"Förbundsarken är en person, Maria" Benedictus XVI firar Jungfru Marie Upptagning
till himlen
(15.08.2011) Den katolska kyrkan firar idag en av kyrkoårets största och äldsta Mariafest.
Jungfru Marie Himmelsfärd, eller Upptagning till himmelen, ”Assumptio Marie”; i den
ortodoxa österländska kyrkan är högtiden kallad Marie avsomnande ”Mariae dormitio”
- många namn på en kär fest, som firar att Maria med kropp och själ blir upptagen
till himmelen. Det är en gammal tradition att fira denna händelse, som blev en trossats
först 1950. Vi vet att denna Mariafest firades i Konstantinopel 450 e Kr. Påven
firade den heliga mässan i Jungfru Marias ära i Castelgandolfo idag, i den lilla församlingskyrkan
San Tommaso da Villanova, som dagen i ära stod med nyputsad fasad, då den invigdes
efter restaurationen, och med hjälp av den heliga Skriftens texter denna dag gav påven
de samlade troende en bild av Jungfru Maria, och den väg som hon har gått och som
även vi kan och bör gå. Uppenbarelseboken ger oss bilden av Jungfru Maria som en ark,
förbundsarken. Vi läser: ”Och Guds tempel i himlen öppnades, och förbundsarken blev
synlig i hans tempel, och det kom blixtar och dån och åska och jordbävning och väldiga
hagel.” (Upp 11,19) ”Vad har arken för betydelse?” sa påven i sin predikan, ”Vad
är det som uppenbarar sig? I det Gamla testamentet, är arken en symbol för Guds närvaro
bland sitt folk. Men vid det här laget har symbolen fått ge vika för verkligheten.
Det Nya Testamentet säger oss att den verkliga förbundsarken är en levande och konkret
person, förbundsarken är Jungfru Maria.” Påven förklarade hur Jungfru Maria har
tagit den gammaltestamentliga arkens plats. ”I den antika arken förvarades de två
stenplattorna med Guds bud, som uttrycker Guds vilja att bevara förbundet med sitt
folk, och villkoren för att förbli förbundet troget, och i och med det även oss själva
trogna, den djupaste sanningen om oss själva.” Maria är förbundsarken, för hon
har tagit emot Jesus, hon har tagit emot det levande Ordet, hela Guds vilja, hela
Guds sanning, hon har i sig tagit emot det nya och eviga förbundet. Med rätta kallar
de troende Maria för ”Förbundsarken” ”Foederis Arca” då de hedrar henne med litaniorna.
”Förbundsarken”, Guds närvaros ark, arken till det kärleksförbund som Gud ville ingå
definitivt med hela mänskligheten i Jesus Kristus.” Idag firar kyrkan Guds enorma
kärlek till denna hans skapelse: han har valt henne som en sann "förbundsark", som
en som fortsätter att förlösa och skänka Kristus Frälsaren till mänskligheten, och
som inbjuder oss att, i vår blygsamhet vara en ark för Guds Ord, som omvandlas och
upplivas av hans närvaro, så att människan i mötet med en annan människa upplever
Guds närvaro. Det andra ordet påven koncentrerade sig på i dagens predikan är
ordet skynda. I Lukasevangeliet skyndar Jungfru Maria till Sakarias och Elisabets
hus för att bistå sin kusin. ”Guds sak förtjänar att man skyndar. De enda sakerna
i denna värld som förtjänar att man har bråttom för är Guds sak, dessa är det verkligt
angelägna i våra liv. Maria kommer inte till Sakarias och Elisabets hus ensam. Hon
är havande med Jesus. Johannes döparen sparkar i Elisabets mage, läser vi. Ordet som
evangelisten Lukas använder för att beskriva barnets sparkar är ”skirtan” som betyder
att ”skutta”. Samma term finner vi i den antika grekiska översättningen av Gamla testamentet
för att beskriva kung Davids dans inför den heliga arken, som äntligen har återvänt
till sitt hemland (2 Sam 6:16). Johannes Döparen dansar i livmodern, liksom kung David,
inför förbundsarken, inför Maria - den nya förbundsarken, inför vilken hjärtat hoppar
av glädje, inför arken i vilken Frälsaren verkligen är närvarande bland oss. Påven
avslutade sin predikan med att påminna om det hoppfulla i detta. Maria ger oss hopp
om en framtid full av glädje och hon lär oss vägen att nå den: att med tro erkänna
hennes Son, att inte förlora vår vänskap med honom, utan att låt oss vägledas av
hans ord, att följa honom varje dag, även i tider då vi känner att vårt kors är tungt.
Maria, förbundsarken visar oss tydligt att vi är på väg mot vårt sanna hem, som är
gemenskap av glädje och frid med Gud. Under Angelusbönen klockan 12 idag återkom
påven till dgens fest och påminde om att den firas i öst som i västkyrkan, under olika
benämning. ”I basilikan Santa Maria Maggiore i Rom”, sa påven ” finns det en forntida
mosaik som är inspirerad av en österländsk ikon som skildrar apostlarna som informerade
av änglarna om Jesu moders jordiska slut – samlas runt hennes säng. I centrum står
Jesus, och bär en liten flicka i sin famn. Det är Maria, som blev ”liten” för riket
och bärs till himlen av Herren. .. Maria var den första att ta Guds Son i sin famn,
och hon är den första att vara med honom i himlens härlighet.”, sa påven och tillade
att ”det vi firar idag är ett stort mysterium. Först och främst hoppets mysterium.
Denna högtid talar om vår framtid, den inbjuder oss att vara modiga att tro att Kristi
Uppståndelsens kraft kan verka i oss, och föra det godas ljus där ondskans mörker
råder i världen.” Den franske poeten Charles Peguy kallas ofta för hoppets poet,
berömd för sin dikt om de tre systrarna tro, hopp och kärlek. Han har även skrivit
en passande hyllningsdikt till Jungfru Maria som lyder: ”Till henne som är oändligt
stor / eftersom hon även är oändligt liten ... Till henne som är oändligt rik /
eftersom hon även är oändligt fattig Till henne som nått oändligt högt / eftersom
hon även böjer sig oändligt djupt ... Till henne som är oändligt räddad / som i
sin tur räddar oändligt ... Till henne som helt är storhet och Tro / eftersom
hon även är kärlek ... Till henne som är den ståtligaste / eftersom hon är den
moderligaste ... Till henne som är oändligt himmelsk / eftersom hon även är oändligt
jordlig... Till henne som är oändligt glad / eftersom hon även är oändligt lidande... Till
henne som är med oss / eftersom Herren är med henne ... Till henne som är oändlig
drottning / eftersom hon är den mest ödmjuka av varelser .... " ’’’’’’’ Men
var ägde Marie insomnande in? När Jesus såg sin mor stå under korset och bredvid henne
den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: ´Kvinna där är din son.´ Sedan
sade han till lärjungen: (Johannes)´Där är din moder.´ Från den stunden hade hon sitt
hem hos lärjungen." Traditionen utgår ifrån att Aposteln Johannes verkligen tog
ansvar för Jesu moder Maria, också då han flyttade till Mindre Asien, närmare bestämt
till Efesus. Kyrkohistorikern Eusebius på 300-talet sade att Johannes lämnade det
"heliga landet" för Asien, och kom att få titeln "Asiens Apostel." Det finns således
all anledning att tro, att Jungfru Maria följde med Aposteln Johannes till Mindre
Asien och till Efesus. Ett starkt stöd för att Aposteln Johannes verkligen levde i
Efesus kommer från Irenaeus av Lyon, som varit lärjunge till Polycarpus som i sin
tur varit lärjunge till Johannes. Polycarpus, som led martyrdöden år 154 e Kr, säger
att Aposteln Johannes dog och begravdes just i Efesus. I det gamla Efesus kan
man i dag finna utgrävningarna efter den stora Johannes Teologens kyrka, vilket är
ett bevis för att Aposteln Johannes verkligen har levt och dött i Efesus. Men än mer,
där finns också i Efesus en kyrka tillägnad Maria, och denna kyrka är också ett bevis
för att Jungfru Maria verkligen har levt i Efesus. Under de fem första kristna århundradena
gav man aldrig ett helgonnamn på en kyrka om inte helgonet hade levt på platsen, eller
i dess omnejd. Oavsett platsen är budskapet detsamma; Jesus tog kroppsligen hem
sin Moder till sitt himmelska rike efter hennes insomnande från denna värld. Den vanligaste
bilden på denna händelse är Maria bland molnen i sin blå mantel och uppsträckta händer.
På de österlänska ikonerna ser man Maria liggandes på en bädd i insomnandets stund.
En mycket vacker men ovanlig bild på Marias Upptagning till himlen är när man ser
henne sitta i Jesu knä - på vissa bilder tom som ett barn i lindor. Vi är ju mer vana
vid att se henne som Guds Moder med Jesusbarnet i knät.