"Världen behöver återvända till Gud" Benedictus XVI firar Askonsdagsmässa

(10.03.11) Igår eftermiddag ledde Benedictus XVI kyrkan in i fastan, då han på eftermiddagen firade Askonsdagens heliga mässa med askpåläggning i Santa Sabina på Aventinen. Dey finns nog inget som går så motströms i vår individualistiska och effektivistiska tid, som fasteperioden, som påminner oss om att inget beror på oss, vi är jord och återblir jord, vi är beroende varelser, beroende av vår Gud som räddade oss genom att dö för oss, beroende av hans initiativ, att ge oss och skapelsen sin ande.

Fastan påminner oss om Gud som frågar oss: ”älskar du mig?” och vårt darrande svar ”Ja Herre, du vet att jag har dig kär”. För att bönen, allmosorna och fastan ska ha sitt sanna värde måste vår kärlek och vår tacksamhet till Gud finnas med. Annars vore vi skådespelare. Vi är inte kallade att vara skådespelare, utan söner och döttrar, Guds barn. Det är denna hjärtats omvändelsevandring som fastan fokuserar på. Detta talade påven om under sin predikan i Santa Sabina efter det att vår norske medarbetare trappistmunken broder Erik Varden hade sjungit evangeliet på italienska.

"Kom tillbaka till mig med hela ditt hjärta" (Joel 2:12), uppmanade Gud i den första läsningen under mässan, och påven påminde om att det inte rör sig om en ytlig och övergående omvändelse, utan en djup och uppriktig sådan. ”Att återvända till Gud innebär att erkänna hans helighet, hans makt, hans majestät”, sa påven. ”Denna omvändelse är möjlig eftersom Gud är rik på barmhärtighet och kärlek. Hans nåd är förnyande, vilket skapar i oss ett rent hjärta. Gud vill inte att syndaren ska död, utan att han ska omvända sig och leva (jfr Ez 33:11).

Påven sa att ”idag är vi kallade att omvända våra hjärtan till Gud, alltid medvetna om att vi inte kan uppfylla vår omvändelse själva, med egna krafter, eftersom det är Gud som omvänder oss. Han erbjuder oss fortfarande sin förlåtelse, och inbjuder oss att återvända till honom som ger oss ett nytt hjärta, renat från det onda som förtrycker det. Vår värld behöver omvandlas av Gud, den behöver hans förlåtelse, hans kärlek, vår värld behöver ett nytt hjärta.”

Vidare i predikan påpekade påven genom aposteln Paulus ord att vi är ambassadörer: ”En ambassadör upprepar vad han hört sin Herre säga och talar med auktoritet. Den som är ambassadör ska inte dra uppmärksamheten till sig själv utan till den som sänt honom. Det gör Paulus”, sa påven och upprepade att alla kristna är kallade att vara levande budskap. ”För alla har behov av Guds nåd, för att upplysa sina sinnen och sitt hjärta. Alla kan öppna sig för Guds inverkan, för hans kärlek: med våra kristna vittnesbörd, måste vi kristna vara en levande budskap - i många fall är vi det enda evangelium som människor i dag fortfarande läser. I Paulus fotspår är detta vårt ansvar: att leva och bekänna vår tro i en orolig värld som måste återvända till Gud, en värld som behöver omvändelse.”

Slutligen varnade påven med evangeliets ord för att utöva rättfärdighet för att bli beundrade (jfr. Matt 6:1). Jesus betonar risken med den gemensamma frestelsen i de tre botövningarna allmosor, fasta och bön. ”När man gör något bra, vaknar nästan instinktivt önskan till liv att respekteras och beundras för den goda gärningen, att få den tillfredsställelsen.” sa påven och förklarade att detta både låser oss i oss själva och berövar oss oss själva, ”eftersom det helt är inriktat på vad andra tycker om oss och om de beundrar oss.”

När Jess upprepar dessa övningar för oss gör han det för att vi ska återupptäcka dess djupare betydelse. ”Man utövar det inte av kärlek till sig själv utan av kärlek till Gud, som ett medel på omvändelsens väg. Allmosor, fasta och bön är den gudomliga pedagogikens plan, ett spår att följa utan att tveka, i vetskapen att vår himmelske Fader kan läsa värt hjärta och se i hjärtats hemlighet.

Med dessa ord avslutade påven sin predikan på askonsdagen i hoppet om att Guds ord, bön och botgöring, under dessa 40 dagar öppnar våra hjärtan till att fogligt välkomna Guds vilja, och hjälpa vår nästa, vilket förbereder oss att återuppleva Påskmysteriet. ” Converte nos, Deus salutaris Noster” – ”Omvänd oss till dig, Gud, vår frälsning.”