Påven i Benin: Välkomstceremonin på den internationella flygplatsen

(18.11.11) ”Denna apostoliska resa uppfyller min önskan att föra tillbaka till den afrikanska jorden den postsynodala apostoliska uppmaningen Africae Munus. Dess reflektioner kommer att vägleda den pastorala verksamheten i många kristna samfund under de kommande åren.” Detta var huvudbudskapet i Benedictus XVI:s första tal i det afrikanska landet Benin.

”Jag var ivrig i att återvända till Afrika” sa påven som sedan uppgav att det fanns en trefaldig motivation till resan. ”Först och främst, herr president, är det er vänliga inbjudan att besöka ert land - sa påven - under det år då Benin firar den fyrtionde årsdagen av upprättandet av fullständiga diplomatiska förbindelser med den Heliga stolen, samt ett hundra femtio år sedan landet evangeliserades.”

”Det andra skälet - förklarade påven – är att föra tillbaka till den afrikanska jorden den postsynodala apostoliska uppmaningen Africae Munus.” Det är ett dokument som påven har skrivit efter att ha studerat de 57 förslag som arbetades fram under Afrikasynoden som ägde rum i Rom i oktober 2009. ”Må detta dokument falla i marken och slå rot, växa och bära mycket frukt ”hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt” sa påven.

”Det finns en tredje orsak som är mer personlig” förklarade påven. ”Jag har länge hållit i hög aktning en av landets söner, hans eminens kardinal Bernardin Gantin. Under många år arbetade vi båda, var och en efter sin kompetens, i samma vingård. Vi båda assisterade min företrädare, salige Johannes Paulus II, i utövandet av sitt påvliga ämbete. Kardinal Gantin vann respekt och tillgivenhet hos många. Så det kändes rätt att jag skulle komma till hans ursprungsland, för att be vid hans grav och tacka Benin för att ha gett kyrkan en så framstående son.”

”Benin är ett land med gamla och ädla traditioner” och ”jag är glad att passa på att hälsa på de traditionella hövdingarna” sa påven under välkomstceremonin på den internationella flygplatsen, döpt efter nyssnämnda Kardinal Gantin. ”Jag vill uppmuntra dem att bidra med sin visdom och förståelse av lokala seder i den känsliga övergången som pågår från tradition till modernitet.”

”Modernitet behöver inte provocera rädsla men det kan heller inte byggas genom att försumma det förflutna. Den måste tillämpas med försiktighet inför allas bästa” förklarade den Helige Fadern. Detta för att ”undvika de fallgropar som finns på den afrikanska kontinenten och på andra ställen, såsom den ovillkorliga kapitulation under marknadens eller finansierings lagar, nationalism eller en överdriven och steril tribalism som kan bli destruktiv, en politisering av interreligiösa spänningar på bekostnad av det gemensamma bästa, eller slutligen urholkningen av de mänskliga, kulturella, etiska och religiösa värderingarna” varnade påven.

”Kyrkan för sin del, erbjuder sitt eget specifika bidrag. Genom hennes närvaro, hennes bön och hennes olika barmhärtighetsverk, särskilt inom utbildning och hälsovård, vill hon ge sitt bästa för alla. Hon vill vara nära dem som är i nöd, nära till dem som söker Gud. Hon vill göra det förstått att Gud varken är frånvarande eller irrelevant som vissa vill få oss att tro, men att Han är människans vän. Det är i denna anda av vänskap och broderskap som jag kommer till ert land” avslutade påven.