Tre tidigare anglikanska biskopar vigdes till katolska präster i världens första ordinariat

(18.01.11) Tre tidigare anglikanska biskopar vigdes under helgen till katolska präster. De är grundmedlemmar av världens första ordinariat för tidigare anglikaner. Ärkebiskop Vincent Nichols av Westminster vigde de tre männen på lördagsmorgonen i en fullsatt Westminster Cathedral.

Keith Newton, före detta biskop i Richborough, Andrew Burnham, före detta biskop i Ebbsfleet, och John Broadhurst före detta biskop i Fulham, vigdes till katolska präster endast två dagar efter deras diakonvigning och endast två veckor efter det att de blev upptagna i den katolska Kyrkan. De tre männen är de första prästerna i världens första personliga ordinariat som inrättades genom ett påvligt dekret. Det nya ordinariatet heter The Personal Ordinariate of Our Lady of Walsingham, som står under den välsignade John Henry Newmans beskydd. Ordinariatets överhuvud kommer att vara Fader Newton.

Fader Newton, Fader Burnham och fader Broadhurst var tre av fem anglikanska biskopar i England och Wales som offentliggjorde att de skulle tacka ja till det erbjudande som fanns i påvens dekret ”Anglicanorum Coetibus” från november 2009. Alla tre biskopar tjänande anglo-katoliker i The Church of England som inte kunde godta vigningen av kvinnliga präster. Deras församlingar förbereder sig på att ingå i det nya ordinariatet under påskveckan.

Vid början av mässan läste ärkebiskop Nichols det dekret som upprättar ordinariatet. I denna skriver kardinal William Levada, prefekt för Troskongregationen, att ordinariatet "markerar ett unikt och historiskt ögonblick för det katolska samfundets liv i detta land.” De tre männen presenterades under ceremonin av Westminsters hjälpbiskop Alan Hopes, själv en tidigare anglikan.

I sin predikan tackade ärkebiskop Nichols The Church of England, och i synnerhet ärkebiskopen av Canterbury, Dr Rowan Williams. Ärkebiskop Nichols sade att: "Jag tackar så många i The Church of England som har sett er uppriktigt och integritet under er vandring och som har försäkrat er om deras böner och välgångsönskningar. Först bland dessa är Rowan, ärkebiskop av Canterbury, med sin karaktäristiska insikt och generositet i hjärta och ande. Denna resa innebar naturligtvis vissa sorgliga avsked av vänner. Detta vet vi och det stärker värmen i våra välkomsthälsningar."

Han fortsatte: "I dag tackar vi den Helige Fadern för hans modiga ledarskap i upprättandet av det första personliga ordinariatet. Hans avsikter är tydliga. Det är som han sade, "en profetisk gest". Den skall bidra till det övergripande målet om en synlig enhet mellan våra två kyrkor genom att hjälpa oss med att i praktiken få veta hur våra arv och trosliv kan förstärka varandra i vår mission idag." Ärkebiskop Nichols tillade att påvens tjänstgöring är central för Kyrkans synliga enhet.

Efter handpåläggningen och bön, överräckte prästernas hustrur fru Broadhurst, fru Burnham och fru Newton prästerskapets symboler, de liturgiska kläderna. Tre före detta anglikanska nunnor i Walsingham, som togs upp i den katolska Kyrkan tillsammans med de tidigare biskoparna, överräckte sedan gåvorna till ärkebiskop Nichols. Musiken under mässan sjöngs av Westminster Cathedral Choir. Mässan var Missa O quam gloriosum, av den spanska 1500tals komponisten Tomás Luis de Victoria. Den avslutande psalmen var Henry Newmans ”Praise to the Holiest in the Height” eller "Pris åt den heligaste i höjden".

Femtio präster och 35 anglikanska grupper förbereder sig för att upptas i den katolska Kyrkan under påsken. De tidigare anglikanska prästerna i det nya ordinariatet kommer sedan att vigas till präster vid Pingst. Efter mässan sade en ung kvinna i församlingen som hoppas kunna vara med i den första vågen av konvertiter, till tidningen ”The Catholic Herald”, att: "Jag tyckte det var enormt och mycket gripande, ytterst glädjande och historiskt. Jag känner mig så stolt och tacksam inför påven. Det är bara bortom våra vildaste drömmar”. "Det är som att komma hem. Jag vet att det är en klyscha, men det är så det känns."