"Det är i självutgivande kärlek som vi lever livet i dess fullhet"
(11.11.2011) Påven Benedictus XVI tog idag emot europeiska ungdomar som har samlats
i Rom under det påvliga rådet "Cor Unum"s ledning pga det europeiska året för volontärarbete
som pågår i år.
I tider då samhället främst präglas av vinningens och det
egna intressets logik, var dagens möte som ett ljus i mörkret, och påven tackade ungdomarna
som representerade som han sa miljontals katolska ungdomar ”som regelbundet och generöst
bidrar till kyrkans välgörande uppdrag över hela världen. Påven underströk hur denna
uppgift är ännu viktigare idag då världen präglas av kris och osäkerhet, och ungdomarnas
vittnesbörd om att godheten finns mitt ibland oss, stärker tron när man ser det goda
som görs i Kristi namn.
För kristna är frivillig osjälvisk tjänstgöring inte
bara ett uttryck för god vilja. Det bygger på en personlig upplevelse av Kristus.
Han var den förste att tjäna mänskligheten, osjälviskt gav han sitt liv för allas
bästa. Den gåvan baserade sig inte på våra meriter. Av detta lär vi oss att Gud ger
oss sig själv. Upplevelsen av Guds generösa kärlek utmanar oss att anta samma inställning
till våra bröder och systrar: "Ge som gåva vad ni har fått som gåva" (Matt 10:8).
Kristi nåd hjälper oss att inom oss upptäcka den mänskliga längtan efter solidaritet
och den grundläggande kallelsen att älska. Hans nåd fullkomnar, stärker och upphöjer
denna kallelse, och gör det möjligt för oss att tjäna andra utan belöning, tillfredsställelse
eller någon vinning. Här ser vi något av storheten i vår mänskliga kallelse: att tjäna
andra med samma frihet och generositet som kännetecknar Gud själv. Vi blir också synliga
redskap för hans kärlek i en värld som fortfarande djupt längtar efter att älska mitt
i fattigdomen, ensamheten, utanförskapet och okunnighet som vi ser runt omkring oss.
Naturligtvis
kan inte katolska volontärarbetare svara på alla dessa behov, men de får inte avskräcka
oss. Inte heller bör vi låta oss förföras av ideologier som vill förändra världen
enligt en rent mänsklig vision. Det lilla som vi lyckas göra för att lindra mänskliga
behov kan ses som ett gott frö som kommer att växa och bära mycket frukt, det är ett
tecken på Kristi närvaro och kärlek som, liksom trädet i evangeliet, växer för att
ge tak över huvudet, och skydd och styrka till alla som behöver det.
Detta
är den typ av vittnesbörd som ni, i all ödmjukhet och övertygelse, erbjuder det civila
samhället. Även om det är de offentliga myndigheternas plikt att erkänna och uppskatta
detta bidrag utan att förvränga det, är det er roll att som kristna ta en aktiv del
i samhällslivet i försöket att göra det mer mänskligt, mer genomsyrat av äkta frihet,
rättvisa och solidaritet.
Påven påminde vidare om att den katolska kyrkan på
fredagen, den 11 november firar den Helige Martin av Tours: ”Ofta porträtteras han
då han delade sin mantel itu med en fattig man. Den Helige Martin blev en modell för
välgörenheten i hela Europa och i hela världen", sa påven och varnade för att volontärarbetet
skulle förlora sina kristna rötter med orden:
”Numera är volontärarbete en
allmänt erkänd del av vår moderna kultur. Ändå kan dess ursprung fortfarande i synnerhet
ses i den kristna oron i att, utan diskriminering, skydda varje människas värdighet,
skapade i Guds avbild. Om dessa andliga rötter förnekas eller skyms och kriterierna
för vårt samarbete blir rent utilitaristiska, riskerar det mest utmärkande med välgörenhetstjänsten
ni driver gå förlorad, till skada för samhället som helhet.”
Påven avslutade
med att uppmuntra de unga att i volontärarbetet upptäcka ett sätt att växa iden osjälviska
kärlek som ger livet dess djupaste mening. ”Unga människor reagerar lätt på kärlekens
inbjudan”, sa påven. "Låt oss hjälpa ungdomarna att höra hur Kristus ropar på dem
i sina hjärtan och drar dem närmare sig. Vi får inte vara rädda för att visa dem en
radikal och livsavgörande utmaning, och hjälpa dem förstå att våra hjärtan är gjorda
för att älska och bli älskade. Det är i självutgivande som vi lever livet i sin fullhet."
Med
dessa ord tackade påven åter ungdomarna och bad Gud att vaka över deras tjänst, till
gagn för kyrkan och i hela världen, då han gav dem sin apostoliska välsignelse.