"Religionsfrihet är fredens autentiska vapen" Benedictus XVI:s Fredsbudskap i år
(30.12.10) Den 1:a januari firar den katolska kyrkan världsdagen för Fred. Påven Benedictus
XVI:s budskap bär i år titeln "Religionsfrihet - vägen till Fred". Påvens tankar går
i början av sitt Fredsbudskap till de utsatta kristna:” De kristna är nu den religiösa
grupp som lider störst förföljelse på grund av sin tro. Många lider dagligen förolämpningar
och lever ofta i rädsla”, och han sänder särskilda tankar till den kristna kommuniteten
i Irak, som fortsätter att vittna om sin tro i dessa trakter där de riskerar att betala
med sina liv, och uppmanar världens katoliker att be för dem.
Sen förklarar
påven hur rätten till religionsfriheten grundar sig i människans värdighet, där människans
transcendenta natur inte får ignoreras och förnekas. Endast i friheten att leva sitt
personliga och sociala liv i förhållande till Gud, kan människan uttrycka sin fullkomliga
identitet, sin mening och sitt mål.
Påven nämner familjen som plats där religionsfriheten
odlas, och understryker att ”även om religionsfriheten utgår från det personliga planet,
förverkligas den i relationen till andra. En frihet utan relation är inte en fullbordad
frihet. Religionsfrihet är inte begränsad till den enskilda dimensionen, utan den
verkställs i samhället och i församlingen, där den manar gemenskapen av troende att
praktisera solidaritet för det gemensamma bästa.”, skriver påven och understryker
"det obestridliga bidrag som det religiösa samfundet ger till samhället”.
Påven
går sedan in på risken att instrumentalisera religionsfriheten, för ”att dölja ockulta
intressen, såsom att förstöra den etablerade ordningen, lägga beslag på resurser eller
en grupps sätt att behålla makten, vilket kan orsaka omfattande skador på samhället.
Fanatism, fundamentalism och tillvägagångssätt som strider mot människans värdighet
kan aldrig rättfärdigas, och kan ännu mindre det om de utförs i religionens namn.
Bekännelsen av en religion kan inte instumentaliseras eller fodras med våld.”, som
han skrivet och påpekar de kristnas ansvarfulla uppgift att vittna om sin tro och
sin kärlek i den globaliserade världen.
Med samma beslutsamhet som då man
fördömer alla former av fanatism och religiös fundamentalism, måste man sporra motstånd
mot alla former av fientlighet mot religionen, som begränsar de troendes roll i det
civila och politiska samhället. ”Vi får inte glömma att religiös fundamentalism och
sekularism är symmetriska och extrema former av förnekandet av den legitima pluraliteten
och principen om laicitet”, skriver påven.
När det rättsliga systemet på alla
nivåer, nationell och internationell, tillåter eller tolererar anti-religiös eller
religiös fanatism, misslyckas det i sitt uppdrag att skydda och främja rättvisa och
allas rättighet. Rättvisan består i mer än lagen och dess tillämpning. Rättvisan innebär
att var och ens värdighet erkänns, vilket betyder att utan garanterad religionsfrihet,
är rättvisan lemlästad och riskerar att falla i idolatrins dominans, där det relativa
goda behandlas som absolut. Allt detta utsätter samhället för risken av politisk och
ideologisk totalitarism, som betonar den offentliga makten, och där samvetsfriheten,
tanke- och religionsfriheten kränks och undertrycks som om de vore i konkurrens.”
Påven uppmanar politiken och diplomatin till att se till det moraliska och andliga
arv som religionen erbjuder.
Sedan tar påven upp den aktuella situationen i
Europa: ”Det finns också mer sofistikerade former av fientlighet mot religion, som
ibland uttrycker sig i västerländska länder med förnekandet av historien och de religiösa
symboler som återspeglar majoriteten av medborgarnas identitet och kultur. Bortsett
från att det berövar de yngre generationerna på dess kontakt med sina länders ovärderliga
andliga arv, rör detta ofta upp hat och fördomar som inte överensstämmer med en lugn
och balanserad syn på mångfald, och de sekulära institutionerna.”
”Världen
behöver Gud - den behöver etiska och andliga värden, universella och gemensamma, och
religion kan ge ett värdefullt bidrag i strävan att bygga en rättvis och fredlig social
ordning, både nationellt och internationellt. Fred är en gåva från Gud och på samma
gång ett projekt som aldrig är helt fullbordat. Ett samhälle som försonats med Gud
är närmare freden, som inte bara är frånvaron av krig, fred är inte ett resultat av
militär eller ekonomisk dominans, ett listigt bedrägeri eller en skicklig manipulation.
Freden är resultatet av en reningsprocess och en kulturell, moralisk och andlig tillväxt,
för varje person och befolkning, i vilken den mänskliga värdigheten respekteras fullt
ut.
Jag uppmanar alla som vill vara fredsmäklare, och särskilt de unga, att
lyssna till den inre rösten, att finna Gud som den stabila referenspunkten för att
erövra den verkliga friheten, den outtömliga kraften att dirigera världen med en ny
anda, för att inte att upprepa tidigare misstag.” Påven avslutar med att citera påven
Paulus VI som sa att ”vi måste ge freden andra vapen, som inte är avsedda att döda
och utrota mänskligheten. De vapen vi behöver är framför allt moraliska”. "Religionsfrihet
är ett fredens autentiska vapen."
*************
Benedictus XVI har hitintills
skrivit fem fredsbudskap och det centrala temat har i de tidigare budskapen varit,
förutom förra årets om bevarandet av skapelsen; fattigdom; sanningen, människan och
familjen. Det första temat Benedictus XVI skrev år 2006 var ”Freden finns i Sanningen”,
och där framstod nihilismen som fredens främsta fiende. Om människan föraktar livet
och framtiden kan hon hata och förinta allt.
2007 framhävde han människan
som fredens hjärta, och talar om vårt ansvar och vår plikt att främja freden. Gud
som har skapat oss utan vår hjälp, vill inte rädda oss utan vår hjälp, säger den Helige
Augustinus, och på dessa ord byggde Benedictus XVI sin reflektion om hur vi ska se
det faktum att vi är Guds barn, både som en gåva och som en ansvarsfull plikt.
2008
års budskap la tonvikten på familjen, och på hur mänskligheten ska använda familjen
som modell för att uppnå fred. Familjen är samhällets livgivande cell. Samma kärlek
som bygger upp och håller samman familjen, främjar hela världens befolkningar att
förenas i den solidaritet och det samarbete som förknippas med medlemmarna av den
stora mänsklighetens familj. Familjen är dock sårbar, skriver Benedictus XVI, och
när samhället inte anstränger sig för att hjälpa familjerna, berövar de sig själva
på en resurs som gynnar samhällets fred.
Budskap 2009 var temat förknippat
med att bekämpa fattigdomen, för att understryka behovet av att mänskligheten finner
en lösning på fattigdomen, både materiell andlig och moralisk.
Förra årets
budskap 2010 fokuserade på vikten att förvalta skapelsen väl, och måna om miljön.