Påven har anlänt till Berlin

(22.09.2011) Idag inledde påven Benedictus XVI sin 21:a Apostoliska resa till sitt hemland Tyskland. En resa som pågår fram till på söndag kväll den 25:e september, med etapper i Berlin, Erfurt Etzelbach, Freiburg och Lahr. Påven har valt temat ”Där Gud finns, där finns det en framtid” – ett motto som riktar sig till samhällets alla medborgare, troende som icke troende.

Påven börjar sin resa i huvudstaden Berlin, en stad som till majoriteten, 60 %, är "icketroende", endast 7 % av befolkningen i Berlin är katoliker. Han landade på torsdagsförmiddagen på Berlins internationella flygplats Tegel, och de första etapperna hade ett statsbesöks prägel. På flygplatsen tog Tysklands president Christian Wulff emot påven, tillsammans med förbundskansler Angela Merkel. Den katolska kyrkans representanter på flygplatsen var Berlins ärkebiskop Msgr. Rainer Maria Woelki och Erfurts ärkebiskop Msgr. Robert Zollitsch som även är den tyska biskopskonferensens ordförande.

Välkomstceremonin ägde dock inte rum på flygplatsen utan påven åkte genast vidare till Schloss Bellevue, 1700-tals palatset i centrala Berlin som är den tyska förbundspresidentens huvudresidens, och som ligger längst floden Sper. Slottet förstördes under det andra världskriget men byggdes upp igen 1959.

President Wulff, som med sina 52 år är Tysklands hitintills yngsta president, är även landets första katolska president. Han och hans hustru tog emot påven i trädgården, och när nationalsångerna tonade ut signerade påven stadens gästbok, vilket prominenta gäster gör, och presidenten höll sitt välkomsttal.

Påven Benedictus XVI höll här ett av de 18 tal han ska hålla de kommande dagarna, alla naturligtvis på tyska.

”Även om denna resa är ett officiellt statsbesök som kommer att stärka de goda relationerna mellan Förbundsrepubliken Tyskland och den Heliga stolen, är jag inte här för att nå politiska eller ekonomiska mål, utan för att möta människor och tala om Gud”, sa påven när han tackade för presidentens varma välkomstord.

”Mot religionen ser vi en växande likgiltighet i samhället, som i sina beslut, anser att sanningen snarare är ett hinder, och istället prioriterar utilitaristiska överväganden”, sa påven och satte fingret rakt på resans motto.

”Å andra sidan finns det behov av en bindande grund för vår samlevnad, annars lever var och en i sin egen individualism. Religionen är en av grundvalarna för en lyckad samexistens. "Precis som religionen kräver frihet, så behöver friheten religion." ”, sa påven och citerade biskop Wilhelm von Ketteler som var en social reformator, och 200-årsminnet av hans födelse firas i år.

”Friheten behöver sitt ursprung i en högre instans", forsatte påven. " Det faktum att det finns värden som inte kan manipuleras, är den verkliga garantin för vår frihet. De som känner sig manade mot sanning och godhet, kommer snart att lägga märke till detta: att friheten kan man bara utveckla i ansvar inför det större goda. Det större goda omfattar alltid alla: därför måste jag alltid intressera mig även för min nästa. Friheten kan inte leva i avsaknad av relationer.”

”I det mänskliga samhället finns det ingen frihet utan solidaritet. Vad jag gör på bekostnad av andra, är inte frihet, utan skuld, en handling som skadar andra och även mig själv. Detta gäller inte bara den privata sfären, utan även för samhället. Enligt subsidiaritetsprincipen måste samhället ge tillräckligt med utrymme till mindre företag, för deras utveckling, och på samma gång, stödja dem så att de en dag kan stå ensamma.”

I slutet av sitt tal sa påven att man kan ta lärdom av det förflutnas mörka sidor i Tysklands historia: ”Förbundsrepubliken Tyskland har blivit vad det är idag genom frihetens kraft som präglas av ansvar inför Gud och var och en för varandra. Tyskland behöver denna dynamik som involverar alla delar av det mänskliga för att fortsätta utvecklas... Tyskland behöver det i en värld som kräver en djup kulturell förnyelse och återupptäckten av de grundläggande värdena för att bygga en bättre framtid (Caritas i Veritate, 21)”, avslutade påven.

Efter det följde påven presidenten in i palatset för ett privat samtal, och för att utbyta gåvor. Påven gav presidenten en fac simil av en antik världsatlas som bevaras i Vatikanmuseet.