somnar, men de har hört fragment av Jesu
bön, och de såg honom agera.
”Jesus kallade Gud för "Abba". Ordet betyder
"Fader", men det är inte det vanliga ordet för fader utan snarare ett barns ord –
pappa – ett kärleksfullt namn man inte skulle ha vågat använda när man talar med Gud.
Ett barns språk, som han som verkligen är Faders Son använder, han som är i den djupaste
gemenskap med Honom.”
Påven sa att det mest karakteristiska draget hos Jesus
som kommer fram i evangelierna, så är det hans förhållande till fadern. ”Att vara
med Fadern är kärnan i hans personlighet. Genom Kristus lär vi känna Gud... Han är
Fader, en absolut godhet som vi kan anförtro oss till.
Påven ser vidare på
hur Jesus "kastade sig til marken" (Matt 26:39, Mark 14:35). ”Detta tyder på fullständig
underkastelse, vilket har bevarats i den romerska liturgin på långfredagen. Lukas,
å andra sidan, berättar att Jesus bad på knä.”
”När de kristna knäböjer förenar
de sig med Jesu bön i Getsemane”. Då de hotas av ondskans makter, står de upprätta
inför världen genom att knäböja inför Fadern. Inför Guds härlighet knäböjer vi kristna
och erkänner hans gudomlighet, och uttrycker vår tillit till att han kommer att segra.”
”Jesus
kämpar med Fadern. Han kämpar med sig själv. Och han kämpar för oss. Han upplever
ångest inför dödens makt. Men det är mer än så. Hans blick når djupare in i ondskans
natt.” Han ser hela den smutsiga floden av världens ondska välva över honom. Han ser
även mig, och han ber för mig. Detta ögonblick av Jesu jordiska ångest är därför en
viktig del av frälsningsprocessen.”
Slutligen uppmärksammar påven Jeus bön:
"Fader, för dig är allting möjligt, ta denna bägare ifrån mig, men inte som jag vill,
utan som du vill" (Mk 14:36).
Jesu mänskliga natur backar i skräck inför vad
som väntar honom. ”Men Sonen lägger denna mänskliga vilja i Faderns vilja: inte jag,
men du. På detta sätt förvandlade han Adams beteende, människans ursprungliga synd,
och så läker han mänskligheten. Adams beteende var: inte vad du vill o Gud, jag vill
själv vara gud. Denna stolthet är den verkliga kärnan i synden. Vi tror att vi är
fria och verkligen oss själva om vi följer vår egen vilja. Gud framstår som motsatsen
till vår frihet. Vi tänker att vi måste vara fri från honom, för att vara riktigt
fria.”
”Detta är det uppror som präglar hela historien och den grundläggande
lögnen som förvränger livet. När människorna sätter sig upp mot Gud, sätter de sig
upp mot sanningen om sitt eget väsen och därför blir de inte fria, utan främlingar
för sig själva.”
Vi är bara fria i sanningen om oss själva, om vi är förenade
med Gud. Det är då som vi verkligen blir "lika Gud" - inte genom att motstå Gud, eliminera
honom eller förneka honom. I sin ångestfyllda bön i Getsemane upplöste Jesus den falska
motsättningen mellan lydnad och frihet, och öppnade vägen till friheten. Låt oss be
Herren att dra oss in i detta "ja" till Guds vilja, och så verkligen bli fira.”
Efter
påvens predikan följde påven Jesu exempel, som knäböjde inför sina lärjungar och tvättade
deras fötter. Påven upprepade denna symboliska och mycket betydelsefulla gest, när
han under mässan tvättade fötterna på tolv präster i Roms stift. I den ser vi hur
Gud ödmjukt knäböjer inför människan och hur vår omvändelse består i att ödmjukt knäböja
inför Gud, som Maria från Magdala gör på Påskdagen, och många heliga i olika situationer
efter henne.
Varje år väljer påven en utsatt befolkning i världen till vilken
kollekten går i denna mässa. I år går summan till humanitär hjälp åt de syriska flyktingarna.