Appell för Nigeria under påvens Angelusbön "Då liksom nu kan kristen innebära att man offrar sitt liv"

På Annandag Jul höll påven Benedictus XVI sin sedvanliga Angelusbön vid tolvslaget från fönstret som vetter ut mot Petersplatsen. På Annandagen firar den katolska kyrkan sin första martyr, den Helige Stefan, vars martyrskap omnämns i Apostlagärningarna. Efter julhelgens dramatiska attentat mot den katolska kyrkan i Nigeria föll fokus i påven Benedictus XVI:s reflektion naturlig på förföljelsen av de kristna och martyrer, då som nu. Han avslutade sin Angelusbön med en appell till Nigeria:

"Julen gör vår bön om fred ännu kraftfullare, bönen till Gud att Han må stoppa de våldsammas händer, som sår död omkring sig, och att rättvisa och fred får råda i världen. Men vår jord fortsätter att vara dränkt i oskyldigt blod. Med sorg tog jag emot nyheten om att det även i år ägde rum ett attentat på dagen för Jesu födelse, som resulterade i sorg och smärta i några kyrkor i Nigeria. Jag vill uttrycka min uppriktiga och kärleksfulla närhet till den kristna gemenskapen där, och till alla de som har drabbats av denna meningslösa handling. Jag uppmanar er att be för de många offren, och jag vädjar till de sociala myndigheterna att arbeta för att säkerställa freden. Jag vill ännu en gång med kraft säga att våld är en väg som bara leder till smärta, förstörelse och död. Respekt, försoning och kärlek är det enda sättet att uppnå fred."

Påven började sin reflektion med att beskriva Stefan med hjälp av historiker och kyrkolärare, när han sa:
”Dagen efter julens högtidliga liturgi firar vi S:t Stefan, diakon och kyrkans första martyr. Historikern Eusebius av Caesarea kallar honom den "perfekte martyren" (Die Kirchengeschichte V 2,5: GCS II, 1, Leipzig 1903, 430), därför att vi i Apostlagärningarna läser: ” Stefan var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket.”(Apg 6,8). Gregorius av Nyssa skriver: "Det var en ärlig man, full av den Helige Ande. Med sin goda själ livnärde han de fattiga med det befriande ordet, och kraften i den helige Ande stängde munnen på sanningens fiender" (Predikan i Stephanum Sanctum II: GNO X, 1, Leiden 1990, 98).”

Som den bönens och evangelisationens man Stefan var, fick han ta emot martyrskapets gåva av Gud. Stefan betyder krona. Faktum är att han var "fylld av den helige Ande ... och såg Guds härlighet" (Apg 7,55). Medan han stenades, bad han: "Herre Jesus, ta emot min ande" (Apg 7,59). Sedan föll han ner på knä och bad om förlåtelse för de som anklagande honom: " ”Herre, ställ dem inte till svars för denna synd” (Apg 7:60). Detta är anledningen till att man i den östliga kyrkan sjunger psalmen: "Stenarna blev för dig trappsteg till den himmelska glädjen ... och du anslöt dig till änglarnas festliga uppslutning" (MHNAIA T. II, 1889 Rom, 694.695).

Efter apostlarnas generation, får martyrerna en framträdande plats i den kristna gemenskapen. I tider då förföljelsen var som störst, återupplivar deras kröning de troendes mödosamma vandring, och uppmuntrar dem som söker efter sanningen och omvändelsen till Herren. Kyrkan vördar därför martyrernas reliker och hedrar dem med tilltalsnamn som "livets lärare", "levande vittnen", "besjälade kolonner” och "tysta budbärare" (Gregorios av Nasians, 43 Oratio, 5: PG 36, 500 C).

Kära vänner, den sanna Kristi efterföljd är kärleken, som vissa kristna författare har kallat det "hemliga martyrskapet". Som i gångna tider, kan den uppriktiga anslutningen till evangeliet även idag innebära att man måste offra sitt liv. Många kristna i olika delar av världen utsätts för förföljelse och ibland martyrskap. Men Herren påminner oss, att " den som håller ut till slutet skall bli räddad" (Matt 10:22).

Till Maria, Martyrernas drottning, riktar vi vår bön om att hon ska hålla den goda viljan intakt, särskilt hos dem som angriper oss. I synnerhet anförtror vi Guds barmhärtighet kyrkans diakoner, så att de upplysta av den helige Stefans exempel, engagerar sig, enligt sitt uppdrag, i evangelisationen (Verbum Domini, 94).