"Det är Guds vilja att ni ska bli heliga" Angelus på Alla Helgons dag

(01.11.11) På Alla Helgons dag tog påven Benedictus XVI emot pilgrimer på Petersplatsen för att tillsammans be Angelusbönen, och denna dag talade han naturligt vis om helgonen – och om allas vår kallelse till helighet:

”Alla Helgons dag är ett gynnsamt tillfälle att lyfta blicken från verklighetens förhållanden i världen, präglade av tiden, till Guds dimension, evighetens och helighets dimension. Dagens liturgi påminner oss om att helighet är den döptes ursprungliga kallelse (jfr Lumen Gentium, 40).”

”För Kristus, som med Fadern och den helige Ande är den ende Helige (jfr Apg 15,4), älskade kyrkan som sin brud och utlämnade sig själv för den, för att göra henne helig (jfr Ef 5,25- 26). Av denna anledning är alla medlemmar av Guds folk kallade till att bli helgon, enligt aposteln Pauli ord: "Detta är Guds vilja, att ni ska bli heliga" (1 Tess 4,3).”

”Vi uppmanas alltså att inte se på kyrkan i den tidsmässiga och mänskliga aspekten märkt av svaghet, utan så som Kristus har velat den, som "de heligas gemenskap" (Katekes katolska kyrkan, 946). I trosbekännelsen bekänner vi kyrkan som "heliga", som Kristi kropp, som ett redskap för deltagande i de heliga mysterierna, främst eukaristin, och i familjen av heliga, till vars skydd vi har anförtrotts sedan dopdagen.”

”Idag vördar vi just detta oräkneliga samfund av alla helgon, som genom sina olika livsvandringar, visa oss olika vägar till helighet, som förenas av en gemensam nämnare: att följa Jesus och formas av honom, det mänskliga livets yttersta mål. Alla livssituationer kan i själva verket bli, genom nådens inverkan, och med vårt engagemang och uthållighet, en väg till helighet.

Påven nämnde i sin Angelusreflektion även morgondagens fest då den katolska kyrkan firar alla själars dag. ”Denna dag hjälper oss att minnas våra nära och kära som lämnat oss, och alla själar på väg mot livets fullhet, på den himmelska kyrkans horisont. Våra böner för de döda är inte bara bra utan nödvändiga, eftersom det inte bara hjälper dem, utan samtidigt gör deras förböner för oss effektiva (jfr Katekes katolska kyrkan, 958).”

”Även ett besök på kyrkogården, innebär att samtidigt som vi bevara våra band med de älskade som lämnat oss, påminner det oss om att vi alla går mot ett annat liv bortom döden. Över sorgen som beror på den jordiska separationen, råder vissheten om uppståndelsen och hoppet om att nå lyckan i evigheten, ”den högsta tillfredställelsens ögonblick, då helheten omfamnar oss och vi omfamnar helheten” (Spe Salvi, 12).”

Vårt hopps mål är att glädjas i Guds närvaro i evighet. Jesus lovade sina lärjungar det: "Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er" (Joh 16:22). Sist vände sig påven till Alla Helgons Drottning Jungfru Maria, och bad henne att ”vaka över vår pilgrimsfärd mot vårt himmelska hemland, medan vi ber henne om hennes moderliga förbön för våra avlidna bröder och systrar.”