Biskop McElroy manar till debatt om kriget i Afghanistan "Oförsvarbart och omoraliskt"

(15.02.2011) ”Ett krig utan ände” är titeln på en artikel i jesuiternas tidning i USA, ”America Magazine”. ”Efter 13 år är dags att bli alarmerad”, skriver hjälpbiskopen i San Francisco, Msgr. Robert McElroy och bidrar så till en närmare obefintlig debatt, då krig i USA tycks ha genomgått en normaliseringsprocess.

Kriget i fråga är det i Afghanistan, det längsta i USA:s historia. Bara detta borde vara en anledning till att denna konflikt, som visat tecken på få varaktiga framsteg, är en del av den offentliga debatten”, skriver Msgr. Mc. Elroy. ”Men på en djupare nivå ser han debatten nödvändig pga risken för utvecklingen i USA, att krig inte ses som ett trängande behov, utan som en livsstil.

Vad är anledningen till att kriget i Afghanistan inte belastar USA:s ekonomi och befolkning nämnvärt? Biskopen nämner 3 anledningar. För det första: den amerikanska ekonomins förmåga att leva på kredit, vilket har lett till att kostnaderna för stora krig som de i Afghanistan och i Irak, är relativt små i förhållande till de totala offentliga utgifterna. För det andra: Med hjälp av den moderna teknikens krigsredskap minimeras antalet amerikanska dödsoffer i krig, den amerikanska taktiska överlägsenhet är avsevärd; och för det tredje: förekomsten av en yrkesarmé begränsar det fruktansvärda trauma som krigets offer skapar i samhället.

Biskop McElroy ser till historikern David Kennedy på Stanford University, som konstaterar att USA befinner sig i en situation där "armén är i krig, men landet inte är det”. ”USA har lyckats skapa en dödlig väpnad styrka utan att samhället i vars namn den kämpar, ”svettas””, säger han. Kennedy varnar för att ”de Förenta Staternas kapacitet att skapa en hållbar krigsföring, är "en moralisk risk för den politiska ledningen, som ser att den kan tillgripa våld utan att det civila samhället störs på djupet." Han ser inte endast till det över decenniet långa kriget i Afghanistan utan även till det 6 år långa kriget i Irak, som han varnar kan bryta ut när som helst igen.

Vad är det då för strategi som USA använder sig av för att rättfärdiga sina krig. Biskop McElroy skriver att den moraliska faran i USA:s stora förmåga att föra krig, förvärras av dess idealistiska tendens att peka på att krigets mål är förändring. ”I båda krigen i Afghanistan och i Irak var det som dominerade det amerikanska målet och strategin, en samhällsomvandling och demokratisering – och detta mål har begränsat USA:s flexibilitet att dra tillbaka tidigt i konflikter eller att acceptera kompromisser som resultat.”

”Rädslan för misslyckande fördjupar den moraliska faran som USA:s makt utgör i världen i dag. När de åtagit sig att föra krig, i samhällsförändringens namn, anser USA sig tvungen att fortsätta att kämpa för att upprätthålla sitt rykte, för att stödja sin framgång på slagfältet och på den globala arenan. Som ett resultat av detta, lider USA av en förlamande oförmåga att avsluta kriget.”

Biskop McElroy citerar i sin artikel även Gideon Rose’s senaste bok ”How Wars End” där författaren hävdar de amerikanska politikernas oförmåga att vara realistiska då de inleder ett krig, både vad gäller kostnader och vad som kan uppnås. ”Vaga eller mycket optimistiska segerföreställningar har lamslagit krigsplanering från början, under och vid slutet av varje större amerikansk konflikt sedan Andra Världskriget.”

”Idag är USA återigen lamslagen av sin oförmåga att avsluta ett krig. Afghanistan är inte längre den centrala platsen för kampen mot terrorism i allmänhet eller al-Qaida i synnerhet. Det finns inga klara skäl att anta att den sönderkorrupta regeringen som USA pekar på som en inkarnation av demokratin i Afghanistan, någonsin kommer att uppnå nationell legitimitet och långsiktig stabilitet. Afghanistans djupt rotade misstankar mot främmande inkräktare växer, och riktas mot USA och dess allierade. Ändå kämpar USA vidare.”

”När har en nation en moralisk skyldighet att avsluta sitt deltagande i ett tio år långt krig, som inte har några tydliga utsikter till framgång?”, frågar sig Msgr. McElroy. ”Har USA rätt att använda sin rikedom och sina tekniska prestationer, kombinerade med sin idealism, till att skapa ett samhälle där stor krigsföring är en permanent del av det nationella livet?”

Biskop McElroy svarar på dessa frågor genom att lyfta fram den katolska kyrkans lära, eftersom dessa frågor inte kan behandlas utan hänvisning till kyrkans lära om krig och fred i modern tid. ”Samtidigt som USA alltmer accepterar krig som en pågående del av sitt nationella liv och sin identitet, har den universella kyrkan blivit alltmer skeptisk till legitim krigsföring. Det Andra Vatikankonciliet förkunnade att "det i atomvapenåldern knappast är möjligt att föreställa sig att krig skulle kunna användas som ett redskap för rättvisa." Påven Johannes Paulus II förklarade att krig aldrig är ett lämpligt sätt att lösa problem på, och att det aldrig kommer att bli det, just på grund av att krig skapar nya sår och nya, allt mer komplicerade, konflikter.”

I en intervju som prefekt för Troskongregationen sa kardinal Joseph Ratzinger att "med tanke på de nya vapen som möjliggör en förstörelse som går utöver den stridande grupperna, bör vi idag fråga oss om det fortfarande är tillåtet att erkänna själva förekomsten av ett såkallat ”rättfärdigt krig”."

”Samtidigt som den katolska kyrkan erkänner rätten att försvara sig i extrema fall, utmanar kyrkans lära direkt krigsföring. Den katolska läran tillåter inte krig (eller vapenmakt) för att demokratisera andra länder. Ingen lärdom är mer moraliskt angelägen för USA vad gäller krigen i Irak och Afghanistan, än att det är moraliskt olagligt att använda vapen i krig, med alla sina dödliga konsekvenser, för att återskapa utländska samhällen till vår egen avbild.”

”Den katolska läran tillåter inte fortsatt krigsföring i syfte att undvika de skador på ryktet som ett nederlag innebär. Kyrkans lära om rätt avsikt i krig utesluter helt och hållet rätten att starta eller fortsätta ett krig av detta, eller andra, politiska motiv. Den katolska läran tillåter inte användning av vapen och taktik som bortser skillnaden mellan soldater och civila.”… ”Denna avancerade teknik ligger till grund för påven Benedictus XVI:s skepsis till den moraliska legitimiteten i nutidens krigsföring. Den katolska läran tillåter inte att fortsätta ett krig grundat på en stråle hopp. Om proportionalitetsprincipen i den katolska läran har någon mening, kräver den att i avsaknad av tydlig sannolikhet för framgång, efter 10 år av stora strider, bör kriget avslutas."

Avslutningsvis uppmanar biskop McElroy till debatt i sin egen nation, även om han inte drar sig för att visa sin skepsis mot att så kommer ske. ”USA:s ekonomi är för stor, dess krigföringskompetens för avancerad, dess förmåga att begränsa antalet amerikanska dödsoffer alltför framgångsrik. Inte ens över 10 år krigsföring belastar nationen på allvar. Landet har verkligen lärt sig att föra krig "utan att svettas”."

”Detta är en skrämmande verklighet. Ett decennium som inte har sett en enda dag utan USA involverat i ett större krig, kan följas av ännu ett årtionde av fortsatt amerikansk krigsföring utomlands. Länderna som ingår kan förändras, men temat kommer att vara densamma. Världen kommer alltid att vara en farlig plats, och diktaturer kommer alltid att vara i behov av reformer och "regimskifte".”

”De amerikanska medborgarna måste förstå att denna nation inte kan förändra världen med vapenmakt. De måste inse att krig oundvikligen medför fruktansvärda konsekvenser, som förföljelsen och förstörelsen av det gamla kristna samfundet i Irak som nu pågår. Det amerikanska folket måste förstå förödelsen orsakad av de amerikanska stridsredskapen som ödelägger städer, familjer och främlingars liv. Vi måste se att goda avsikter inte utgör en saklig grund för krig. Om vi inte gör det kan vi uppfostra en hel generation unga, som aldrig känt ett USA i fred. Och vi kan skapa en värld som vänder sig till krig, lika lätt som vi gör.”