(20.10.11) Kardinalen Joseph Zen i Hong Kong inledde på onsdagen en hungerstrejk
för att stödja katolikernas rättighet till frihet vad gäller undervisningen. Fastan
varar minst tre dagar för att understryka den Högsta domstolens orättvisa beslut
gentemot stiftet som riskerar att förstöra den katolska undervisningen i territoriet.
Den
14 oktober avslog den Högsta domstolen i Hong Kong stiftets besvär mot nödvändigheten
av att införa en kommitté i skolorna som skall bedöma skolans undervisningsprojekt.
I denna kommitté deltar förutom föräldrar och elever även personer utanför skolvärlden
som tillsatts av regeringen och som riskerar att ändra på de fria skolornas undervisningsidé.
Kardinalen
Zen har alltid motsatt sig denna och andra reformer som präglas av den kinesiska
regeringens försök att vilja kontrollera skolsystemet i Hong Kong. För att protestera
mot denna orättvisa reform har kardinalen Zen, som är biskop emeritus av Hong
Kong, således beslutat att hungerstrejka i tre dagar då han inte äter någonting
utan endast dricker lite vatten och tar nattvarden.
”Jag vill understryka
det felaktiga beslutet från den Högsta domstolen”, säger han. ”Det är en stor orättvisa
mot Kyrkan och Hong Kong-territoriet och riskerar att förstöra undervisningssystemet
här som anses vara ett av de bästa i området eftersom det är av hög kvalitet”.
Kardinalen
Zen mottar stor solidaritet för sin fasta från många personer i territoriet. Och
även ledarna av de anglikanska och metodistiska samfunden har uttryckt sig mot den
Högsta domstolens beslut eftersom även de oroar sig för att Kina blandar sig i
den kristna undervisningsstilen.
Just i samband med kardinal Zens hungerstrejk
har det dykt upp en del bloggar på Internet som talar om beloppet av de många
donationer som kardinalen mottagit de sista åren. Ingen anklagas, men det kastas
en misstanke om att kardinal Zen skulle ha behållit pengarna för sig själv eller
för att stödja den demokratiska rörelsen.
Under en presskonferens har kardinalen
svarat att han använder pengarna från donationerna för att stödja stipendier för
katolska studenter i Kina, för att hjälpa de underjordiska biskoparna i Kina, till
stöd för stiften som drabbats av naturkatastrofer och till översättningar av Kyrkans
teologiska skrifter till kinesiska. ”Om jag använde pengarna för egen räkning”, säger
kardinalen skämtsamt, ”skulle jag framförallt köpa mig en lyxbil och skaffa mig
en chaufför. Men istället är jag tvungen att använda min gamla bil och köra den
själv”.