(03.01.11) ”För oss kristna i Irak är martyriet karisman i vår Kyrka, som är drygt
2.000 år gammal. Såsom minoritet står vi ständigt inför svårigheter och uppoffringar,
men vi är medvetna om att det att vara Kristi vittnen också kan innebära martyrdöden".
Dessa ord från den kaldeiske ärkebiskopen i Kirkuk, mons. Sako, sammanfattar
vad de kristna i Irak har upplevt under året som just är slut. Även de sista
dagarna har det utförts våldsaktioner mot de kristna i landet.
”Dessa
handlingar har skapat ett klimat av panik och besvikelse bland oss”, säger en
kristen man. ”Regeringen gör ingenting. Att angripa de kristna har blivit ett
vanligt fenomen i Irak. Vi är ett lätt mål att angripa. De kristna fortsätter att
fly till Kurdistan - varje dag kommer nya familjer. Till Erbil har 700 familjer
anlänt. Vilken framtid väntar dem i denna vinter? Vi kristna har inte firat
Julen och inte heller Nyåret”.
Mons. Sako, som har tagit emot många
flyktingfamiljer i sitt stift, understryker deras starka tro. ”Här i Irak förstår
man att tron inte är en ideologisk fråga utan en mystisk verklighet. Tron är ett
personligt möte med någon som känner oss, som älskar oss och som vi hänger oss
åt. Martyriet är uttrycket för troheten till denna kärlek. Den 31 oktober
vände sig fader Wassim, den unge prästen i den syrisk-katolska katedralen, till
terroristerna och skrek: ´döda mig och befria de troende - han visste vad han
sa - han gjorde det för Kristus och för de sina´.
Hela världens kristna
kan förnya sin tro och sitt engagemang genom att stå i kontakt med de kristna
som förföljs i Irak, för deras martyrium är en gåva för att väcka tron hos
de kristna i Västerlandet. Samtidigt ger vänskapen, solidariteten och stödet av
våra bröder och systrar i Västerlandet oss modet att uthärda och stanna i vårt
land och i våra kyrkor för att på så sätt fortsätta vår närvaro och vårt kristna
vittnesbörd. Att veta att ni är oss nära, hjälper oss att odla ett gemensamt
liv, i fred och harmoni med våra muslimska bröder”.