"Skönhetens väg för dig till Gud" Påvens audiens

(31.08.2011) På onsdagsförmiddagen höll påven Benedictus XVI sin allmänna audiens på Piazza della Liberta i Castel Gandolfo. Torget var fullsatt av pilgrimer och troende som samlats för att lyssna till påvens fortsatta trosundervisning om den kristna bönen, och idag handlade hans katekes om konsten och skönhet som vägar som leder till Gud. Argumentet är inte nytt för påven. Ofta har han pekat på ”skönhetens väg” ”via pulchritudinis” som leder till Sanningen och det Goda. Inte bara i mötet med artisterna, utan i olika pastorala sammanhang fokuserar påven på hur skönhet leder till Gud, som en motpol till en tid och kultur som hyllar det fula, eller som berövar skönheten på sitt mål, Sanningen, och som burar in den i sig själv, och gör medlet till målet, idolatri av skönhet.

”Flera gånger - sa påven – ”har jag under den här perioden påmint om varje kristens behov att hitta tid för Gud, för bön, bland vår vardags många sysslor och aktiviteter. Herren själv ger oss många möjligheter att komma ihåg honom, och idag ska jag tala om en väg som kan föra oss till Gud, och även vara till hjälp i mötet med Honom. Det är vägen för konstnärliga uttryck, en del av "skönhetens väg", som jag har talat om flera gånger och vars djupare mening människan bör återupptäcka."

Påven återkallar uppmärksamheten till skönheten, och påminner om behovet av att utbilda i skönhet, behovet att lära unga att utveckla en kritisk förmåga inför kulturens erbjudanden, och att forma sina känslor och sin karaktär, växa och nå verklig mognad. ”Via pulchritudinis” har sedan 70-talet figurerat som en term i pastoralvården, och år 2006 valde det påvliga kulturrådet att fokusera på skönheten under sitt plenarsammanträde, med temat ”skönheten - en priviligierad väg för evangelisationen och dialogen med de icke troende”. ”Vi har vant oss vid det fula, vid det smaklösa, det vulgära, som till och med får stöd av reklam och konstnärer som gör det orena och det fula till ett värde, för att provocera och skandalisera.”, läser vi i slutdokumentet som innehåller råd till pastoralvården om hur man använder sig av skönheten väg för att vägleda mot och urskilja Gud.

Samma resonans upplever vi i den Helige Augustinus livliga inbjudan: "Fråga jordens skönhet, fråga havets skönhet, frågan luftens utbredda och spridda skönhet. Fråga himlens skönhet, fråga stjärnornas här, fråga solen, som lyser upp dagen med sin prakt, fråga månen som med sitt ljus mildrar nattens mörker. Fråga de djur som rör sig i vattnet, de går på jorden, de som flyger, fråga de dolda själarna och de synliga kropparna, det synliga som låter sig ledas och det osynliga som vägleder. Fråga de! Alla svarar: Titta på oss: vi är vackra! Deras skönhet är deras bekännelse. Denna föränderliga skönhet ... Vem har skapat den, om inte den oföränderliga Skönheten? "