"S:ta Veronica Giuliani lär oss dela Kristi lidande för syndarnas omvändelse" benedictus
XVI:s audiens
(17.12.10) Benedictus XVI fortsatte sin trosundervisning under onsdagens allmänna
audiens, och i serien kvinnliga mystiker gick hans uppmärksamhet idag till det italienska
helgonet, S:ta Verinica Giuliani som tillhörde S:t Franciskus kvinnliga gren, och
som inte levde under medeltiden som de hitintills nämnda. Under denna katekes lyfte
påven fram något som man inte talar om så ofta om – att reparera. Bortsett från botgöring,
och att offra sitt lidande för syndarnas omvändelse, så kan man välj att göra konkreta
uppoffringar och be i reparation för det som sårar Kristi Mystiska Kropp, och på detta
sätt som den Heliga Veronica Giuliani gjorde, leva i stark gemenskap i de Heligas
Gemenskap. Påven beskrev henne på engelska med orden:
”S:ta Veronica
Giuliani, tillhörde den Heliga Klaras Fattiga Systrar. Hon var en kappuciner klarissa
och mystiker och levde för trehundrafemtio år sedan, denna månad. Den Heliga Veronica
var trogen det namn hon tog vid då hon gav sina religiösa löften, Veronica, ”sann
avbild” av den korsfäste Kristus. Hennes konfiguration i Herren åtföljdes av djupa
mystiska upplevelser som hennes törnekrona och stigmata. Veronicas andlighet, vilket
framgår framför allt i hennes dagbok, är ”Kristus i centrum”: hon såg allt i ljuset
av Kristi kärlek, som manifesteras i hans lidande, och hon förenade sig med sin egen
offergåva till Fadern för att rädda själar. Hennes kärlek till Bibeln var djupt kopplad
till hennes kärlek till kyrkan och hennes starka känsla för de Heligas Gemenskap.
Veronicas passionerade mystiska upplevelser kan sammanfattas i orden
hon uttalade på sin dödsbädd: "Jag har funnit Kärleken, Kärleken har visat sig". Den
Heliga Veronica Giulianis liv och lära inspirerar oss att växa i gemenskap med Herren
och i hans kyrka, och att dela Kristi kärleksfulla benägenhet om syndarnas frälsning.”
Det sa påven till de engelsktalande pilgrimerna, då han hälsade särskilt till det
påvliga North American College som firar fyrtioårsdagen av prästvigningar, och han
välsignade dem alla.
Varje epok har haft sina mystiker, och den Heliga
Veronica föddes alltså på 1600-talet, 1660, i Umbrien. Vi hade inte vetat något om
hennes upplevelser bakom klostermurarna om inte hennes biktfader ordinerat henne att
skriva dagbok. Det gjorde hon i 30 år och kyrkan har samlat hennes 22 000 handskrivna
sidor i 44 volymer, som bär titeln ”Bortglömd skatt” och det är verkligen en bortglömd
skatt i den mystiska litteraturen. Den Heliga Veronica avbildas i klarissans typiska
bruna dräkt med repet, med tre knutar, runt midjan, och svart slöja. På huvudet bär
hon en törnekrona och rakt i hennes hjärta går en brinnande lans. Hon bar stigmata
sedan långfredagen 1697då – vi läser i hennes dagbok – på morgonen närmare dagen,
då jag var i bön, gav Herren mig nåden att ge mig tecknen och smärtan som det gudomliga
Ordet lidit för min frälsning. I mitt hjärta kände jag då en dödsdom”.
Vid
sin död 1727 i klostret i Città di Castello, krävde biskopen att en obduktion skulle
göras på kroppen och man fann att hjärtat var "genomborrat från sida till sida". Veronica
blev omedelbart ansedd som helig men kyrkan erkände officiellt hennes dygder 1796
efter att ha undersökt hennes skrifter under en lång tid. Det var påven Pius VII som
saligförklarade henne i Peterskyrkan 1804, och hon kanoniserades av Gregorius XVI
1839 inför en stor folkmassa.
Kardinal Palazzini, som avled 2000, som var Veronicas
starka anhängare och som stödde tanken att hon är en kyrkolärare skrev:.. hennes ogrammatiska
dagbok är en katekes, en doktorsavhandling, en ständig mission som kyrkan i Vatikanen
inte kan och inte bör ignorera om man vill grunda sina återhämtningsenergier. Bland
dessa finns alltid botgöring, gottgörelse och korset. Detta lär oss Veronica, det
är hennes oförglömliga budskap som förenar sig med Paulus och alla stora evangeliets
predikanter.