"En dag kommer alla stå till svars för det de fått att förvalta" Påvens Angelus

(14.11.2011) En stor skara människor väntade på Petersplatsen på kyrkoårets näst sista söndag. Påven Benedictus XVI talade med hjälp av dagens liturgiska texter om livets förgänglighet, och om hur vi är uppmanade att ”leva som på pilgrimsresa, med blicken fast fäst på målet, på Gud som har skapat oss till sina – han är vårt slutgiltiga mål och vår mening.

Vid kyrkoårets slut blir vi påminda om att för att nå detta mål måste vi gå genom döden, och den slutgiltiga domen. ”Aposteln Paulus påminner oss om att "Herrens dag kommer som en tjuv om natten" (1 Tess 5,2), dvs utan att föranmäla sig. Medvetenheten om Herrens härliga återkomst uppmuntrar oss att leva i en attityd av vaksamhet, och i väntan på hans återkomst i det ständiga minnet av hans första ankomst”, sa påven.

Dagens evangelietext var den berömda liknelsen om talenterna – tagen ur Matteusevangeliet (jfr 25:14-30) - Jesus berättar berättelsen om tre tjänare, som jordägaren anförtror sina tillgångar, när han lämnar för en lång resa. Två av dem agerar väl, då de fördubblar det de mottagit. Den tredje gömmer dock pengarna som han fått i ett hål. Väl hemma igen ber ägaren tjänarna redovisa för det han hade anförtrott dem, och medan han uttrycker sin uppskattning över de två första, är han besviken på den tredje. Denne tjänaren hade dolt talenterna istället för att låta dem bära frukt, han hade gjort en felberäkning, och betett sig som om hans herre inte skulle komma tillbaka, som om han inte skulle behöva stå till svars en dag.

Med denna liknelse vill Jesus lära sina lärjungar att dra nytta av sina gåvor: Gud kallar alla människor till liv och ger dem talanger, och med det även ett uppdrag. Det vore dumt att ta dessa gåvor för givet, och att avstå från att använda dem innebär att man inte gör det som var meningen med livet.

När Gregorius den Store kommenterade detta evangelium, noterade han att Herren inte låter någon gå utan hans kärlek. Gregorius skriver: "Det är därför nödvändigt, mina bröder, att ni göra ert yttersta i att förvalta kärleken, gör allting som ni gör med kärlek." Och efter att ha förtydligat att sann kärlek består i att älska både vänner och fiender lika mycket, tillägger han: "Om man saknar denna dygd, förlorar man allt det goda som man har, och berövad på den talent som man har tigit emot, kastas man ut i mörkret.”

Påven avslutade söndagens Angelusbön med att uppmana till att vara vaksamma, som bibeln så ofta påminner om. ”Det är de attityd som de som känner Herren har”, sa han. ”De som vet att han kommer tillbaka och att han kommer att i oss vilja se frukten av hans kärlek. Kärlek är det grundläggande goda som ingen kan undgå att visa och utan vilken alla andra gåvor är förgäves (jfr 1 Kor 13,3). Om Jesus älskade oss tillräckligt för att ge sitt liv för oss (jfr 1 Joh 3,16), hur kan inte vi älska Gud med hela oss själva och i hjärtat älska varandra? (Jfr 1 Joh 4:11) Det är bara genom att leva kärleken i osjälviskt agerande, som vi kan få delta i vår Herres glädje. Må Jungfru Maria vara vår lärare i aktiv glädjerik vaksamhet på vägen till föreningen med Gud.