Blasfemisk teaterpjäs väcker motreaktioner i kyrkan

(20.01.2012) Nu har teaterpjäsen som under hösten väckte uppmärksamhet i Paris nått Italien. Mellan den 24-28 januari visas föreställningen på en scen, Teatro Parenti, i Milano. Titeln säger inte mycket, ”Apropå begreppet Guds Sons Ansikte”. När ridån går upp ser åskådarna en stor bild på Jesus ansikte. Men när ridån går ner är detta ansikte täckt av något som ska likna avföring.
Den 14 januari publicerade Milans stift ett pressmeddelande som uppmanar till ”respekt för de många i Milano som i Kristi Ansikte ser Guds inkarnation, den mänskliga fullheten och meningen med existensen”. Stiftet skriver även att teatern borde se över ”den sociala dimensionen i yttrandefrihet”, och uppmanar samtidigt till lugn i de kristnas reaktioner med orden: ”reaktionen för att uttrycka sitt ogillande får inte vara överdriven, inte ens verbalt”.
Den 16:e kom ett uttalande från Statssekretariatet angående teaterpjäsen. Uttalande var ett svar till dominikanfader Giuseppe Cavalcoli som hade skrivit ett brev till påven för att tala om hur han och de troende i församlingen i Bologna var upprörda över den "ovärdiga och hädiska pjäsen” ... och ”det allvarligt kränkande av vår Gudomliga Frälsare Jesus Kristus” som sker i föreställningen.
Den amerikanske Peter B. Wells på Statsekretariatet svarar klar och tydligt med att konstatera att det rör sig om ”en kränkning av Jesus Kristus och de kristnas religiösa övertygelser”. Han tillägger att man ”hoppas att detta slag av bristande respekt möter en stark och samlad motreaktion av den kristna gemenskapen, upplyst och vägledd av dess pastorer.” Å ena sidan uttrycker kyrkan klart och tydligt att det rör sig om en kränkande föreställning. Samtidigt finns det en oro för att de kristnas reaktioner går över styr.
Den italienska dagstidningen Corriere della Sera angrep i en artikel skriven av Pierluigi Battista den 18:e januari, de katolikerna som har organiserat sig för att demonstrera i närheten av teatern den 24:e, genom att be rosenkransen till Jungfru Maria Reparatrix, för att gottgöra och återgälda för kränkningen. I samband med föreställningen kommer man även på flera platser runt om i Italien fira mässor i samma syfte. I denna anda av botgöring och återgäldande ledde Paris ärkebiskop, kardinal André "Vingt-Trois, en bönevaka i Notre Dame, då föreställningen pågick i Paris.
Fader Federico Lombardi, Vatikanens presschef, klargjorde kyrkans ställning i frågan på torsdagen den 19:e för journalisterna. Fader Lombardi sa att kardinal Scola, ärkebiskop i Milano är i linje med Statssekretariatets telegram, även om den italienska biskopskonferensen ännu inte har uttalat sig. Statssekretariatet uppmanar dock de italienska biskoparna till en stark och samlad motreaktion.
Msgr. Luigi Negri, biskop av San Marino-Montefeltro skrev en lång artikel i ”La Bussola Quotidiana”, den 16:e januari, där han belyser att det inte rör sig om en ensam isolerad händelse, utan snarare om ”ett utbrett fenomen i ett samhälle som präglas av en antikristen ideologi”, där en bristande respekt för Gud, för helgonen och för religionen är konstant. Han säger att kyrkan inte får tiga. ”Om den inte agerar i detta fall, när ska den då agera?”... ”Det rör sig om en genomtänkt önskan att eliminera den kristna traditionen, och i det här fallet angripa trons kärna. En manifestation av vägran att var Guds barn, att förkunna sin självständighet och sitt oberoende, vilket är det moderna livets frenesi”, säger biskopen.
Den italienska författaren Rino Camilleri skriver i samma tidning att för att göra en sådan här pjäs måste man vara besatt av religion, och hänvisar till en intervju med regissören från 2002, i den australiensiska tidningen Real Time, under titeln ”Konstens ängel är Lucifer”. (Nr 52, december-januari 2002), då han presenterade ett verk med titeln Genesis. I denna mindre kända pjäs, en mörk version av skapelseberättelsen är det inte Kärleken som ligger bakom skapelsen, utan ett stort misstag. Det är inte kärleken som regerar, utan grymheten. Det är inte människan som har syndat, utan Gud. Castellucci finner sin inspiration i Artaud och Baudelaire.