"Var inte rädda - detta är det glada budskapet" Ärkebiskopen i Kirkuk om påsken i Irak

(04.04.2012) ”Ni kristna skall inte vara rädda”. Den kaldeiske ärkebiskopen i Kirkuk, i Irak, msgr. Sako, vänder sig med denna uppmuntran till de troende inför den stundande Påsken. Det kristna samfundet i Irak är offer för våld och förföljelser som gjort att det har halverats på mindre än tio år.

I en verklighet som präglas av små och stora lidanden ber msgr. Sako de troende att återupptäcka det Glada Budskapet, att utan fruktan och rädsla vittna om sin tro. Det är en uppgift som även, och framförallt, biskoparna och prästerna är kallade till, för det är dessa som ungdomarna ser på för att finna ett föredöme.

Till missionsnyhetsbyrån AsiaNews säger msgr. Sako att Irak är ett land som sedan år tillbaka lider på grund av våldet. "Fastetiden har under årens lopp blivit ett ögonblick för att grundligt reflektera över vår tro och för att inte stänga in oss trots den kritiska situationen. Det är en kallelse till att öppna oss för en djup dimension som ger ett stort hopp åt alla dem, framförallt de minsta, som upplever svårigheter, för dem som lever i osäkerhet och rädsla. Detta vårt hopp finns i Herrens ord: ´var inte rädda´. För oss på olika sätt förföljda människor, förvisade till samhällets skuggsida, är denna uppmaning det Glada Budskapet, som kanske de som befinner sig i lugna situationer och lever i lyx inte fullständigt kan förstå betydelsen av.

Det Glada Budskapet vänder sig särskilt till de fattigaste, till dem som lever i ovisshet och saknar full frihet. Med denna anda har vi läst alla våra böner och Korsvägsandakten. Många ungdomar har fastat och vi har delat det vi har med de mest behövande personerna. Bland de många exemplen på solidaritet är en ung man som gav mig 2.000 dollar och sa att de skulle användas för att hjälpa familjerna att fira Påsken. En flicka kom med 1.000 dollar som skall användas för de handikappade, inte endast kristna utan även muslimska , ja, för hela samhället. Dessutom skall en grupp libanesiska präster och nunnor komma till oss för att fira den Stilla Veckan tillsammans. Dessa är tecken på solidaritet i handlingar, och inte endast i ord!

Trots att vi kristna i Kirkuk är en minoritet får vår närvaro hör en djupare mening för våra muslimska bröder. Vårt vittnesbörd, i handlingar och ord, är levande och närvarande. Nyligen träffade jag en politiker som sa till mig: ´Endast med er kristna kan Irak gå framåt, göra framsteg´. En arabisk stamledare bad mig en dag att verka som medlare för att främja dialogen mellan de olika etniska och politiska grupperna i Kirkuk och använda den kaldeiska katedralen som plats för mötena. ´Vi litar bara på er´, säger de politiska ledarna och stamledarna. Vad kan vi önska mer än detta för att förstå vikten av vår närvaro här…

Under ett möte om den Arabiska våren talade jag med en syrisk kristen flicka som sa: ´Vad gör ni biskopar för folkets väl? Er försiktighet tjänar inget till, den förändrar inte situationen. Vad har ni gjort av Kristi Vår som förkunnade det Glada Budskapet? Jag tror verkligen att vi lite har förlorat Evangeliets entusiasm. För denna Påsk kommer jag således att försöka hjälpa de troende att inte vara rädda, och säga vårt ´ja´ till Gud”.