Benedictus XVI: ”Låt oss anförtro oss själva till Guds försyn”

(01.02.12) Trots att det var en regnig onsdagsmorgon i Rom, samlades tusentals pilgrimer i Paulus VI:s audienshall för påvens allmänna onsdagsaudiens. Benedictus XVI sade till de troende att han den här veckan ville fokusera på en viktig händelse, nämligen Jesus i Getsemane och hans böner vid foten av olivberget i Jerusalem.

"När vi fortsätter vår katekes om den kristna bönen, vänder vi oss nu till Jesu bön i Getsemane, vid olivberget, efter den sista måltiden. Medan Herren förbereder sig inför sin död ber han ensam, som den evige Sonen i gemenskap med Fadern. Men han vill också att Petrus, Jakob och Johannes gör honom sällskap, deras närvaro är en inbjudan till varje lärjunge att närma sig Jesus längs korsvandringen". Den Helige Fadern fortsatte med att peka på Jesu mycket mänskliga egenskaper när han närmar sig sin död och han uppmanade människor att reflektera över Herrens bön för att söka vägledning.

”Vi måste lära oss att anförtro oss själva allt mer till Guds försyn”, sade påven, ”att be Gud om kraften att komma ut ur oss själva för att förnya vårt ja till honom, att berätta för honom om igen "låt din vilja ske", för att anpassa vår vilja efter Hans vilja." ”Först när människan anpassar sin vilja till Guds vilja kan hon nå sina verkliga höjder och därmed bli "gudomlig", men det sker endast när hon kommer ut ur sig själv, bara i sitt "ja" inför Gud kan Adams önskan att bli frigjord kunna uppfyllas. Detta är vad Jesus gör i Getsemane: det är genom att överföra den mänskliga viljan till den gudomliga viljan som den sanna människan föds, som vi blir återlösta".

"Detta måste vara vår dagliga bön – sade Benedictus XVI - för det är inte alltid lätt för oss att anförtro oss själva till Guds vilja, att upprepa Jesu "ja” och Marias ”ja”. Varje dag i "Fader vår" ber vi Herren: "ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden". Utgångspunkten för vår bön, förklarade påven, är medvetenheten om att "det finns en Guds vilja med oss ​​och för oss, en Guds vilja för våra liv, som måst vår ständiga referenspunkt".