(04.01.12) Ett nytt larm går ut om svält i Sahel regionen i nordvästra Africa. Uppgifterna
kommer från flera icke statliga organisationer (NGO’s) som arbetar i området från
Afrikas horn till Atlanten. Det är en nödsituation som främst kommer att drabba Mauritanien,
Senegal, Gambia, Mali, Burkina Faso, Niger och Tchad. Vatikanradion intervjuade Msgr.
Giampietro Dal Toso, sekreterare för fonden Johannes Paulus II i Sahel.
Vi
läser att 11 miljoner människor är i riskzonen för undernäring och hälften av dem
riskerar att svälta. Vad har ni gjort för observationer?
- Situationen är mycket
allvarig, den hungersnöd som började vid Afrikas horn har nu spridit sig till länder
i Sahelregionen, söder om Saharaöknen. Dessa länder har alltid varit svårt drabbade
men just nu är det ännu värre på grund av bristen på vatten. Det har inte regnat på
länge, något som gör det svårt att odla och skörda. Nu de närmaste månaderna befinner
vi oss i en kritisk situation som kan leda till hungerskris för miljontals människor.
Just nu är problemet bristen på vatten men det är en kris som har djupare rötter än
så. Det är ingen slump att påven Johannes Paulus II redan på 80-talet besökte Sahel
regionen då han besökte världens då fattigaste länder, han utlyste en appell mot törst,
mot torka och mot ökenspridning från Quagadougou. Utifrån den appellen bildades sedan
Johannes Paulus II’s fond för Sahel.
Sedan grundandet av fonden år 1984 har
det gått 28 år, har villkoren förbättrats sedan dess? Har det internationella biståndet
blivit mer effektivt?
- Jag har precis återvänt från Burkina Faso där jag var
i början av december. Jag kan säga att situationen varierar från land till land, men
det internationella samfundet har uppmärksammat åtminstone en del av dessa länder.
Sedan skiljer sig länderna mycket från varandra. Det beror mycket på ett lands politiska
situation hur lätt eller svårt det är att ingripa. Kyrkan uppmärksammar förstås dessa
länder, framför allt har vår stiftelse gett stöd under 2010 med nästan 2 miljoner
dollar i 176 biståndsprojekt. Det är ett exempel på det enorma engagemang i kyrkans
föreningar, Caritas och olika internationella organ som är närvarande. Uppmärksamheten
och hjälpen är där just då men dessa katastrofer kräver alltid stor uppmärksamhet
under längre tid, en närvaro. De strukturella problemen går bara att lösa genom att
investera mycket tid.
Visst är det viktigt att varna det internationella samfundet
i god tid innan en hungersnöd brutit ut, så att det finns tid att rädda liv?
-
Det är absolut nödvändigt eftersom den akuta fasen kommer plötsligt. Är man inte beredd
redan nu kan konsekvenserna bli katastrofala för miljontals människor.
Svenska
Sida går in med ytterligare 30 miljoner kronor för att försöka förhindra svälten i
området.