"Var Kristi ljus och salt i Afrika!"Påven firar mässan i Cotonous stadion

(21.11.2011) "Var Kristi salt och ljus i Afrika!” Denna Påven Benedictus XVI:s uppmaning till Afrikas katoliker togs emot med entusiasm, när han på söndagen firade den Heliga mässan inför 80 000 troende på Cotonous stadion. Under mässan lämnade påven över det postsynodala dokumentet " Africae Munus " – ”Res dig Afrika!” Till kontinentens biskopar.
Påvens besök i Benin resulterade i en tre dagar lång trosfest som kulminerade i söndagens mässa, på kyrkoårets sista dag, då kyrkan firar Kristus Konungen. "Var brinnande vittnen för den tro ni har fått!", sa påven i sin predikan, och beskrev Kristus som dog på korset för hela mänskligheten och som blev de minstas tjänare, till de "som är hungriga, törstiga, främlingar, de som är nakna, eller sjuka, eller fångar":
"Utan tvekan kan detta verka förbryllande för oss. Idag, liksom för 2000 år sedan, är vi vana att se tecknen på kunglighet i framgång, i makt eller i pengar. Vi har svårt att acceptera en kung som blev de minstas tjänare, de mest ödmjukas- en Kung, vars tron är ett kors. Men det är där som Kristi härlighet visar sig: det är i hans jordiska livs ödmjukhet som han finner makten att döma världen”, sa påven.
"Kristus introducerar en ny värld för oss och bryter med den gamla världen, och med de rädslor och det elände som håller oss fångna och hindrar oss från att leva fria och lyckliga: "Låt honom befria er från den gamla världen!” Påven riktade även sina ord direkt till alla de människor som "lider, de sjuka, till de som drabbats av aids eller andra sjukdomar, alla som är bortglömda av samhället":
"Ha mod! Påven är nära er i bön och åminnelse. Ha mod! Jesus valde att identifiera sig med de minsta, de sjuka, han ville dela ert lidande och ser i er bröder och systrar. Varje sjuk, varje fattig person förtjänar vår respekt och vår kärlek, ty genom honom visar Gud oss vägen till himlen."
Påven påminde sedan om 150 årsminnet av evangelisationen i landet och tackade de missionärer som "planterade Kristi kors" i Benin. Han talade även om "den ärevördiga kardinal Bernardin Gantin" och gav honom som "ett exempel på tro och vishet för Benin och hela den afrikanska kontinenten!"
”Låt Frälsarens kärleksfulla ansikte lysa, speciellt inför unga människor som söker skäl till att leva och hopp i en svår värld”, sa påven och påpekade att de "kristna är outtröttliga byggare av gemenskap, fred och solidaritet"
Predikan var både på franska, engelska och portugisiska. På engelska sa han: "Gud möter oss i vår frihet. Vi – och bara vi - kan hindra honom från att styra över oss, och på så vis göra det omöjligt för honom att påverka familjen, samhället och historien. På grund av Kristus, har många män och kvinnor framgångsrikt motsatt sig frestelser i världen för att visa trons trohet, ibland ända till martyrskapet. Kära troende, var Kristi salt och ljus i Afrika genom ert vittnesbörd.”
I slutet av mässan, innan påven bad Angelusbönen, anförtrodde han Jungfru Maria, Vår Fru av Afrika, den nya evangelisations-utmaningen på den afrikanska kontinenten, och uppmanade till att skydda familjen.
”Kära bröder och systrar i Afrika, fortsätt att odla de kristna familjevärderingarna. Medan många familjer är splittrade, i exil, kantade av konflikter utan slut, var försoningens och hoppets uppbyggare.
På söndagseftermiddagen tog påven avsked på Bernardin Gantin flygplatsen och tackade för det mycket varma välkomnandet under dessa dagar och han påminde om att ordet broderskap är det första av tre i landets motto:
”Att leva tillsammans som bröder, trots de legitima skillnaderna, är inte en utopi. Varför skulle inte ett afrikanskt land kunna visa världen vägen till äkta broderskap i rättvisa, grundad på familjens storhet och arbete? Må afrikanerna leva i fred och försonas i rättvisa! Detta är min önskan innan jag lämnar Benin och den afrikanska kontinenten." Så avslutade påven sitt tal på flygplatsen och tillade på det inhemska språket fon: ”ACƐ MAWU TƆN NI KƆN DO BENIN TO Ɔ BI JI – Må Gud välsigne Benin!”
Fader Federico Lombardi såg tillbaka på resan på måndagen och beskrev det mycket varma glädjerika upprymda mottagandet som påven fått. Ett mottagande han kallade afrikanskt, och han noterade att det inte fanns en enda protestaktion eller grupp som demonstrerade, vilket alltid är fallet när påven reser i västerländska länder. Sällan hade han sett så många människor kanta vägarna när påven kom åkande, kanske bara i Polen och i Mexiko under Johannes Paulus II:s resor.
Han beskrev även påvens tal som ovanliga. Påven talade inte i den andan som européer ofta talar till Afrika, som om de måste lära kontinenten något, eller med kolonialistiska ord. Påven uppmanade inte det internationella världssamfundet till att agera, även om även det internationella världssamfundet bör ta sitt ansvar för Afrika, utan hans uppmaningar gick direkt till afrikanerna.
”Påvens mycket rörande möte men barnen, föreföll sig helt naturligt”, sa Fader Lombardi, eftersom det är så uppenbart att den största delen av befolkningen är just barn. ”Det kryllar av barn på gatorna”. Många av problemen på kontinenten är kopplade till barn, och den katolska kyrkans främsta verksamhet är för att barnen, att inte de ska fara illa och att de ska få den vård och utbildning som de är värda.