Påvens mässa i Havana "En stat som är fientlig mot Gud är fientlig mot människan"
(28.03.2013) Klockan 9 på onsdagsmorgonen firade påven Benedictus XVI sin andra utomhusmässa
under sitt besök i Kuba. Mässan firades på Revolutionens torg i havana inför omkring
300 000 personer.
I en predikan som präglades av en trosundervisning om
Kristus och vad det innebär att vara kristen, reflekterade påven Benedictus XVI över
dagens evangelium taget ur Johannesevangeliet: ”Sanningen ska göra er fria” (Joh 8,
31) och han uppmanade kubanerna att i Jesus se Vägen, Sanningen och Livet.
Han
kopplade på tråden han hade inlett dagen innan i Santiago de Cuba där han talade om
att Gud aldrig överger sina barn. ”Han är över oss, med oss och i och med Kristus
har han tagit sin boning bland oss.
Påven sa att Jesus är den enda som
kan visa oss sanningen och ge oss den sanna friheten, men ”hans undervisning framkallar
motstånd och upprördhet bland dem dom lyssnar”. Ändå är ”sanningen något som människan
längtar efter, och att söka efter den förutsätter verklig frihet.”
Påven
tog bibliska exempel på personer som vill ta genvägar, eller som försöker undvika
att söka sanningen. Pontius Pilatus, som med skepsis och relativism driver ironiskt
om möjligheten att känna till sanningen, och förkunnar människans oförmåga att nå
den, och förnekar att det finns en sanning för alla. ”Denna attityd gör hjärtat kallt,
självupptaget och vacklande”, sa påven. Som den romerske ståthållaren som låter historiens
gång gå utan att låta den kompromettera livet.
Nästa beskrivning gällde
de som feltolkar sökandet efter sanningen, vilket leder till irrationalitet och fanatism,
de som stänger in sig i "sin sanning", och försöker tvinga den på andra. De som argt
ropade: "Korsfäst honom!" (Jfr Joh 19,6). ”Den som beter sig irrationellt kan aldrig
vara Jesu lärjunge, för tro och förnuft är båda nödvändiga och kompletterar varandra
i sökandet efter sanningen. Gud har skapat människan med en medfödd fallenhet för
sanning och av denna anledning har människan ett förnuft. Det är därför inte irrationalitet,
utan en längtan efter sanning som driver den kristna tron.”
”I sanningen
finner vi etikens grunder”, sa påven och förklarade hur alla kulturer folk och religioner,
troende och icke troende, i det etiska arvet kan enas om liv och död, om skyldigheter
och rättigheter, äktenskap, familj och samhälle, om människans okränkbara värdighet.
Påven talade vidare om hur kristendomen inte sätter krav men föreslår att lära
känna sanningen som gör en fri, efter att ha mött honom som är sanningen i person.
I Jesus Kristus finner vi sanningen om Gud och människan. Han hjälper oss att övervinna
vår egoism, att släppa våra ambitioner och övervinna det som förtrycker oss. Den som
agerar med ondska och som syndar är en slav under synden och kommer aldrig att nå
friheten (jfr Joh 8:34). Det är bara då vi avsäger oss hatet och våra hjärtans hårdhet
och blindhet, som vi blir fria, och först då gror ett nytt liv inom oss.
Slutligen
talade påven om kyrkans uppgift att sprida Kristi budskap om kärlek, försoning och
”den fred som Jesus med kom till världen”, och han talade om rätten till religionsfrihet.
”När kyrkan lyfter denna rätt gör den inte anspråk på några privilegier”, sa påven
och uttryckte sitt hopp om att denna rättighet även ska nå Kuba. Påven tog den kubanska
prästen Félix Varela som exempel på hur kyrkan vill bidra till landets utveckling.
Han har gått till historien som ”den första som lärde folket att tänka”. Han sa ”utan
dygder inget land” i sin önskan att forma ett värdigt, fritt och dygdigt folk, genom
att värna om den andliga dimensionen.