(01.05.2011) I samma stund som påven Benedictus XVI saligförklarade sin föregångare
påven Johannes Paulus II öppnade sig himlen och de grå molnen som täckt staden Rom
de senaste dagarna skingrade sig för att lämna plats till solen. Medan kören sjöng
Halleluja jublade den stora folkmassan på Petersplatsen, och på alla överfyllda gator
och broar i Vatikanens omnejd. Jublade gjorde även de troende som följde saligförklaringen
på Tv runt om i världen. Flaggor, från hela världen, men mest polska vajade i luften,
och få ögon var torra, glädjetårar. "Johannes Paulus II är salig!" sa påven, "Idag
delar vi himlens fest med änglarna och helgonen."
"För sex år sedan var vi
samlade här på detta torg, för att fira begravningen av påven Johannes Paulus II",
mindes påven Benedictus XVI i början an sin predikan. "Sorgen över förlusten var då
djup, men ännu större var känslan av den enorma nåd som omgav Rom och världen: nåden
som var som ett resultat av min älskade föregångares hela liv, särskilt i hans vittnesmål
i lidandet. Redan den dagen kände vi doften av hans helighet, och Guds folk manifesterade
på många sätt sin vördnad för honom, och jag begärde därför med respekt för kyrkans
lag, att hans saligförklaringsprocess skulle ske med rimlig snabbhet. Nu är den sedan
dess efterlängtade dagen här, den kom fort, för så ville Herren: Johannes Paulus II
är salig!"
Samtidigt som saligförklaringsmässan började, bars kistan med Johannes
Paulus II:s kropp, som nu är relik, upp till Peterskyrkan från kryptan under kyrkan,
där den har stått sedan i fredags då den togs fram ur graven för exhumeringen. Kistan
har nu placerats framför centralaltaret i basilikan. På kistan har de antika Lorsch
evangelierna från 700-talet, som vanligtvis bevaras i Vatikanbiblioteket placerats.
De troende kunde se kistan under saligförklaringen på de stora skärmarna, och under
de kommande dagarna kommer den stå där för de troendes vördnad.
Strax efter
saligförklaringen bar två nunnor fram en relik bestående av Johannes Paulus II:s blod
i en behållare som satts i ett dyrbart religskrin. Nunnorna var Syster Tobiana som
arbetade vid den förre påvens hushåll, och Syster Marie Simon Pierre, från kongregationen
Petites Seures des Matenites, som mirakulöst tillfrisknat från sin Parkinson efter
att ha bett till Johannes Paulus II. Detta är miraklet som möjliggjorde saligförklaringen.
Samtidigt avtäcktes äntligen bilden på påven Johannes Paulus II på Peterskyrkans fasad
under centralbalkongen, som under de senaste dagarna varit täckt med ett vitt skynke.
Denna bild togs 1989 av den polska fotografen Grzegorz Galazka, som följde den förre
påven under hela hans pontifikat.
Påven påminde i början av sin predikan
att det här är den Andra Söndagen i påsk, som Johannes Paulus II lät uppkalla den
Gudomliga Nådens söndag, och att det var för att påven enligt försynens plan lämnade
jordelivet denna dag, som kyrkan har valt att fira hans saligförklaring idag. Men
det är även den första dagen i maj, Marias månad, och S:t Josef arbetarens högtid.
""Saliga de som inte har sett men ändå tror" (Joh 20:29). I dagens evangelium
uttalar Jesus denna salighet, trons salighet", sa påven. "Det slår oss speciellt eftersom
vi har samlats för att fira en saligförklaring, och ännu mer så eftersom en påve har
blivit saligförklarad, en Petri efterföljare, som kallats för att bekräfta sina bröder
i tron. Johannes Paulus II är salig för sin starka, generösa och apostoliska tro”,
sa påven. ”Simon blir Petrus för sin tro, han blir den klippa på vilken Jesus kan
bygga sin kyrka. Johannes Paulus II:s salighet, som kyrkan förkunnar i glädje, har
sin grund i Kristi ord: "Salig är du, Simon" och "Saliga de som inte har sett men
ändå tror", sa påven och tillade att trons salighet har som modell Maria Frälsarens
mor. "Salig hon som trodde på vad Herren har sagt" (Luk 1:45).
"Idag skrivs
Johannes Paulus II:s namn till listan av helgon och saliga som han förkunnade under
sina nästan 27 år som påve, då han stark erinrar om vår universella kallelse till
helighet, till en hög nivå av kristet liv. Alla Guds folk är på vandring mot vårt
himmelska hemland, där Jungfru Maria har gått före oss, i en unik och perfekt kombination
av mysteriet med Kristus och Kyrkan”, sa påven och påminde om Karol Wojtylas motto
”Totus Tuus” taget från S:t Louis Marie Grignon de Montforts berömda uttryck. "Helt
din" var de ord påven med sitt motto riktade till Maria.
Redan i sin första
mässa uttryckte han det som sedan präglade hela sitt pontifikat, med de minnesvärda
orden: "Var inte rädda! Öppna dörrarna vidöppna för Kristus!”. Det den nyvalda påven
uppmanade alla till, gjorde han själv först: han öppnade samhället, kulturen, politiken
och ekonomin för Kristus, med en jättes kraft – en styrka som kom från Gud.”
"Med
sitt vittnesbörd om tro, kärlek och apostoliskt mod, tillsammans med en stark medmänsklighet,
hjälpte denne Polens exemplariska son kristna runt om i världen att inte vara rädda
för att kalla sig för kristna, att tillhöra kyrkan och tala om evangeliet. Med ett
ord, hjälpte han oss att inte vara rädd för sanningen, eftersom sanningen är en garanti
för frihet.”, sa påven på polska för att även rikta några ord under predikan till
den stora mängd polska pilgrimer på deras hemspråk. "Johannes Paulus II ledde Guds
folk över tröskeln till det tredje årtusendet, och tack vare Kristus kunde han kalla
den för ”hoppets tröskel” – ett hopp som på något sätt gett efter för marxism och
utvecklingsideologier – han återställde kristendomens hoppfulla utseende - att leva
i historien med en anda av "advent"."
I slutet av predikan tackade påven Benedictus
XVI Gud för sina personliga erfarenheter vid Johannes Paulus II:s sida, under sina
23 år som prefekt för troskongregationen. "Hans förebild i bönen har alltid slagit
mig och varit uppbyggande, han fördjupade sig i mötet med Gud. Sedan hans vittnesmål
i lidandet, gradvis avskalade Herren honom allt, men han var alltid den klippa Kristus
ville. Hans ödmjukhet tillät honom att fortsätta att leda kyrkan när krafterna minskade,
och så ge världen ett budskap värt mer än hundra ord."
”Salig är du, älskade
påve Johannes Paulus II, eftersom du har trott! Fortsätt att stödja Guds folks tro
från himlen”, avslutade Benedictus XVI sin predikan.
Predikan följdes av en
tyst minut i bön, och på Petersplatsen kunde man höra en knappnål falla, trots att
de officiella uppgifterna räknade över en och en halv miljon pilgrimer. Efter det
tonade orgeln upp trosbekännelsen "Credo" på latin, och de troende stämde in i växelsången
på kyrkans universella språk, men språken under mässan var många. Tolv språk klingade
över Petersplatsen under saligförklaringen av påven som under sina närmare 27 år som
påve outtröttlig reste jordens kontinenter och talade till folket på deras språk,
under sina 104 apostoliska resor utanför Italien, till 129 länder. Bibelläsningarna
var på polska engelska och latin, de troendes förböner på spanska, franska, ryska,
tyska och engelska. I förberedelseandakten inför mässan lästes böner på polska, spanska,
portugisiska, italienska, tamil och suahili.
Kalken som påven Benedictus XVI
använde under mässan var den som påven Johannes Paulus II vanligtvis använde under
de sista åren av hans pontifikat, och påven Benedictus XVI:s skrud och mitra denna
dag tillverkades under Johannes Paulus II:s pontifikat och användes ofta av honom.
Kardinalerna koncelebrerade med påven, och till dem förenade sig även Msgr. Mieczyslaw
Mokrzycki som mellan 1995 och 2005 var påven Johannes Paulus II:s 2:e sekreterare.
Under kommunionen begav sig 800 präster från altaret till Petersplatsens för att dela
ut komunionen till de troende. En man gick bredvid varje präst med ett gulvitt paraply
för att de skulle synas och för att skydda sakramentet.
Efter mässan gick påven
Benedictus XVI, följd av kardinaler och biskopar, in i Peterskyrkan och knäböjde framför
Johannes Paulus II:s kista, på vilken de sex åren i kryptan har satt sina spår. Kardinalerna
gick fram en efter en och kysste kistan, som stod i ett blomsterarrangemang med gula
och vita rosor.
Den 22 oktober är från och med nu den dag då den katolska
kyrkan firar den Salige Johannes Paulus II, vilket var den dag han firade sin första
mässa som påve och uttalade de minnesvärda orden: "Var inte rädda! Öppna dörrarna
vidöppna för Kristus."