Påven hyllar Marias Obefläckade Avlelse "Hjälp oss Moder att välja det goda även om det kostar"

(09.12.10) Klockan 16 på eftermiddagen begav sig påven Benedictus XVI igår till Spanska Trappan för att fira Marias Obefläckade Avlelse vid statyn som Pius IX välsignade 1857, tre år efter det att han proklamerat dogmen om den Obefläckade Avlelsen. Det var Johannes XXIII som började traditionen att lämna en korg vita rosor vid statyns fot på Jungfruns högtid, vilket alla påvar gjort efter honom, den 8:e december varje år.



I sitt tal som påven höll detta år vid statyn, inför tusentals troende på det fullpackade torget, påminde påven om att när vi bär fram gåvor till Maria, bör vi komma ihåg att ”det är mycket viktigare det vi tar emot av Maria, än det vi erbjuder henne”. Hon skänker oss ett budskap, riktat till oss alla. Och vad säger hon? Hennes "budskap" är ingen annan än Jesus, Han är hela hennes liv. Det är tack vare honom som hon är obefläckad. Maria säger till oss att vi alla är kallade till att öppna oss för den helige Ande, för att kunna nå vårt slutliga öde, att vara obefläckade, fullkomligt och definitivt fria från det onda. Hon säger det med sin blick full av medlidande: "Oroa dig inte, min son, Gud älskar dig, personligen”.



Med dessa ord påminde påven de samlade Romborna att Marias budskap riktar sig även till de som inte tänker på att fira den Obefläckade Avlelsen, de som idag inte ens kommer ihåg högtiden, de som känner sig ensamma och övergivna. Visst var det många turister i Roms shoppinghjärta som ovissa om högtiden förundrades över den ovanliga ceremoni, med sång, rökelse, blommor och bön. Påven påminde om att Marias blick faller även på dem.



Marias blick är Guds blick till var och en. Hon ser på oss med samma kärlek som Fadern… Hon fungerar som vår "advokat". Även om alla talade illa om oss, skulle hon, modern, tala gott, för hennes rena hjärta är i samklang med Guds barmhärtighet. Staden är inte en anonym tätort för henne, men en plats där Gud känner alla personligen med namn. De som är de främsta i världens ögon, är för Gud de sista - de som är små, är för Gud stora. Guds Moder ser på oss som Gud såg på henne, den ödmjuka jungfru från Nasaret, obetydlig i världens ögon, men utvald, dyrbar för Gud. Hon ser i var och en av oss likheten med sin Son Jesus, trots att vi är så olika! Men vem mer än hon känner bättre till kraften i Guds nåd? Vem kan bättre än hon veta att ingenting är omöjligt för Gud, som till och med kan dra gott ur ont?



Detta tillitsfulla budskap gav påven Romborna vid foten av Mariastatyn: ”Ett hoppfullt budskap”, sa påven, ”som inte bygger på ord utan på hennes egen historia. Idag säger hon till oss att detta är även vårt öde, allas öde – att vara heliga som vår Fader, oskyldiga som vår bror Jesus, att vara älskade barn, som formar en stor familj utan gränser, nationalitet, hudfärg, språk, eftersom det bara finns en Gud och Fader för alla människor.” Me de orden tackade påven Sankta Maria att hon är med oss för evigt! Håll alltid blicken på vår stad: trösta de sjuka, uppmuntra ungdomarna, ge familjerna stöd. Ge oss styrkan att förkasta det onda i alla dess former, och att välja det goda, även om det kostar och innebär att vi måste gå mot strömmen. Ge oss glädjen i att känna oss älskade av Gud, välsignade av Honom, hans förutbestämda barn.