2011-09-22 18:26:59

Benedictus XVI:s tal inför Förbundsdagen: ”skilj mellan rätt och fel”


(22.09.11) Påvens andra etapp var även den en av de som följer ett statsbesöks protokoll. I den tyska biskopskonferensen, där även den Katolska Akademin har sitt säte, tog påven emot förbundskansler Angela Merkel och hennes make, under privata former. Angela Merkel som är dotter till en luthersk präst, gick in i politiken efter vetenskapliga studier.

Dagens höjdpunkt och en av resans viktigaste punkter var torsdagseftermiddagens besök i Berlins Riksdag. Det är inte ofta en påve besöker en Riksdag. Tidigare i historien har det endast hänt två gånger, då både Johannes Paulus II och påven Benedictus XVI har besökt Parlamentet i Rom. Riksdagen i Tyskland går tillbaka till Karl den Stores tid och upphörde endast att existera under nazityskland 1933-45. Den nuvarande riksdagsbyggnaden har dock endast drygt 100 år på nacken. Talman i Tysklands Förbundsdag är Norbert Lammert och det var han som klockan 16.15 tog emot påven när han trädde över tröskeln till riksdagshuset. Närvarade gjorde även presidenten, förbundskanslern och förbundsrådets talman. Inbjudna var naturligtvis de 622 riksdagsmedlemmarna - men inte alla var där, som en protest mot påvens närvaro.

I Riksdagen höll påven inte ett tal med religiös bekännelse. Talet som riktade sig till en sekulärpolitisk miljö, fokuserade på den kristna synen på civilsamhället idag. Bilden var global, men fördjupade sig på Europas roll och på den lokala situationen i Tyskland.

”Politik måste vara ett engagemang för rättvisa och måste skapa de grundläggande förutsättningarna för fred". I själva verket är "framgång" för varje politiker underordnat "rättvisans kriterium, viljan att upprätthålla lagen, och förståelsen av lagen". Det sade Benedictus XVI i sitt anförande inför det tyska parlamentet i riksdagshuset i Berlin.

Han erinrade om den bibliska berättelsen från Första Kungaboken, där den unge Salomon ber Gud om "ett vist hjärta" och förmågan att "skilja mellan rätt och fel", och med hänvisning till upplevelsen av nazismen, anmärkte påven att "tjäna lagen och bekämpa orättvisa är och förblir den primära uppgiften för alla beslutsfattare" och idag ”blir denna uppgift allt mer brådskande ". Människan, förklarade påven, "kan förstöra världen. Han kan manipulera sig själv. Han kan så att säga skapa människor och utesluta andra människor från att vara människor". Av denna anledning kvarstår "Salomons begäran som den avgörande frågan i politiken och för politiker även i dag". "I de flesta av de frågor som skall regleras av lagen, kan majoritetens kriterium vara ett tillräckligt kriterium", konstaterade Benedictus XVI, men "i de grundläggande frågorna om lagen, där människans värdighet och mänsklighet står på spel, är majoritetsprincipen inte tillräcklig".

"I lagstiftningsprocessen – förklarade påven i sitt historiska tal inför Förbundsdagen och Förbundsrådet – är varje ansvarsfull person skyldig att söka sina egna orienteringskriterier". Men svaret på "frågan om vad som motsvarar sanningens lag", det vill säga "vad som är rätt och kan bli gällande lag när det handlar om grundläggande antropologiska frågor" är "inte alls uppenbart" för en politiker.

Därför påminde påven om att kristendomen, "till skillnad från andra stora religioner", aldrig har "infört en uppenbarad lag på stat och samhälle", utan har alltid pekat på "naturen och förnuftet som lagens riktiga källor – och erinrat om harmonin mellan det objektiva och det subjektiva förnuftet" som "faktiskt förutsätter att dessa två sfärer båda är förankrade i Guds skapande förnuft". Och det är faktiskt det "förkristna sambandet mellan lagen och filosofin" som markerar början på den väg som "genom den kristna medeltiden", leder till "deklarationen om de mänskliga rättigheterna" och till "vår tyska grundlag" sade Benedictus XVI. Men idag betraktas "idén om naturlagen" som "en säregen katolsk lära, vilket inte är värt att diskutera utanför den katolska världen". Inför en "positivistisk uppfattning om naturen och förnuftet som nästan är allmänt accepterat idag", beaktas inte "de klassiska källorna till kunskap om etiken och lagen."

Enligt påven innefattar "den positivistiska synen på världen en stor del av mänsklig kunskap", men denna kultur är inte "tillräcklig för människan i all sin fullhet" och om den "anser sig som sådan", ”minskar det människan och hotar hans mänsklighet". Om man ser på Europa "där många kretsar betraktar positivismen som den enda gemensamma kulturen och grunden för utvecklingen av lagen" så placerar man Europa "i ett kulturbristtillstånd vis-à-vis andra kulturer i världen", vilket "ger upphov till radikala och extremistiska krafter”. Det positivistiska förnuftet "kan inte uppfatta någonting utöver vad som är funktionellt": enligt Benedictus XVI är det som en armerad betongbyggnad "utan fönster" som borde ”öppnas upp igen".

Med hänvisning till uppkomsten av den ekologiska rörelsen i det politiska livet i Tyskland på sjuttiotalet, sade påven – och klargjorde att detta inte var propaganda - att "det finns också en mänsklig ekologi. Människan har också en natur som man måste respektera och som man inte kan manipulera efter behag. Människan är inte bara en självskapande frihet", han "skapar inte sig själv. Han är ande och vilja, men även natur, och hans vilja har rätt när han lyssnar till naturen och respekterar den, när han accepterar sig själv för vad han är, och det faktum att han inte är självskapad."

”Det är endast på detta sättet som människan kan uppnå sin sanna frihet", sade Benedictus XVI i sitt tal till det tyska federala parlamentet. Därför hänvisade han till "det europeiska kulturarvet". "Övertygelsen om att det finns en Skapare är vad som gav upphov till idén om mänskliga rättigheter, idén om jämlikhet för alla människor inför lagen, erkännandet av människans okränkbara värdighet i varenda person och medvetenheten om människors ansvar för deras handlingar" konstaterade han.

Enligt påven ”formas vårt kulturella minne av dessa rationella insikter. Att ignorera det eller avfärda det som något som endast tillhör det förflutna skulle innebära en amputering av vår kultur som helhet och att beröva den på dess integritet.” ”Kulturen i Europa uppstod ur mötet mellan Jerusalem, Aten och Rom - från mötet mellan Israels monoteism, grekernas filosofiska förnuft och romersk rätt” underströk Benedictus XVI. ”Detta trevägsmöte har format Europas inre identitet. Medveten om människans ansvar inför Gud och i bekräftelsen av den okränkbara värdigheten hos varje enskild människa har man upprättat kriterier för lagen: det är dessa kriterier som vi är kallade att försvara i detta ögonblick av vår historia.”








All the contents on this site are copyrighted ©.