Benedictus XVI möter diplomaterna: "Krisen en stimulans till reflektion över etiska
aspekter"
(09.01.2012) Påven Benedictus XVI höll idag ett av årets mest uppmärksammade tal.
I början av året äger det traditionella mötet med den diplomatiska kåren rum, och
detta är ett tillfälle då påven uttalar sig om världssituationen med fokus på det
han anser värt att lyfta fram. Den Heliga Stolen har diplomatiska relationer med 179
stater i världen. De senaste bilaterala förbindelserna som den Heliga Stolen tecknade
var de med Azerbajdzjan, Montenegro och Mocambique under 2011. Det sex sidor långa
talet som påven höll på diplomatspråket franska tog upp en skara blandade världsomfattande
argument. Även vid detta tal, liksom i årets fredsudskap och i talet till den romerska
kurian nyligen la påven särskild fokus på ungdomarna.
I början av talet sa
påven att han gladdes åt att ha träffat så många statsmän det gångna året, särskilt
vid saligförklaringen av sin föregångare påven Johannes Paulus II, och vid 60-årsdagen
av hans prästvigning, och han uttryckte den vikt som den Heliga Stolen lägger vid
sina diplomatiska relationer.
Påven beskrev nuet som präglas av de olika dramatiska
ekonomiska, sociala och politiska kriserna. ”Detta möte äger rum i slutet av Julen,
då vi firar att Frälsaren kommer med ljus till en mörk värld”, sa påven. ”Sannerligen
är världen mörk, där den inte är upplyst av det gudomliga ljuset! Sannerligen är världen
mörk, där människan inte längre värdesätter sin relation med Skaparen. Då äventyras
hennes relationer även med andra.”
”Många, särskilt unga, känner sig frustrerade
i sin strävan efter en ljus framtid. Krisen har inte bara drabbat västerlandet, där
den har sitt ursprung, utan påverkar även djupt livet i utvecklingsländerna. Vi får
inte tappa modet, utan vi måste omforma vår väg. Krisen kan och bör vara en stimulans
till att reflektera över människans existens och vikten av de etiska aspekterna, snarare
än de mekanismer som styr det ekonomiska livet”, sa påven och fördjupade sig på krisens
effekt på de unga.
Han började med att se till ungdomen i Nordafrika och Mellanöstern,
och beskrev hur orolig han är för befolkningarna i dessa trakter. Han nämnde särskilt
Syrien. ”Ungdomarnas missnöje har jäst och kommit till uttryck i flera regioner de
senaste månaderna”, sa han. ”De lider av fattigdom och arbetslöshet, och deras önskan
att ha ett aktivt deltagande i det politiska och sociala livet, har lett till en omfattande
rörelse vars konsekvenser ännu är svåra att förstå i sin fullhet. Den inledande
optimismen har dock fått ge vika för erkännandet av svårigheterna i övergång och förändringar”,
sa påven och underströk att det är uppenbart att för att kunna fortsätta, måste man
erkänna varje persons oförytterliga värdighet och grundläggande rättigheter. ”Respekt
för individen måste stå i centrum för institutioner och lagar”, sa han. ”Våldet måste
få ett slut och man måste förebygga risken att hänsynen till medborgarnas önskemål
och behovet av social solidaritet inte omvandlas till enkla verktyg för att bibehålla
eller återfå makten.”
Påven uppmanade här det Internationella Samfundet att
agera som aktiva aktörer i dialogen. Här uttryckte påven sin glädje över Kungariket
Jordaniens initiativ till att bjuda in Palestina och Israel för att på nytt återuppta
fredsförhandlingarna: ”det är nödvändigt att de ansvariga för dessa två folk tar modiga
och framsynta beslut till förmån för freden, för att garanterar befolkningarnas rätt
att leva i säkerhet i suveräna stater, inom säkra och internationellt erkända gränser.”
Vidare om ungdomen riktade påven sina tankar till den europeiska kontinenten.
”Det är de unga som sporrar oss att ta deras krav på sanning, rättvisa och fred, på
allvar. Därför är det till dem jag har ägnat det årliga budskapet till Världsfredsdagen”,
sa påven och förklarade att ”utbildning är en nyckelfråga för varje generation, på
den hänger både personens sunda utveckling liksom hela samhällets framtid.” Men var
ska denna utbildning ske? Påven pekar klart och tydligt på familjen som första plats,
familjen, som grundar sig på ”äktenskapet mellan man och kvinna”. Detta är samhällets
kärna, ”den grundläggande enheten i varje samhälle”.
”Därför är den politik
som skadar familjen ett hot mot människans värdighet och mänsklighetens framtid. Familjesammanhanget
är viktigt i uppfostran och utvecklingen av individer och stater och behöver därför
en politik som värdesätter den”, sa påven och uttryckte sin glädje över två EU beslut
det gångna året. För det första Europadomstolens beslut att förbjuda patent på processer
relaterade till mänskliga embryonala stamceller, och vidare Europarådets resolution
att fördöma könsselektiv abort. Påvens förtydligade ytterligare sin syn på abort:
”Jag är övertygad om att lagstiftning som inte bara tillåter abort, utan som ibland
även främjar och underlättar abort på grund av bekvämlighet eller tveksamma medicinska
skäl, motsätter sig ungdomens utbildning och därmed mänsklighetens framtid.
Påven
underströk sedan att utbildningspolitiken måste säkerställa att utbildningen är tillgänglig
för alla och att den inte bara främjar personens kognitiva utveckling utan även personlighetens
harmonisk tillväxt. Den katolska kyrkan har alltid varit särskilt aktiv när det gäller
utbildningsinstitutioner, och påven sa därför att han ”hoppas att detta bidrag erkänns
och bekräftas av nationella lagar.”
Effektiv utbildning förutsätter även respekten
för religionsfriheten. Denna kännetecknas av en individuell dimension, en kollektiv
dimension och en institutionell dimension. Det är den första av mänskliga rättigheten,
eftersom den uttrycker personens mest grundläggande verklighet.
Den enda personen
som nämns vid namn i talet är den pakistanska ministern Shahbaz Bhatti, ”vars outtröttliga
kamp för minoriteters rättigheter slutade med en tragisk död”, som påven sa. ”Det
är tyvärr inte ett isolerat fall. I många länder berövas de kristna sina grundläggande
rättigheter och förpassas till marginalerna av det offentliga livet. I andra delar
av världen lider de av våldsamma attacker på kyrkor och sina hem. Ibland tvingas de
överge sina hemländer som de har hjälpt till att bygga. Religiöst motiverad terrorism
krävde många offer förra året, särskilt i Asien och i Afrika, och därför, som jag
sa i Assisi, måste de religiösa ledarna med styrka och fasthet säga att "detta inte
är religionens sanna natur”.
Påven nämnde även några uppmuntrande tecken på
området för religionsfrihet. De religiösa minoriteterna som har erkänts i Georgien
och beslutet i Europadomstolen för mänskliga rättigheter, till förmån för närvaro
av krucifix i italienska klassrum.
Sist riktade påven sina tankar till Nigeria,
där kyrkorna har attackerats under julen, till den fortsatta instabiliteten vid de
stora sjöarna och de akuta humanitära krisen i Afrikas Horn. "Vi får inte glömma de
allvarliga naturkatastroferna under 2011, och miljökatastrofen som den i kärnkraftverket
i Fukushima i Japan. Miljöfrämjande, synergin mellan kampen mot fattigdom och klimatförändringarna
är frågor som berör den integrerade mänskliga utvecklingen, sa påven och uppmanade
till en stor känsla för solidaritet och ansvar gentemot nuvarande och kommande generationer”,
med tanke på den kommande FN-konferensen i Rio de Janeiro ("Rio +20").
”Fredsfurstens
födelse lär oss att livet inte slutar i ingenting, att vårt öde inte är korruption,
utan odödlighet. "Först när framtiden är viss som en positiv verklighet, blir det
möjligt att leva nuet." Den Heliga Stolen vill bidra till det internationella samfundet,
och förkunna storheten i människans kallelse, och erbjuda mänskligheten ett lojalt
samarbete, som kallelsen till det universella broderskapet innebär”, avslutade påven
Benedictus XVI och tackade för de samlade diplomaternas uppmärksamhet.