Afghanistans unga är trötta på kriget

(16.06.2011) "Ungdomarna i Afghanistan är trötta på situationen och vill leva i fred och säkerhet. I hoppet om att folket en dag skall vara enat på fredens och vishetens väg. I Afghanistan utgör ungdomarna mellan 12 och 25 år 68% av befolkningen. Drygt hälften av invånarna är i skolåldern, som är det högsta procentantalet i hela världen. Och ändå har nästan ingen möjlighet att gå i skolan. Undervisningen är den verkliga drömmen för de afghanska barnen", säger jesuiten, fader Fernandes, som tillhör Pune-provinsen i Indien. De sista åren har han varit chef för verksamheten som ”Jesuit Refugee Service” utför i Afghanistan och där man främjar små initiativ för att underlätta tillträdet till undervisningen för barn och ungdomar i olika åldrar.

En ung flicka säger att ”det är vi ungdomar som måste ta ledningen i landet och återuppbygga det för att förverkliga folkets drömmar. Denna generation som har upplevt konflikt och exil är i behov av att förstärkas för att kanalisera sina krafter, sin entusiasm och sin potential i syftet att främja freden och utvecklingen i Afghanistan”.

Fader Fernandes säger att ”jesuiternas rykte om att erbjuda en undervisning av förnämsta kvalitet har tillåtit oss att bygga broar av förståelse och förtroende mellan våra institutioner och de lokala myndigheterna”. Även om jesuiterna är få har de under de sista sex åren givit ett signifikativt bidrag med kortsiktiga projekt. Genom utbildningskurser för lärare och personal, även på universitetsnivå, har de förbättrat livskvaliteten för de mest marginaliserade ungdomarna.

"Ett annat problem är", säger fader Fernandes, "att den bild som nationella och internationella massmedia ger av Afghanistan endast utmärks för våld och krig . Men enligt inrikesministeriets uppgifter är rebellerna ´endast´ 10.000 på en befolkning av 33 miljoner invånare. Fortfarande idag dominerar dock denna 0,05% det internationella samfundets känsla och resurser. Vår mission är att ge röst åt den övriga 99,95%, åt dem som kämpar för att gå vidare och med alla sina krafter hoppas på en bättre morgondag.
Tillsammans med det lokala samhället hoppas vi att freden och stabiliteten återvänder till Afghanistan. Under tiden försöker vi att fortsätta vår verksamhet bland detta folk och nå de mest marginaliserade människorna. Och genom att göra detta får vi mer tillbaka än vad vi någonsin skulle kunna ge. Vi är berikade och överösas av tillgivenhet av dem som mottar vår hjälp”.