Benedictus XVI:s tal inför Förbundsdagen: ”skilj mellan rätt och fel”
(22.09.11) Påvens andra etapp var även den en av de som följer ett statsbesöks protokoll.
I den tyska biskopskonferensen, där även den Katolska Akademin har sitt säte, tog
påven emot förbundskansler Angela Merkel och hennes make, under privata former. Angela
Merkel som är dotter till en luthersk präst, gick in i politiken efter vetenskapliga
studier.
Dagens höjdpunkt och en av resans viktigaste punkter var torsdagseftermiddagens
besök i Berlins Riksdag. Det är inte ofta en påve besöker en Riksdag. Tidigare i historien
har det endast hänt två gånger, då både Johannes Paulus II och påven Benedictus XVI
har besökt Parlamentet i Rom. Riksdagen i Tyskland går tillbaka till Karl den Stores
tid och upphörde endast att existera under nazityskland 1933-45. Den nuvarande riksdagsbyggnaden
har dock endast drygt 100 år på nacken. Talman i Tysklands Förbundsdag är Norbert
Lammert och det var han som klockan 16.15 tog emot påven när han trädde över tröskeln
till riksdagshuset. Närvarade gjorde även presidenten, förbundskanslern och förbundsrådets
talman. Inbjudna var naturligtvis de 622 riksdagsmedlemmarna - men inte alla var där,
som en protest mot påvens närvaro.
I Riksdagen höll påven inte ett tal med
religiös bekännelse. Talet som riktade sig till en sekulärpolitisk miljö, fokuserade
på den kristna synen på civilsamhället idag. Bilden var global, men fördjupade sig
på Europas roll och på den lokala situationen i Tyskland.
”Politik måste vara
ett engagemang för rättvisa och måste skapa de grundläggande förutsättningarna för
fred". I själva verket är "framgång" för varje politiker underordnat "rättvisans kriterium,
viljan att upprätthålla lagen, och förståelsen av lagen". Det sade Benedictus XVI
i sitt anförande inför det tyska parlamentet i riksdagshuset i Berlin.
Han
erinrade om den bibliska berättelsen från Första Kungaboken, där den unge Salomon
ber Gud om "ett vist hjärta" och förmågan att "skilja mellan rätt och fel", och med
hänvisning till upplevelsen av nazismen, anmärkte påven att "tjäna lagen och bekämpa
orättvisa är och förblir den primära uppgiften för alla beslutsfattare" och idag ”blir
denna uppgift allt mer brådskande ". Människan, förklarade påven, "kan förstöra världen.
Han kan manipulera sig själv. Han kan så att säga skapa människor och utesluta andra
människor från att vara människor". Av denna anledning kvarstår "Salomons begäran
som den avgörande frågan i politiken och för politiker även i dag". "I de flesta av
de frågor som skall regleras av lagen, kan majoritetens kriterium vara ett tillräckligt
kriterium", konstaterade Benedictus XVI, men "i de grundläggande frågorna om lagen,
där människans värdighet och mänsklighet står på spel, är majoritetsprincipen inte
tillräcklig".
"I lagstiftningsprocessen – förklarade påven i sitt historiska
tal inför Förbundsdagen och Förbundsrådet – är varje ansvarsfull person skyldig att
söka sina egna orienteringskriterier". Men svaret på "frågan om vad som motsvarar
sanningens lag", det vill säga "vad som är rätt och kan bli gällande lag när det handlar
om grundläggande antropologiska frågor" är "inte alls uppenbart" för en politiker.
Därför påminde påven om att kristendomen, "till skillnad från andra stora
religioner", aldrig har "infört en uppenbarad lag på stat och samhälle", utan har
alltid pekat på "naturen och förnuftet som lagens riktiga källor – och erinrat om
harmonin mellan det objektiva och det subjektiva förnuftet" som "faktiskt förutsätter
att dessa två sfärer båda är förankrade i Guds skapande förnuft". Och det är faktiskt
det "förkristna sambandet mellan lagen och filosofin" som markerar början på den väg
som "genom den kristna medeltiden", leder till "deklarationen om de mänskliga rättigheterna"
och till "vår tyska grundlag" sade Benedictus XVI. Men idag betraktas "idén om naturlagen"
som "en säregen katolsk lära, vilket inte är värt att diskutera utanför den katolska
världen". Inför en "positivistisk uppfattning om naturen och förnuftet som nästan
är allmänt accepterat idag", beaktas inte "de klassiska källorna till kunskap om etiken
och lagen."
Enligt påven innefattar "den positivistiska synen på världen en
stor del av mänsklig kunskap", men denna kultur är inte "tillräcklig för människan
i all sin fullhet" och om den "anser sig som sådan", ”minskar det människan och hotar
hans mänsklighet". Om man ser på Europa "där många kretsar betraktar positivismen
som den enda gemensamma kulturen och grunden för utvecklingen av lagen" så placerar
man Europa "i ett kulturbristtillstånd vis-à-vis andra kulturer i världen", vilket
"ger upphov till radikala och extremistiska krafter”. Det positivistiska förnuftet
"kan inte uppfatta någonting utöver vad som är funktionellt": enligt Benedictus XVI
är det som en armerad betongbyggnad "utan fönster" som borde ”öppnas upp igen".
Med
hänvisning till uppkomsten av den ekologiska rörelsen i det politiska livet i Tyskland
på sjuttiotalet, sade påven – och klargjorde att detta inte var propaganda - att "det
finns också en mänsklig ekologi. Människan har också en natur som man måste respektera
och som man inte kan manipulera efter behag. Människan är inte bara en självskapande
frihet", han "skapar inte sig själv. Han är ande och vilja, men även natur, och hans
vilja har rätt när han lyssnar till naturen och respekterar den, när han accepterar
sig själv för vad han är, och det faktum att han inte är självskapad."
”Det
är endast på detta sättet som människan kan uppnå sin sanna frihet", sade Benedictus
XVI i sitt tal till det tyska federala parlamentet. Därför hänvisade han till "det
europeiska kulturarvet". "Övertygelsen om att det finns en Skapare är vad som gav
upphov till idén om mänskliga rättigheter, idén om jämlikhet för alla människor inför
lagen, erkännandet av människans okränkbara värdighet i varenda person och medvetenheten
om människors ansvar för deras handlingar" konstaterade han.
Enligt påven
”formas vårt kulturella minne av dessa rationella insikter. Att ignorera det eller
avfärda det som något som endast tillhör det förflutna skulle innebära en amputering
av vår kultur som helhet och att beröva den på dess integritet.” ”Kulturen i Europa
uppstod ur mötet mellan Jerusalem, Aten och Rom - från mötet mellan Israels monoteism,
grekernas filosofiska förnuft och romersk rätt” underströk Benedictus XVI. ”Detta
trevägsmöte har format Europas inre identitet. Medveten om människans ansvar inför
Gud och i bekräftelsen av den okränkbara värdigheten hos varje enskild människa har
man upprättat kriterier för lagen: det är dessa kriterier som vi är kallade att försvara
i detta ögonblick av vår historia.”