USA - relationen tro och politik

(19.03.2012) Ekonomin är den största frågan inför presidentvalet i november men det finns även ett förnyat intresse i den offentliga debatten för frågor om tro och värderingar, familjeliv etc. Trenden stärks av oväntade segrar i det republikanska primärvalet, ett exempel är Rick Santorums oväntade seger, han tillhör de konservativa katolikerna. Vatikanradion har intervjuat sociologen Luca Diotallevi. Vi frågar om förhållandet mellan tro och politik i USA och hur det skiljer sig mot situationen i Europa, med fokus på Frankrike. Diotallevi berättar:


”I USA och Storbritannien har hänvisningen till Gud och tron alltid varit en integrerad del av den offentliga debatten. Historiskt har dessa länder dock tydligt skilt det politiska från det religiösa, genom religionsfrihet. Jag tror inte att det beror speciellt på Rick Santorum. Jag skulle hellre hänvisa till de amerikanska biskoparnas viktiga insats. De har nu kallat katoliker till ett större engagemang i det politiska livet”, säger Diotallevi.


Hur har katolikers politiska engagemang sett ut hittills?

”Man säger att den amerikanska katolicismen haft en svår start och har mognat inom det sociala, ekonomiska och politiska engagemanget hos katoliker. Sedan president Kennedys tid har katolikers inverkan på det politiska försvagats. Biskoparna kallar nu katoliker att engagera sig i politik, antingen i det republikanska eller demokratiska partiet, att vara konsekventa och använda sin tro till att driva frågor politiskt, tron ska inte bara vara en symbol utåt för att få samtycke” menar Diotallevi.


Samtidigt som USA håller sina primärval håller Frankrike sitt presidentval. Det som blir så tydligt i en jämförelse är den enorma skillnaden i förhållandet tro och det offentliga rummet mellan USA och Frankrike. Diotallevi kommenterar:


”Frankrike kännetecknas av en extrem marginalisering av tro och den kristna traditionen från det offentliga rummet. Frankrike är ett land som har velat grundas genom att marginalisera den religiösa traditionen”, säger sociologen Luca Diotallevi.