Påven uppmanar till "uppmärksamhet och broderlig tillrättavisning" inför fastan

(07.02.2012) Varje år önskar påven uppmärksamma de troende på fastetidens kallelse till självreflektion och omvändelse och till meningen med fasta, allmosor och bön, som är de tre evangeliska råden under dessa 40 dagar.

I årets budskap manar påven till att uppmärksamma varandra och inte dras för broderlig tillrättavisning. "Idag är vi, vad gäller välgörenhet, i allmänhet mer uppmärksamma på fysisk och materiell välfärd, men nästan helt tysta om vårt andliga ansvar gentemot våra bröder och systrar", skriver påven Benedictus och uppmanar de kristna över hela världen att vara lyhörda för varandra, i varje mening.

Inspirerad av en passage i Hebreerbrevet: ”Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar” (Heb 10:24), understryker den Helige Fadern vikten av just "ge akt på" varandra, och att "inte vara isolerade och likgiltig inför våra bröders och systrars öde".

Alltför ofta är "vår inställning precis den motsatta: likgiltighet och ointresse som föds ur vår själviskhet, och som maskeras under vad som beskrivs som respekt för den andres "privata sfär"”... "Det största budet - kärleken till varandra - kräver att vi erkänner vårt ansvar för andra och strävar efter vad som är gott för dem "på alla områden: fysisk, moralisk och andlig".

Påven skriver att ”vår samtida kultur tycks ha förlorat känslan för gott och ont, och det finns ett verkligt behov av att bekräfta att det goda existerar och kommer att segra. Det goda är det som ger, skyddar och främjar livet, broderskapen och gemenskapen". Att oroa sig för andra innebär att vara medveten om deras behov och om "faran att våra hjärtan kan förhårdnas av en slags "andlig förlamning" som bedövar oss för andras lidande".

Slutligen betonar påven Benedictus XVI att det är kärleksfullt att tillrättavisa sin nästa när man ser att de agerar snett. ”Att oroa för andra innebär även att vara mån om deras andliga välbefinnande”, skriver han och pekar på en aspekt av det kristna livet, som är alldeles bortglömt: broderlig tillrättavisning. "Det är viktigt att återvinna denna dimension av kristen välgörenhet”, säger han. ”Vi får inte tiga inför det onda. Jag tänker på alla de kristna som, ur mänskligt avseende eller av ren personlig bekvämlighet, anpassar sig till den rådande mentaliteten, snarare än att de varnar sina bröder och systrar mot sätt att tänka och handla på, som skadar dem, som strider mot sanningen och som inte följer godhetens väg.” Påven påminner dock om att den broderliga tillrättavisningen för en kristen alltid präglas av barmhärtighet och kärlek. ”Den kan aldrig rättfärdiga anklagelser och fördömanden.”